Sorgsen men inte knäckt. Johan Dahlman är glad över att äntligen vara rentvådd från misstankarna om insiderbrott i Ålandsbanken.
-Men jag är också sorgsen över att det åländska näringslivet förfallit till en så här låg nivå, säger han.
NÄRINGSLIV I fredags kom beskedet från Helsingfors hovrätt. Tingsrättens friande dom mot Johan Dahlman står fast. Teoretiskt kan åklagaren vända sig till Högsta domstolen men det är osannolikt.
-Fast jag trodde i och för sig inte att man skulle gå vidare efter tingsrätten heller, säger Johan Dahlman.
Lättnaden är ändå stor när Ålandstidningen träffar honom i hemmet på Järsö på fredagseftermiddagen. Efter att i snart åtta år ha varit tyst om vad som hände innan insideraffären exploderade vill Johan Dahlman nu ge sin syn på det hela.
En sak står fullständigt klar: det rådde en milsvidd klyfta mellan å ena sidan de flesta storägarna i Ålandsbanken och å andra sidan bankens vd Folke Husell. Det är i den oenigheten som allt började och slutade.
Utan verklig makt
Vi går tillbaka till tiden före och efter år 2000. Johan Dahlman ledde det dåvarande förvaltningsrådet i egenskap av representant för största ägaren Alandiabolagen. Det var långt ifrån någon drömsits. Förvaltningsrådet var i och för sig bankens högsta instans men ändå i realiteten utan kraft. Makten utövades i bankens direktion, där anställda bankdirektörer jobbade, ledda av Folke Husell.
-Vilket inte behöver vara dåligt. Men om det saknas samsyn mellan förvaltningsrådet och direktionen blir det komplicerat, konstaterar Johan Dahlman.
Det var absolut inte för förvaltningsrådet att hur som helst gå in och ha åsikter om bankens skötsel. Skälet till det var finansinspektionen som såg som sin uppgift att hindra förvaltningsrådet att blanda sig i bankens operativa ledning.
-Därför blev rådet och bankens ägare "lame ducks". En självsvåldig vd kunde leda banken helt efter eget huvud, säger Johan Dahlman.
Visst, vd kunde i teorin bytas ut, men i praktiken var det svårt.
-Bara en antydan om något sådant gjorde att finansinspektionen rusade till undsättning och tillrättavisade förvaltningsrådet, säger Dahlman.
Nära ögat även för ÅAB
Systemet med finansinspektionens "ledningsskydd" fanns såklart inte bara på Åland. Det var om inte internationellt så i vart fall nationellt. Johan Dahlman hävdar att orsaken till bankkrisen i Finland på 1990-talet till stor del kan härledas till just bankchefernas "närmast diktatoriska makt".
-På Åland, där ÅAB hade en så totalt dominerande marknadsposition, var det speciellt problematiskt. Och ytterst frustrerande för förvaltningsrådet och mig som representant för största ägaren, säger Dahlman.
Exakt vad klyftan mellan den starke vdn Folke Husell och förvaltningsrådet berodde på är inte alldeles enkelt att hitta svar på. För som Johan Dahlman själv säger:
-Jag har aldrig sett eller haft anledning att tro att det förekommit något i bankens skötsel som skulle ha varit lagstridigt, understryker han.
Men tillägger:
-Moral, etik och vad som var det bästa för banken och det åländska samhället är sedan en helt annan sak.
Ålandsbanken klarade bankkrisen utan stöd från staten. Det var unikt. Men väldigt nära ögat att det inte gått vägen.
-Utan det åländska näringslivets idoga arbete och seghet hade det aldrig gått vägen, säger Dahlman.
Gillade inte optioner
Det som skulle utgöra själva grunden till insideraffären -och även Aktias stora ägarandel i Ålandsbanken i dag - var personaloptionerna i början av 2000-talet.
Optioner var då ett populärt sätt att få anställda i bolaget att prestera mer, känna delaktighet. Johan Dahlman gillade dem inte alls.
