Goda och snabba kommunikationer till Sverige har genom åren många gånger varit föremål för diskussion på Åland. Nu senast sedan ms Rosella såldes för lite mer än ett år sedan. Precis som i dag saknades det i början av 1970-talet inte alternativ för den som ville ta sig till Sverige, men några särskilt snabba sådana var det inte fråga om. Vid den tiden jobbade Hans Palme som skadetekniskt inspektör på Alandiabolagen och han berättar att det ute i det åländska samhället pratades en del om behovet av ett snabbare fartyg till trafiken mellan Åland och Sverige.

Eftersom han ungefär samtidigt hade varit på en kurs om fartygskonstruktioner vid Lloyds i London, hade också tankarna på att själv försöka fylla behovet av snabba kommunikationer till Sverige börjat gro i sinnet.

– Just bärplansfartyg var på tapeten då eftersom många var på väg att sättas i trafik över engelska kanalen. Det var tekniskt intressanta konstruktioner, säger Hans Palme.

Två fartyg

Med inspiration från den nyligen startade bärplanstrafiken mellan Göteborg i Sverige och Fredrikshavn i Danmark konkretiserades 1972 Hans Palmes planer ytterligare, och i mars samma år blev bolaget Princess Line infört i handelsregistret. Efter genomförd aktieemission med god uppslutning både på Åland och i Åbo började rederiet under våren sondera terrängen efter bärplansfartyg, och snabbt fick man veta att Presthus Rederi i Bergen hade två fartyg tillgängliga.

– Fartygen var då i trafik mellan Barcelona och Mallorca i Spanien, men vi fick möjlighet att leasa det ena fartyget och hyra det andra, säger Hans Palme när han bläddrar igenom sin egenskriva historik om Princess Line som publicerades i Sjöhistorisk årsskrift för Åland 2022–2023.

Fartygen Princess of the Waves och Queen of the Waves mätte knappt 38 meter på längden och 16 meter på bredden, hade plats för 320 passagerare och kunde köra med en maxhastighet på 37 knop.

– Men vi fick bara ta 250 passagerare efter beslut från Sjöfartsstyrelserna, säger Hans Palme och påpekar att det också fanns taxfreeförsäljning ombord.

Två rutter

Tanken var att de två fartygen skulle sättas in mellan Åbo-Stockholm och Mariehamn-Stockholm och Hans Palme berättar att turerna kunde göras på sex respektive tre timmar enkelväg. Princess of the Waves anlände till Stockholm i början av juni och den 6 juni avgick fartyget på sin jungfruresa, som några timmar senare skulle visa sig bli en synnerligen olycklig historia.

Den första incidenten inträffade när fartyget passerade Furusund och drog ner farten till stadgade tolv knop, vilket medförde att fartyget gick ner från bärplanen med skrovet i vattnet och drog upp stora svallvågor.

– Vågorna vattenfyllde en rad fritidsbåtar vid Furusunds marina, säger Hans Palme.

Bara kort därefter skulle nästa incident inträffa när Princess of the Waves i full fart passerade Söderarms fyr, körde på något och därefter tvingades återvända till Stockholm med styrbordspropellern utslagen.

– Vi körde på en stock som flöt vertikalt och den skar sönder bärplanet, och så var det med den jungfruturen.

Polis och tull

Väl tillbaka i Stockholm togs fartyget emot av sjöpolisen med anledning av skadegörelsen vid Furusunds marina och efter diskussioner med polis och försäkringsbolag kunde situationen lugnas ner med en sjöpant. Som lök på laxen var alla passagerare också tvungna att förtulla sina taxfreevaror eftersom man nu var tillbaka i Sverige.

– Reklamen för trafikstarten skrevs med mycket stora svarta bokstäver, konstaterar Hans Palme.

Efter att Princess of the Waves skickats till en torrdocka för reparation hade Princess Line turen att systerfartyget Queen of the Waves var på väg upp från Medelhavet tidigare än beräknat – och bara en och en halv vecka efter den olycksdrabbade jungfruturen kunde rederiet få i gång trafiken på de två alternerande rutterna. Den här gången också med medvind, eftersom svenska sjöfartsmyndigheter nu meddelat att fartyg kunde trafikera Furulundsleden i 23 knop.

Kortvarig glädje

Trafiken mellan Åland och Stockholm körde framför allt på helgerna, och trafiken mellan Åbo och Stockholm, som inte kunde gå via Åland på grund av cabotageförbud, alltså ett förbud mot att transportera frakt eller passagerare inom landets gränser.

– Vi hade full båt på helgerna och en del folk också under veckorna, säger Hans Palme.

Medvinden skulle dock visa sig kortvarig och nästa bekymmer uppdagades när Princess of the Waves skulle lämna varvet i Finnboda, och gick in i kajen i en backmanöver. Orsak: varvet hade bytt fartygets propellrar och monterat dem bak och fram.

– Det var som om vi hela tiden var utsatta för sabotage. Efter det anställde vi i hemlighet en sjöingenjör som skulle följa med fartygen, men han försvann spårlöst efter sin första lön.

Nästa smäll kom när Åbo skattedistriktbyrå i början av juli kom med en omedelbar fordran om ett tillägg på 100.000 mark.

– De var galna och skulle ha pengarna direkt. Jag tror att Silja Line kanske låg bakom det.

Spiken i kistan

Eftersom taxfreeförsäljningen också beordrades upphöra avslutades den 3 juli Åbotrafiken, och i stället satsade Princess Line på tre dagsturer mellan Mariehamn och Stockholm. Trafiken fortsatte dock drabbas av haverier och i mitten av augusti kom den sista spiken i kistan, när Sjöfartsverket i Sverige återigen meddelade att trafiken vid Furusund skulle begränsas.

– Då blev det fartbegränsning hela vägen från Furusund in till Stockholm och i och med det gick det inte längre att fortsätta med trafiken.

Den sista turen gjordes den 17 augusti och en tid senare försattes bolaget, som bara på några månader lyckats samla på sig stora skulder, i konkurs och lite eller inget fanns kvar till aktieägarna.

När Hans Palme minns tillbaka till sommaren för snart 52 år sedan konstaterar han att det var intensiva månader.

– Det blev inte särskilt mycket till sömn och pengarna bara flög iväg.

På bolagsstämman senare samma höst beskrevs kontrakten med fartygsägaren Presthus av andra aktieägare som närmast uruselt, men Hans Palme tror att trafiken hade kunnat fortsätta om rederiet inte varit så olycksdrabbat.

– Jag tror absolut att det kunde ha blivit lyckat. Många ålänningar, framför allt sådana som jobbade i Sverige, blev nog besvikna när trafiken försvann. Det var väldigt praktiskt att kunna komma rakt in i Stockholm på bara tre timmar.

Påminner om i dag

Han konstaterar att diskussionen i det åländska samhället i början av 1970-talet på flera sätt påminner om den i dag. Och under Princess Lines korta tid fanns också tankar på trafik mellan Mariehamn och Gräddö i närheten av Kapellskär.

– Jag vet inte om det hade varit möjligt att bedriva trafik med bärplansfartyg i dag. Passagerarfartygen i dag kör ju ganska snabbt, men rutten Mariehamn-Gräddö hade gått att köra på ungefär en timme. Det hade nog varit uppskattat i dag när Rosella inte längre kör.