Enligt räddningslagen från 2006 ålades kommunerna att inom tre år utarbeta en samarbetsplan för en gemensam kommunal räddningsverksamhet. Trots flera försök har inget förslag kunnat genomföras. Landskapsregeringen (LR) har därför gjort upp ett förslag för att åtminstone samordna myndighetsfunktionen.

Förslaget innebär att de kommunala räddningsmyndigheterna införlivas i den nya myndigheten och att det kommunala ansvaret för räddningsverksamhet överförs till landskapet. Samtidigt ska det fortsättningsvis åligga kommunerna att ha ansvaret för den frivilliga brandkåren (FBK).

Senast i måndags skulle kommunerna lämna in sina synpunkter. Inom utsatt tid har nio kommuner lämnat utlåtande. Eckerö har meddelat att deras svar är försenat, medan utlåtandena från Geta och flera skärgårdskommuner ännu saknas.

Urholkar befolkningsskyddet

Finström och Lumparland påpekar att ansvaret för befolkningsskyddet kvarstår hos kommunen och att det därför grundligt behöver utredas hur befolkningsskyddet för Åland ska organiseras ifall räddningsväsendet framöver inte längre är en kommunal uppgift.

Även Mariehamn, Vårdö och Sund framhåller att en ny myndighet skapar gränsdragningsproblem mot befolkningsskyddet. Finström noterar också att det förebyggande arbetet i samarbete med byggnadsinspektionen behöver tydliggöras och efterlyser ytterligare utredningar samt en ekonomisk konsekvensbedömning.

Också Lumparland vill se ekonomiska ramar för reformen och vilka kostnader som blir kvar hos kommunerna. Vårdö och Jomala oroas av att kostnaderna stiger i en ny myndighet och påpekar att Räddningsområde Ålands landskommuner i dag är billigare per invånare än Mariehamns verksamhet.

– En sammanslagning skulle därför påverka kommunerna olika och merkostnader behöver kompenseras av landskapet, sägs det i svaret från Vårdö.

Samma åsikt framförs av Lemlands kommun, som i likhet med Saltvik även anser att förslaget innehåller för lite detaljer för att närmare kunna precisera hur man ställer sig. De ser positivt på att LR går vidare med fortsatta utredningar.

Lemland har i princip inte några invändningar mot en gemensam myndighet, men pekar på flera viktiga aspekter: kostnadsneutralitet, fortsatt goda förutsättningar för FBK, garanterad kompetenstillgång för kommuner i kommunala beredskapsfrågor samt påvisbara förbättringar.

Hammarland säger i sitt remissvar att förslaget bör förkastas och anser att räddningsmyndigheten även i fortsättningen ska vara kommunal. Man misstänker att förslaget blir kostnadsdrivande och ett problem för den offentliga sektorn. Enligt kommunen ska endast räddningsledning och myndighetsutövning samordnas i en kommunal myndighet, inte den operativa verksamheten.

Mariehamn ställer sig initialt positiv till att låta överföra brand- och räddningsväsendet till den föreslagna nya myndigheten, men vill se en djupare analys av kostnaderna innan man kan ge ett konkret ställningstagande.

Sunds kommun anser inte att det är vettigt att blanda operativ verksamhet och myndighetsutövning. Man ser det också mest ändamålsenligt att FBK blir kvar på kommunal nivå och att räddningsverket kvarstår i Mariehamn.

Saltvik anser att en centralisering enligt förslaget leder till en kunskapslucka hos kommunen. Eventuella förändrade strukturer får inte försämra kommunernas möjligheter att upprätthålla sina skyldigheter enligt beredskapslagen. Man ser också behörighetsproblem mellan kommunerna och landskapet samt en risk för kostnadsökningar varför kommunen är tveksam till förslaget.

Oenighet om samarbete

Den andra huvudfrågan gäller möjligheterna att via ett kommunalt samarbete uppnå den i lagstiftningen

eftersträvade målsättning om en gemensam kommunal räddningsmyndighet. Lumparlands kommun ser inga förutsättningar för detta och anser att det måste till en lösning på landskapsnivå.

Vårdö kommun är positiv till en lösning i kommunal regi och konstaterar att RÅL uppfyller kraven och står öppen för de övriga kommunerna att ansluta sig till.

Sund avstår från att yttra sig. Kommunstyrelsen anser att det är en fråga för Mariehamn och Jomala som huvudmän och en kommunal lösning kräver att de kommer överens.

Skyller på varandra

Jomala säger sig vara villigt att få till stånd en gemensam kommunal myndighet och framhåller att RÅL försökt nå samarbete om en gemensam räddningsjour, vilket Mariehamns stad avböjt.

Stadsstyrelsen anser att de förväntade synergieffekterna och effektivitetsvinsterna även kan uppnås i kommunal regi. Man påminner om att Mariehamn och fem andra kommuner godkände förslaget till gemensam räddningsmyndighet 2019, medan resterande kommuner valde att inte gå med.

Staden avslutar sitt utlåtande med att ställa sig positiv till att åta sig huvudmannaskap för en gemensam räddningsmyndighet i kommunal regi. Samordning ses som en viktig del i att upprätthålla ett professionellt brand- och räddningsväsende.

Allt eller inget

Kommunerna ombads också ge sin syn på huruvida den operativa räddningsverksamheten vid räddningsverket i Mariehamn ska överföras till den nya myndigheten eller bli kvar på kommunal nivå.

Lumparland anser att så mycket som möjligt bör samordnas i den nya myndigheten, medan Vårdö och Jomala slår fast att all operativ verksamhet inklusive de frivilliga brandkårerna eller ingen ska ingå i den nya myndigheten.

Vårdö konstaterar att det inte finns några krav på att myndighet och operativ verksamhet ska finnas i samma organisation, varför det är att föredra att de frivilliga brandkårerna blir kvar under kommunal regi.

Enligt Saltvik fungerar systemet med två myndigheter bra just nu och kommunen ser därför inget behov av förändring.

– Ska det ske en förändring är det en kommunal angelägenhet, säger kommunstyrelsen.