Efter 30 års debatt och 10 års prospektering och utredning kom beskedet från SKB, Svensk Kärnbränslehantering, i går.
Slutförvaring av allt svenskt höggradigt kärnavfall kommer att ske i Forsmark, bara 73 kilometer från Åland.
KÄRNKRAFT Slutförvarsanläggningen för svenskt kärnavfall kommer att ligga i Forsmark i Uppland. Exakt var det 500 meter djupa bergrummet kommer att ligga är hemligt, men de byggnader som uppförs för ändamålet kommer att ligga inne på kärnkraftverksområdet i Forsmark.
Kärnavfallet, de "pellets" som används till stavarna i reaktorn, kapslas in i kopparbehållare i Oskarshamn och transporteras sedan till Forsmark för att sänkas ned i bergrummet. Hur de transporteras till Forsmark är inte klart, men mycket talar för sjövägen och det specialbyggda transportfartyget Sigyn. 2023 ska de första behållarna vara på plats, och sedan pågår deponeringsarbetet i ytterligare 40 år innan allt avfall har förts ned i berget. Då, 2063, är bergrummet fullt och försluts för all framtid.
En del av avfallet har en halveringstid på några hundra år. Annat måste vara instängt i minst 100.000 år. Under lika lång tid måste anläggningen hållas hemlig och bevakas. Det radioaktiva materialet kan nämligen användas för vapenproduktion.
Valet av Forsmark i Östhammars kommun som plats för slutförvar har väckt oro bland åländska politiker. Under lagtingssessionen på onsdagen undrade Carina Aaltonen (S) vad landskapsregeringen gör för att stoppa beslutet.
-Det vore en katastrof för Åland om slutförvaret placeras i Forsmark. Nu hoppas jag att landskapsregeringen hämtar in tillräckliga kunskaper om riskerna och försöker påverka den svenska regeringen, sa hon.
Också miljöminister Katrin Sjögren (Lib) var bekymrad över beskedet från SKB.
-Personligen tycker jag att det blir tokigt om vi ska ha två slutförvar av kärnbränsle på ömse sidor om Åland. Kärnkraften är inte en hållbar energikälla.
Har landskapsregeringen möjlighet att påverka beslutet?
-Jag hoppas det, men det är svårt att bedöma, säger hon.
Än så länge har landskapsregeringen inte framfört någon åsikt om slutförvaret, men planen är att skriva ett uttalande med adress till Sveriges regering framöver.
På miljöbyrån är beskedet inte speciellt populärt.
- Det här känns ju lite som en kalldusch, säger miljöbyråns chef Helena Blomqvist
Slutförvaret är riskabelt, menar hon.
- Den stora frågan är hur säker förvaringstekniken är. Man man verkligen lagra det så säkert som det sägs att det ska lagras?
Men det räcker väl att det lagras i några hundra år, så är det i alla fall inte vårt problem längre?
- Så tror jag inte att man vill uttrycka sig. Det känns inte ansvarsfullt. Och det är ju det som är det stora problemet; vi lassar bara över problemen på så många kommande generationer. Man måste ju ha beredskap för att klara säkerheten i hundra tusen år.
Vad ska man göra istället?
- Man kunde ju önska att man forskat mer kring andra sätt att ta hand om avfallet istället för att gräva ned det.
Att ta bort radioaktiviteten på något sätt?
- Ja, på något sätt.
Har de frågat vad Åland tycker?
- Det har de nog gjort. Östhammars kommun har skickat hit sin plan för att vi ska få ha synpunkter på den. Vi har fått möjlighet att delta i MKB-förfarandet under mer än tio års tid.
Så i dag säger vi grattis till Östhammar?
- Är man självisk så kan man ju tycka att det vore bättre om slutförvaringen skett i Oskarshamn, där de redan har förvaringen får låg- och medelaktivt avfall. Å andra sidan använder vi ju el som producerats genom kärnkraft. Det är rimligt att vi tar en del av ansvaret för avfallet då också.

Ålandstidningen