Av de tio bästa charolais-korna i Finland tillhör fem Wille och Siv Dahlman. Hemligheten?
-Det är kärlek, säger Wille och skrattar.
DJUR Bara några timmar gammal ligger kalven som ett litet knyte i halmen. Eller ja, litet och litet, kalven väger närmare 50 kilo. Men jämför man med mamma ko är skillnaden enorm.
Wille Dahlman står inne i ladugården i Vandö, Finström och tittar på kalven och de andra charolais-korna. De prisvinnande charolais-korna.
Tidningen Nauta (nöt på svenska) har nyligen publicerat listan över de tio bästa korna i Finland. Fem av dem är Willes.
-De är på andra, tredje, fjärde, femte och tionde plats i sin ras.
Bra avelsmaterial
Rankingen bestäms efter hur mycket korna växer. Man väger dem som nyfödda kalvar, sedan nästa gång när de är 200 dagar och slutligen när de är ett år gamla. Har tillväxten varit optimal rankas de högt.
-Man gör det för aveln. Så att man vet vilken ko man ska para ihop med vilken tjur. Har man till exempel en ko som ger stora kalvar och en tjur som ger stora kalvar blir det ju monsterkalvar och då kommer de inte ut som de ska, förklarar Wille.
Han är egentligen inte så intresserad av avel eftersom de fortfarande håller på att bygga upp beståndet och inte säljer några kor.
-Men det är ju en kul grej, det är bra att veta att man har bra avelsmaterial.
De fem korna som finns med på listan är numera fullvuxna och inte längre kvigor. De flesta av dem har just fött sina första egna kalvar. Det finns all chans i världen att de också ska bli riktigt bra. Pappan är nämligen Bingo, den 1,5 ton tunga charolaistjuren.
-Han är på 21:a plats bland de bästa köttrasdjuren 2009, säger Wille och visar ett utdrag ur samma tidning.
Snälla kor
Hur han lyckas få djuren att växa till sig så snabbt vet han inte riktigt.
-De har fri tillgång till mat. De får ensilage, korn och havre. Inte något köpefoder alls. Och sedan får de mycket kärlek! säger han och skrattar.
Och tittar man på korna i ladugården får de dessutom ganska mycket kärlek av varandra. Alla tycks komma bra överens och verkar snälla. Till och med Bingo som Wille står och kliar bakom öronen.
-Jag går in till tjurarna två tre gånger om dagen, det är inga problem. På han här kan man sitta på ryggen utan att han gör något.
Och han vill ha det så. De som är bråkiga eller har lite sämre egenskaper avlar han inte vidare på, utan lämnar till slakt. Urvalet är ganska enkelt.
-Man tittar också på benvinklar och om de har horn. När jag har tillräckligt många kor tänker jag byta ut dem med horn, säger Wille och pekar på korna med horn när vi går förbi för att slutligen stanna längst bort, bredvid den nyfödda kalven.
Två kilo per dygn
Medan Wille hänger över staketet reser sig den lilla krabaten upp ur höet och går med relativt stadiga ben mot mamma ko.
-De kan gå ganska tidigt. Jag tog faktiskt tid en gång och kalven reste sig efter femton eller sjutton minuter. Det är ganska stor skillnad mot oss människor, säger Wille.
Utvecklingen sker rekordsnabbt även fortsättningsvis. När kossorna växer som mest kan de öka med två kilo per dygn. Och om kalven får samma "raketbränsle" som sin mamma är chansen ganska stor att den om bara ett år väger 500 till 600 kilo och hamnar på topplistan den med.

Matilda Andersson