Ingrid Zetterman har suttit två mandatperioder i lagtinget och tar nu klivet in i landskapsregeringen. Titeln var först kansliminister, men ändrades till civilminister.

– Men i form och ansvarsområden är det ingen skillnad, det är ett begrepp som är mer känt i Norden, säger hon.

Ansvarsområdet handlar mycket om lagstiftning och förvaltning.

– Liberalerna är ett lag- och ordningsparti och här finns den grundläggande lagstiftningen som ligger helt i Liberalernas politiska intresse.

Ingrid Zetterman ser sin erfarenhet som kommunal tjänsteman och kommunalpolitiker som en tillgång.

– Jag ser ett behov av att utveckla kommunerna och lagstiftningen för att få ett välfungerande samhället. Medborgarna måste känna tillit till institutionerna och institutionerna måste vara relevanta för medborgarna. Förvaltningen ska vara modern, rättssäker och effektiv, säger hon.

Regeringskansliet är, enligt Ingrid Zetterman, hjärtat av förvaltningen. Det är där lagberedningen och rättschefen verkar och ger råd till hela förvaltningen.

– Det är mycket byråkrati och jag tycker det är superkul.

Det förs diskussioner om att tjänstemännen ska kunna fatta ”rutinbeslut” i stället för att en minister ska lägga tid på dem. Redan nu har man delegerat fler beslut till tjänstemannanivå, säger Ingrid Zetterman.

– Men visst, diskussionen behöver föras och vi har med revideringen av lagen om landskapets allmänna förvaltning i regeringsprogrammet. Förut hade man ett väldigt starkt tjänstemannastyre, sedan gick man till ett starkt ministerstyre. Vi måste hitta en väg som tydliggör ansvarsfördelningen. Politikerna ska prioritera och dra de stora penseldragen och sedan ska lagstiftning och policyer ange hur tjänstemännen ska utföra det.

”Ett mellanting”

Ingrid Zetterman ska hantera den utdragna frågan om kommunernas framtid. I regeringsprogrammet skriver man att kommunernas handlingsutrymme ska öka genom att minska onödig detaljstyrning och byråkrati, samt att de ska stödas genom rådgivning och ekonomiskt stöd för att utöka samarbete mellan kommunerna. Tidigare regeringar har försökt med tvång och frivillighet, utan resultat.

– Vi försöker med ett mellanting. Vi har formulerat det som en tankesmedja. Vi måste se vad en kommun är i framtiden, vilka uppgifter ska den ha, om alla ska vara lika, vad kan man tolerera för olikheter, hur kan man dra nytta av olikheterna, och vad betyder det i praktiken.

Regeringen har varit tydlig med att man inte ger mer pengar till kommunerna. Är det förankrat hos kommunerna?

– Vi är tydliga med att det inte är en lösning med höjda landskapsandelar. Vi har också sagt att vi inte har en lösningsmodell, men det finns många olika förvaltningsmodeller i Norden. Vissa är uteslutna på grund av att Åland är litet, medan andra helt relevanta.

Kan du tänka dig att landskapet tar över ansvarsområden?

– Det beror på vilka områden det gäller. Personligen ser jag att den människonära servicen hålls i kommunerna. Man borde också ställa frågan om man ska återkommunalisera, till exempel gymnasialstadiet, nu när den ses som en grundläggande del av utbildningsfrågan.

Du talar inte om antal kommuner?

– Nej. Däremot har Åland en jättestor offentlig administration, till viss del på grund av självstyrelsen. Vi har många huvudmän, det vill säga kommuner och kommunala organisationer, och även landskapsmyndigheter. Det är inte en lättlöst fråga och jag tänker inte lova att om fyra år är offentliga sektorns problem lösta, men vi behöver börja hantera dem under den här mandatperioden.

Mer digitalt

Ett viktigt ansvarsområden i civilministerns portfölj är val. Ingrid Zetterman säger att det är ett demokratiskt problem att personer födda utomlands och unga har lägre deltagande än andra.

– Dessutom har valdeltagandet sjunkit två val på raken och man kan inte som politiker tycka att det är okej, på tal om tillit. Man måste se det som en varningsklocka om människor uppfattar det som onödigt att rösta. Det undergräver hela samhällssystemet.

Mer digitalisering i valet ingår i den stora satsning som landskapsregeringen gör. På Ingrid Zettermans bord ligger ansvaret för att se till att de juridiska förutsättningarna för en digitalisering finns.

Satsningen kräver mycket såväl teknisk och juridisk som förvaltningsmässig kompetens. Det är en bristvara för hela EU, säger Ingrid Zetterman.

– Därför är det bra med samarbete med Finland, övriga Norden och EU som helhet. Vi måste arbeta på nya sätt. Offentlig sektor måste få normer och regleringar för elektronisk hantering från det att man skickar in ett ärende tills det är avgjort. Det finns redan en del, men det är mycket som inte finns.

I frågan om digitalisering nämns ofta att Ålands ligger långt efter i utvecklingen. Men Ingrid Zetterman ser optimistiskt på saken.

– Om man tittar på Estland som är en av Europas främsta it-nationer brukar man säga att en av framgångsfaktorerna var att de låg så fruktansvärt långt efter. Så de skippade steget med skitsystem och hoppade direkt på de goda lösningarna. Klart att vi också har skitsystem. Målsättningen för fem–tio år sedan hade starkt tekniskt fokus, man separerade it från verksamheterna och byggde upp Åda. Nu har man vänt på kakan, medborgaren´ står i fokus och tekniken ses bara som ett stöd.