För att bevara det åländska kulturarvet kan byggnader med ett stort kulturhistoriskt eller arkitektoniskt värde förklaras skyddade av landskapsregeringen (LR). Så har nu skett med före detta Hellsö-Österbygge skola på Kökar.
Initiativet kommer från Kökar hembygdsförening, som sedan slutet av 1980-talet arrenderar området av ägaren Kökar kommun och driver ett hembygdsmuseum i lokalerna.
Kulturbyrån, som har dokumenterat fastigheten, berättar att det var flera faktorer som bidrog till beslutet om två folkskolor i kommunen. En sådan var avsaknaden av broar i kommunen i början av 1900-talet – man ville helt enkelt att skolvägen skulle bli mer likvärdig för alla elever. Kökars befolkning var på den tiden betydligt större än i dag – 1910 var till exempel antalet invånare nästan uppe i 900 personer – och skolan i Karlby hade många elever.
Barnen i Hellsö och Österbygge undervisades i sin tur i något av byns hemman av lärarinnan Eufemia Fagerström. Efter att hon gift sig med bonden Oskar Carlberg donerade paret en tomt för skolbygget mitt emellan de två byarna och 1913 kunde så skolan invigas.
Kulturbyrån skriver:
”Eufemia, som nu hette Carlberg, spelade en avgörande roll i etableringen av skolan. Troligen var hon också den som hittade arkitekten för skolhusets ritning, Bruno Granell”.
Kalksandsten
Skadeinsekten husbock, som förorsakat stora problem i trähus på Kökar, är enligt Kulturbyrån troligen orsak till att skolan fick en bottenvåning av kalksandsten, något som inte är så vanligt i det åländska husbyggandet.
När eleverna samlades till lektion var det i en stor lärosal, det fanns även en slöjdsal och i den fick barnen vara vid dåligt väder.
Läraren hade en lägenhet med flera rum till sitt förfogande. Utedasset, som var ovanligt tjusigt jämfört med andra på Kökar, hade tre delar – pojkarnas till vänster, lärarens i mitten och till höger fanns flickornas.
Sylvia Sundström, som har bidragit till Kulturbyråns historik, har berättat att den som byggde dasset, Kökarbon Oskar Holmström, under besök i Sverige inspirerats av de fina dassen på slott och herrgårdar.
Byggdes till
1925 anlades så en skolträdgård, och där fick eleverna lära sig om växter och trädgårdsskötsel. 30 fruktträd planterades, vilket gav barnen möjlighet att äta till exempel plommon, äpplen och päron.
Vid den här tiden odlades marken på Kökar annars i första hand för djurens behov. Men eleverna fick lära sig hur man genom att så kärnor och ympa in ris kunde få fram nya träd, och dessa fick de sedan ta hem och plantera. På det sättet ökade antalet äppelträd över hela Kökar.
1930 byggdes skolan till med en övervåning för Hellsö lägre folkhögskola, och nästan 40 år senare, 1969, flyttade skolverksamheten till det nybyggda skolhuset i Karlby.
Efter det har olika verksamheter funnits i byggnaden – lekskola till exempel – och i slutet av 1980-talet flyttade alltså Kökar museum in.
Planen är att Kökar hembygdsförening framöver ska ta över ägandet av fastigheten från kommunen.
Högt kulturhistoriskt värde
Byggnadsminnesförklaringar är vikta för de mest värdefulla byggnadsmiljöerna av nationell betydelse och syftet är att säkra ett långsiktigt bevarande – i princip för all framtid.
Kulturbyrån anser att Hellsö-Österbygge skola har ett högt kulturhistoriskt värde då den berättar om skolans historia på Kökar.
Kulturbyrån skriver:
”Den är även ett stycke åländsk kvinnohistoria som vittnar om kvinnors betydelse för utvecklingen på Kökar liksom om kvinnlig gemenskap och engagemang. Det är även en plats som många Kökarbor har minnen ifrån och har en relation till. Att bevara skolan bidrar till att bevara dessa minnen och berättelser.”
Stora delar av byggnaden, till exempel både planlösningar och interiör, är fortfarande intakta i sin ursprungliga form.
”Bottenvåningens fasadmaterial med kalksandsten och utskjutande valv av lertegel över fönstren liksom dess fönster med enkla bågar med handblåsta glas är samtliga från byggnadstiden och vittnar om byggnadstekniken, arkitekturen och materialen som var moderna vid tiden då skolan uppfördes 1913.”
Får inte rivas
Men det är inte bara skolbyggnaden som skyddats, utan även ladugården (där lärarinnan hade möjlighet att hålla en egen ko), samt dasset och bastun.
Sist men inte minst kan trädgården – där vissa av träden som planterades för hundra år sedan fortfarande står kvar – ses som mycket värdefull, anser Kulturbyrån. Den betraktas som Kökars första riktiga trädgård, när den anlades rådde nämligen både en frånvaro av trädgårdar och träd överlag i kommunen.
Byggnadsskyddet innebär i korthet att byggnaderna inte får rivas, flyttas eller byggas till, däremot får de återställas till hur de tidigare sett ut. Byggnaderna ska också underhållas så att de inte förfaller men större åtgärder ska planeras i samråd med Kulturbyrån.