-Jag har alltid varit motståndare till options- och bonusprogram. Jag tror inte att de leder till vare sig bättre resultat eller bättre operativ ledning. Brinner inte en vd för "sitt" bolag hjälper inga belöningsprogram, säger han.
Johan Dahlman anser rentav att belöningsprogram i speciellt banker och försäkringsbolag är skadliga.
-Det gör att ledningen lockas ta risker som inte är sunda för verksamheten. Ju större risk, desto större vinst, desto större belöning. Den pågående finanskrisen är ett bra exempel på hur giriga bank- och försäkringsdirektörer kratsat sina kastanjer ur brasan långt innan det börjat röka in.
Sålde till konkurrenten
Det första förslaget var att optionsprogrammet bara skulle riktas till Ålandsbankens ledning. Det förföll efter bland annat Dahlmans protester.
-Istället lanserades ett program för alla bankens anställda, då gav jag upp och sa ja. Tyvärr.
För att hålla koll på hur optionerna utvecklades köpte Johan Dahlman en post på drygt 2.000 euro. Detta upptäckte bankens ledning och anmälde så småningom detta till finansinspektionen som drog på storsläggan och stängde av fyra medlemmar i förvaltningsrådet.
Personaloptionerna förmedlades sedermera av ÅAB-ledningen till Aktia som tack vare dem blev Ålandsbankens till kapitalet största ägare. Det är bakgrunden till den ägarkamp som fördes i Ålandsbanken i fjol.
-Hur många av de ÅAB-anställda visste om att de sålde till sin största konkurrent? frågar sig Dahlman i dag.
Planer på fusion
Vilka som egentligen var Aktias avsikter med aktieköpet i Ålandsbanken tvivlar Johan Dahlman inte ett ögonblick på. Särskilt inte efter att Folke Husell entledigades från sin vd-post i december 2003. Då bjöds Dahlman i egenskap av storägare till Aktia i Helsingfors tillsammans med dåvarande storägaren Trygve Eriksson och Ömsens vd Göran Lindholm. Platsen var Svenska litteratursällskapets solenna lokaler.
Aktias dåvarande vd Mikael Ingberg tog emot det tre, uppenbarligen i syfte att "rädda vad som räddas kunde" av samarbetsplanerna.
-Han visade en overheadpresentation över exakt hur fusionen mellan Aktia och Ålandsbanken skulle gå till. Till och med namnen på personerna i toppen av pyramiden fanns med.
Vilka var det?
-Haha, det får du räkna ut själv!
Hur som, de tre ägarrepresentanterna blev "ytterst förvånade" men inte särskilt imponerade. Fusionsplanerna skrotades där och då.
En miljonprocess
Johan Dahlman har räknat ut att rättsprocesserna i spåren av "insideraffären" hittills kostat uppemot en miljon euro. Och mycket kraft som kunde ägnats åt viktigare saker.
Dahlman är fortfarande bestört över den brist på rättssäkerhet som råder och den maktlöshet han som privatperson känt då Centralkriminalpolisen och finansinspektionen visat musklerna.
-Om jag inte varit jurist och haft hyggliga ekonomiska resurser vete tusan om jag klarat av det. Juridiken kring insiderregler är synnerligen komplicerad, säger Dahlman.
I dag är läget för Ålandsbanken ett helt annat än för åtta år sedan. Det kan Johan Dahlman känna viss tillfredsställelse över.
-Både lagen och bankens organisation ändrats. Den konflikt som rådde i ÅAB under nästan 20 års tid och som kommit att påverka hela Ålands näringsliv är inte möjlig med nu rådande organisation.
Med risk för att låta gammalmodig tillägger Johan Dahlman att han fortfarande känner sig sorgsen över den nivå det åländska näringslivet föll till i samband med insideraffären.
-Jag skulle vilja tillbaka till den tiden då man förvisso bröt arm med varandra men efteråt jobbade framåt tillsammans. I dag känns det som om det förekommer alldeles för många dolkstötar, både inom näringslivet och i politiken. Det är Åland för litet för att hantera.

Ålandstidningen