För snart två år sedan skrev Ålandstidningen om Marianne Eliasson som redan då sade bestämt nej till en k-märkning av hennes hus.

– Jag vill själv råda över vad jag äger, sade hon då.

Hon är bosatt på Köpmansgatan 5 invid de av Dennis & Macke numera rivna husen i kvarteret Springpojken.

Frågan om en skyddsmärkning är fortfarande aktuell, kanske mer än någonsin. Förra veckan begärde hon i en skrivelse till stadsstyrelsen samt till Mariehamns fullmäktige att man rättar till de ”grava faktafel” i inventeringen av hennes fastighet som museibyrån har gjort samt säkerställer att byggnaden på hennes tomt inför kommande beslut ”beskrivs korrekt utgående från verkligheten”.

Enligt det liggande delgeneralplanförslaget ska hennes hus B-märkas, det vill säga märkas som ”stadsbildsmässigt värdefullt”.

I inventeringen som åsyftas anses huset alltså vara ett kulturhistoriskt värdefullt bostadshus. Själv visar hon dock i skrivelsen med hjälp av bilder och ritningar, att huset avsevärt har förändrade proportioner och är kraftigt om- och tillbyggt jämfört med originalet. 

Hon efterlyser också en med övriga fastighetsägare i kvarteret likvärdig behandling avseende nyttjande och framtida exploateringsmöjligheter.

Anmärkte för tidigt

Vid ytterligare två tillfällen har hon i skrivelser till stadens styrande uppmärksammat dem på att hennes åsikter ”uppenbarligen inte har beaktats över huvud taget i delgeneralprocessen”. I ett av fallen inkom hon med en anmärkning 14 dagar innan utställningstiden, varvid anmärkningen aldrig togs upp formellt.

Till Ålandstidningen säger Marianne Eliasson att hon inte har fått någon respons på skrivelsen.

– Men nu hoppas jag att man åtminstone behandlar frågan formellt och tar upp den till diskussion.

Hur tycker du att instanserna har hanterat frågan?

– Jag tog ju för givet att man behandlar saken. Nu känner jag mig bakbunden som fastighetsägare, man äger sin tomt men får själv inte bestämma hur man vill ha det.

Hur går du vidare om huset skulle skyddsmärkas mot din vilja?

– Det kan jag inte på rak arm svara på, men jag har alltid varit emot tvångsmärkningar. Huset är ju så mycket ändrat sedan det byggdes 1927. Det är såväl ombyggt som tillbyggt, även exteriört. Därför tycker inte jag att det är så mycket som talar för en skyddsmärkning.

Känner du dig orättvist behandlad?

– Kanske inte orättvist, men åtminstone inkorrekt behandlad. Jag vil bli korrekt behandlad och jag anser att gårdsägaren själv ska få säga sitt och att den åsikten ska beaktas om och när ett beslut tas.

”Olyckliga omständigheter”

I dag sammanträder stadsstyrelsen och på föredragningslistan finns förslaget till delgeneralplan med som en mötespunkt. Dock finns Marianne Eliassons skrivelse inte noterad i listan.

Ordföranden i stadsstyrelsen, Ingrid Zetterman (Lib) säger ändå att man kommer att ta upp ärendet till diskussion på dagens möte.

– Vi behöver få redogjort hur ärendet har hanterats. Det finns vissa olyckliga omständigheter som har gjort att att hon inte har blivit hörd i frågan i den utsträckning hon har önskat.

Vilka är de omständigheterna?

– Det är svårt att kommentera enskilda fall, men rent generellt när det gäller stora planer är det svårt att göra alla till lags. Det finns så många olika värderingar och intresseområden. Men vi ska titta närmare på det aktuella fallet.

Har någon från stadsstyrelsen varit i kontakt med Marianne Eliasson sedan skrivelsen inkom den 8 januari?

– Jag kan bara svara för mig själv, och jag har inte varit i kontakt med henne.

Varför inte?

– Generellt när det gäller sådant här utgår från likabehandlingsprincipen att inte kontakta någon enskild person. Men under utställningstiden har flera personer varit in till stadsarkitektkontoret för att diskutera sina enskilda ärenden.

”Bekymmersamt”

Stadsstyrelsens vice ordförande Peter Enberg (MSÅ) säger till Ålandstidningen att alla i styrelsen har fått skrivelsen skickad till sig, men att den inte finns med i handlingarna.

Varför är det så?

– Det vet jag faktiskt inte. Men det är bekymmersamt att hon anser att hon inte blir likadant behandlad som övriga fastighetsägare i kvarteret. Om det i beredningen visar sig att hon inte har blivit hörd måste vi kanske backa bandet och försöka få en förklaring på det under mötet i dag.

Peter Enberg säger att han har tagit för givet när han har läst anmärkningarna som inkommit under utställningstiden att alla övriga i kvarteret har varit nöjda.

– Men så är uppenbarligen inte fallet. Det är olyckligt att det inte inkom en anmärkning under utställningstiden. Ingen har egentligen gjort något fel, men å andra sidan har ärendet heller inte behandlats riktigt rätt. Jag hoppas att vi kommer fram till en förklaring under stadsstyrelsens sammanträde, säger han.

Kan staden driva igenom en tvångsmärkning av en fastighet även om ägaren motsätter sig en sådan?

– Uppenbarligen går det, men det ska ju helst ske på frivillig basis. I plan- och bygglagen nämns dock att man ska kompenseras om det förorsakar en ekonomisk eller annan skada. Tidigare har den kompensationen bestått av en utökad byggrätt eller lättnader i exempelvis parkeringsnormen, men de argumenten är inte så starka längre i och med att de flesta i dag får en utökad byggrätt.