Fanfarer, tacktal, operasång och chokladbrûle med myntamarinerade jorgubbar. När Östersjöfonden håller sin prisfest befinner man sig inte på ett vanligt party, utan på en högtidlig bankett.
PRISUTDELNING De tre män som blev utvalda i år att motta Östersjöfondens pris, Jurgis Staniskis, Jaakko Henttonen samt åländske Henrik Lindqvist, kliver ut på Alandicas scen i en kort rad och slår sig ner på varsin stol i strålkastarljuset.
Över hundra partysugna gäster, uppklädda i mörka kostymer, siden, sammet och glitter, fyller salen. Innan det är dags för festmiddag måste de göra sin läxa och påminnas om varför de befinner sig där.
Därför blir en hel del allvarliga tal om Östersjöns dåliga hälsa. Majoriteten är ganska hårdtuggade, andra är intressanta att lyssna på.
Emellanåt verkar det råda en förvirring på vilket språk talen ska hållas. Engelska och svenska blandas om vart annat. Det skulle vara intressant att veta hur mycket pristagarna förstår.
Långa tal
Ordförande i delegationen för Östersjöfonden, landshövding Peter Lindbäck, inleder med ett välkomsttal. Han påpekar att vi befinner oss i en av världens mest resursspäckade hörn och ändå har vi svårt att finna varaktiga lösningar för miljöproblemen i Östersjön.
Åbo Akademis kansler, Jarl-Thure Eriksson, presenterar pristagarna och pratar om hur viktigt vatten är för livet. Speciellt för livet på Åland.
Sedan är det dags för pristagarna att artigt ta emot sina pris från Östersjöfondens grundare Anders Wiklöf. Den litauiske pristagaren Jurgis Staniskis passar på att berätta om Litauens historia och Jaakko Henttonen från Helsingfors avslutar sitt långa tacktal med att gratulera alla mammor där ute inför Morsdag.
Det åländska inslaget i årets prisutdelning är Henrik Lindqvist, vd för Ålands Vindenergi Andelslag, slappnade av när han fått sitt pris. Innan sitter han spänd och kapprak i ryggen.
Skön stämma
Det blir många ord, många män och mycket fanfarer under prisutdelningen. Men räddningen är musikinslagen ur "Röster för Östersjön" som lyfter stämningen.
Kvällens höjdpunkt är när Björn Blomqvist sjunger "What a wonderful world". Men programmets mest lysande stjärna är Minna-Lisa Mattsson. Hon sjunger med en självsäker och skön stämma.
En lyckad meny
Prick klockan åtta börjar minglet och klirrandet i champagneglasen. I vimlet syns färre politiker än tidigare år och mest av allt folk kopplade till Östersjöfonden på olika vis.
Maten då?
Menyn får ett stort plus för att den enbart är tillagad med ekologiska råvaror. Även det vinet är ekologiskt. Förrätten består av kräftcappucino med Kastelholms flarn och är smakrik fastän en aningen för salt. Den därtill påföljande delikatessassietten med lättrökt sikrom på miniblinier, varm-och kallrökt lax med äggröra och rökt lamm med lökcremé får högt betyg, en välfungerande rätt med många smakprover.
Huvudrätten ren-och ekooxfilé med pepprig balsamicosås och honungsglacerade primörer imponerar också, fastän såsen var lite väl pepprig för min smak.
Efter bra sångframträdanden av elever från Ålands musikinstitut gör servitörerna åter entré och har med sig en mumsig historia bestående av chokladbrûle serverad med myntamarinerade jordgubbar och limesorbe. Till detta kaffe och avec. Det godaste hittills i kväll, tillagat i Arkipelags kök.
En lång middag
Ålandstidningen passade på att göra en sväng kring borden innan kvällen var slut och här är våra intryck:
Anders Wiklöf gick ofta omkring runt borden och pratade med alla gäster. Den litauiska pristagaren Jurgis Staniskis så gladast ut. Pauserna mellan rätterna var utdragen. Ingen obekväm tystnad syntes till vid borden. Var det inte lite mindre inbjudna gäster än vanligt? Servitörerna såg lite stressade ut, men Alandicas foajé är en utmärkt plats för en bankett med så högt till tak och vacker omgivning.
24.00 avslutades middagen.

Ålandstidningen