Mikko Helminen är enhetschef vid kulturbyråns kulturmiljöenhet. Han säger att man informerade Sven-Olof Karlsson om att någon markberedning med maskiner inte är möjlig i samband med att han lämnade in förnyelseplanen till skogsbruksbyrån.
– När man gör en förnyelseplan granskar vi den, som en service till skogsägaren. Vi har påpekat att vi inte anser att markberedning är möjlig.
Det betyder inte att avverkning är förbjuden.
– Men i det här fallet valde markägaren att avverka skogen på ett sätt som förutsätter förnyelse med markberedning. Han har gjort det fullt medveten om vilka riktlinjer man ska följa, säger Mikko Helminen.
Enligt Mikko Helminen var det i samband med enhetens utlåtande om förnyelseplanen som man upptäckte att Sven-Olof Karlsson 2009 hade lämnat in en anhållan om att få rubba fornlämningen.
– Därför har vi hanterat det ärendet.
Beslutet, som kom drygt tolv år efter att anhållan lämnades in, blev att fornlämningen inte får rubbas. När Sven-Olof Karlsson sedan anhöll om ersättning för merkostnader för en manuell återplantering blev det avslag även där.
Varför kan inte landskapsregeringen betala den yrkade ersättningen, om detta är ett viktigt område från den äldsta bosättningsperioden på Åland?
– Det är en bra fråga som har ett ganska klart svar. I det här fallet har han valt att pröva rubbningen. Ersättningsprocessen när rubbande nekas görs med stöd av fornminneslagen.
”Har valt att avverka”
Enligt den lagen har man rätt till ersättning om beslutet orsakar en olägenhet som inte är ringa. I det här fallet bedömde landskapsregeringen att olägenheten var ringa i relation till Sven-Olof Karlssons totala markinnehav. Det bedömningen grundade man på ett tidigare beslut av HFD.
– Olägenheten är mindre i det här fallet än i HFD-fallet Vi har ingen juridisk grund för att bevilja ersättning, säger Mikko Helminen.
Området har avverkats och måste återplanteras enligt lagen. Hur ska markägaren göra nu?
– Här måste man beakta att han har valt att avverka trots att det är ett lagstadgat skyddsområde. Det var skogsägaren aktiva val att avverka skogen på ett sådant sätt att föryngringen kommer att förutsätta markarbeten.
– Enligt de anvisningar vi har gett ska skogsbruk vara möjligt, men utan djup markberedning. Markägaren behöver planera ytorna så att det inte förutsätts markberedning. Det är möjligt att åstadkomma en föryngring utan att skada fornlämningen.
Enligt markägaren behövde avverkningen ske på grund av granbarkborrar?
– Det har vi inte haft någon diskussion om. Det har inte tagits upp i det här ärendet.
Hackan ett förslag
Som läget är nu, måste han använda hacka för att markbereda 1,5 hektar mark?
– Det är hans förslag på tillvägagångssätt och vi har inga problem med hackan, så länge som den inte gör skada på de djupare lagren.
Men han får inte använda maskiner?
– Nej.
Finns det något alternativ till en hacka, om arbetet måste göras manuellt?
– Vi har inte satt oss ner och börjat planera hur det här ska gå till rent praktiskt. Hackan kom in i ersättningsyrkandet. Det är ett förslag.
– Han har först lyft frågan om rubbande och därefter frågan om ersättning. Nu behöver han få till en föryngring på marken. Då behöver vi titta på vilka metoder som är gångbara. Nog kan han göra det med hackan. Men vill han öppna för en dialog om andra metoder ska vi försöka vara behjälpliga, förstås.
Hur djupt ligger den fasta fornlämningen?
– Ganska direkt efter torven, där sanden träder fram. Det är en till två decimeter under ytan.
Välkomnar nya metoder
Skogsvårdsbyrån har föreslagit en ”väldigt ytlig fläckmarkberedning med grävmaskin”. Har ni beaktat det förslaget?
– Vi välkomnar väldigt gärna fakta om metoder som fungerar. Vi har ingenting emot en sådan metod i sig. Det är bara metodens påverkan på skyddsobjektet som har betydelse.
– Fornminnen ska inte i sig stå i strid med skogsbruk. Vi måste kunna hitta sätt som leder till att ett ekonomisk skogsbruk är möjligt.
Vad behövs för att uppnå det?
– Dialog, samordning och planering.Vi måste hitta ett samförstånd kring exempelvis hållbar föryngring av skog. Det finns även diskussioner om frivilligt skydd med en ekonomisk nytta som motprestation.
Tillämpas regelverket strängare nu än för 20 år sedan?
– Nej, det stämmer inte.