Katthjälpen måste ha rätten att neka adoption vid tveksamhet inför det nya hemmets lämplighet, säger föreningens styrelseordförande Mita Gulbrandsen.

– Våra katter har ofta en traumatisk bakgrund och speciella behov. Därför är det väldigt noga för oss att välja det hem som vi tror passar bäst för katten. Vi försöker att para ihop djur och ägare så gott det bara går, sen kan vi säkert göra fel ibland. Men man kan inte bara förvänta sig att få adoptera en katt från oss, det är inte en rättighet man har.

Hon menar att Katthjälpen inte har några förutbestämda krav vid valet av hem. Man utgår från kattens individuella förutsättningar, och kraven kan variera. Men det finns en regel man aldrig ruckar på.

– Att ha utekatt i stan.

Lugna bostadsområden kan fungera, men föreningen har sett att det kan uppstå problem.

– Ett exempel är Dalbo, där det bor jättemycket katter. De andra katterna är inte snälla när det kommer en ny katt. Det blir för många katter på ett alldeles för litet revir, då spelar det ingen roll att de är kastrerade, säger Mita Gulbrandsen.

– Sedan har vi katter som absolut inte vill vara ute. De har upplevt hemskheter och är rädda för att vara ute, då vill vi att de ska vara innekatter.

Individer med olika behov

Att Katthjälpen skulle vara restriktiva kring barnfamiljer stämmer inte, säger Mita Gulbrandsen.

– Däremot passar inte alla katter i barnfamiljer. Katter är individer med olika behov.

– Vi jobbar med förvildade katter, de kan vara mer känsliga. Barn under skolålder har ett annat rörelsemönster, och det tycker katten är läskigt. Det spelar ingen roll om det är ett lugnt barn, de rör sig och pratar annorlunda. En livrädd katt som springer och gömmer sig är kanske inte vad familjen hade tänkt sig, och då är risken att katten får flytta igen.

Kritiken om att adoptioner nekas på för tunna grunder bemöter hon så här:

– Jag kan förstå att längtan efter ett djur är stor och att människor blir frustrerade. Men då tror jag inte att man har förstått hur arbetet bakom ser ut.

– Vi skriver tydliga önskemål för varje katt efter dennes behov i varje annons, till exempel ”katten önskar att det redan finns en kattkompis i hemmet” eller ”katten önskar att få bli innekatt”. Sedan får vi ändå intressenter som inte har någon annan katt eller vill ha en utekatt, då faller de såklart bort från den specifika katten.

Kan Katthjälpen göra något för att förbättra rutinerna kring förmedlingen?

– Ja, det finns alltid saker som man kan göra för att bli bättre, perfektion kommer vi nog aldrig att uppnå. Därför vore det bättre om personer som har synpunkter kommer med konkreta förslag direkt till föreningen.

Brist på jourhem

Behovet av att någon värnar om hemlösa och förvildade katter är stort. Katthjälpens jour är alltid öppen, det vanligaste är att det kommer in samtal om dräktiga honor eller kullar som fötts utomhus.

– Det slutar aldrig att ringa, säger Mita Gulbrandsen.

Efter att katterna har fångats in placeras de i jourhem i väntan på att hitta ett nytt permanent hem. Just nu finns närmare 40 jourhem där katten socialiseras, och tas till veterinär för vaccinering, avmaskning, besiktning, chipmärkning och kastrering.

– Vårt största problem är att vi inte har tillräckligt många jourhem för alla katter som behöver få hjälp. Vill man verkligen ha en katt rekommenderar jag att ställa upp som jourhem. Då har man första tjing, vi flyttar inte på katten om man vill ha den.

Intresset för att adoptera en socialiserad katt är desto större, Katthjälpen blir överöst med förfrågningar. Det är inte ovanligt att tjugo personer hör av sig varje gång det annonseras efter ett nytt hem.

– Att svara på alla meddelanden tar otroligt mycket tid.

Hinner ni med?

– Nej.

Föreningen sköter dessutom uppgifter som att boka veterinärtider och transportera katterna till och från kliniken. Att rigga och kontrollera fällor tar också många timmar.

Katthjälpen är en ideell förening med åtta styrelsemedlemmar som är engagerade i verksamheten i den utsträckning var och en hinner, alla gör det på sin fritid.

Tidigare i år beviljades Katthjälpen 25.000 euro från landskapsregeringens penningautomatmedel (Paf), föreningens största verksamhetsstöd hittills.

– Vi är överlyckliga över bidraget, ändå räcker det inte till allt, säger Mita Gulbrandsen.