Larmet ljuder i bilen när fältchef Freddy Österberg pratar med larmoperatören. Två fordon har frontalkrockat på Hammarlandsvägen vid Ramsholmen i Jomala, och två personer behöver vård. Samtidigt går ett annat larm några kilometer bort och nu aktiveras Räddningsverkets alla tre ambulanser för att bemanna olycksplatserna.
Sex timmar tidigare har sex ambulanssjukvårdare inlett arbetsdagen med den dagliga inventeringen av ambulanserna. Då kollas allt från utrustning till medicin och bilens skick. Båren, defibrillatorn och medicinväskan är den utrustning som oftast används. Magnus Sundman, som i dag bemannar förstabilen tillsammans med Alexandra Nordström, berättar att dagens ambulanser är väldigt välutrustade.
– Mycket av den akutmedicin som tidigare påbörjades på akuten kan vi i dag börja hantera direkt i patientens hem, vilket sparar värdefull tid.
Bred kompetens
Vissa år har uppåt en tredjedel av alla de patienter som fått hjärtstopp utanför sjukhus på Åland överlevt. Det är högt både ur en historisk och geografisk jämförelse. I till exempel Sverige överlever drygt tio procent av patienterna.
– Att vi har en något högre procent på Åland beror delvis på de relativt korta utryckningstiderna där vi tillsammans med lokala första insatsgrupper kan göra förhållandevis snabba insatser vad gäller att påbörja hjärt-lungräddning. Det gäller då att ha ambulans i beredskap vilket medför utmaningar i det isolerade läge vi lever i på Åland, säger ambulansmästare Tom Göstas.
Ålands litenhet kommer med sina fördelar men också vissa utmaningar, vilket ska visa sig senare under dagen.
Program om dagarna
Men först är det dags för förmiddagens genomgång av arbetsdagen tillsammans med hela Räddningsverket. På agendan står storstädning av dykbilen och en genomgång av övningen Stormskär 24 som hölls tidigare i oktober.
Andra dagar är det utbildning och stationsvård som gäller, och på eftermiddagarna finns det vanligtvis tid avsatt för träning, eftersom yrket förutsätter en viss fysisk grundnivå.
– Kvällstid är det övningar alla dagar. Vi behöver ha kunskap om många olika saker för att kunna vara förberedda på allt, även om vissa situationer är sällsynta här på Åland, säger Freddy Österberg.
Litet samhälle
Efter morgonmötet är det dags för förmiddagskaffe i matsalen med diskussion om allehanda vardagliga saker – helgens planer, vädret, fotboll och allt däremellan. Som på vilken annan arbetsplats som helst alltså, men mitt i allt går larmet: En liten bebis krampar och är slö. Eftersom det är fråga om barn prioriteras larmet som ett A-larm, vilket betyder att ambulansen ska rulla inom 60 sekunder.
I en handvändning sitter Ålandstidningen med i två fordon i full fart på väg mot en situation där det finns fara för liv. På vägen ut berättar Freddy Österberg att fältchefen alltid aktiveras med ett övergripande ansvar när det är fråga om barn.
– I den här situationen låser jag mig inte vid patienten utan funderar mer övergripande på den större bilden, och förbereder för olika scenarier genom att till exempel räkna ut läkemedelsdoser.
Väl framme har situationen lugnat sig, och efter en stund kan barnet tillsammans med vårdnadshavare föras till akuten för vidare undersökning och vård. På vägen dit ringer Alexandra Nordström till akuten med förhandsinformation om patienten.
– Det här var en patient jag hade vårdat tidigare och det är en av fördelarna med ett litet samhälle. I det här fallet tror jag det gav både mig och föräldrarna en viss trygghet, säger Alexandra Nordström.
Skarpt läge
På akuten skriver Alexandra Nordström en rapport medan Magnus Sundman städar bilen och fyller på materialskåpen. Han säger att larm som rör barn brukar ge ett extra påslag.
– Det är alltid skarpt läge när vi åker iväg, men man måste behålla lugnet.
Som ambulanssjukvårdare möter man dagligen svårt skadade människor och regelbundet människor som är på gränsen mellan liv och död. Oftast går det bra, men inte alla gånger. Att hantera den känslomässiga sidan av arbetet är ingen lätt sak.
– Det är klart att jag ibland funderar på hur det har gått för en patient och om vi gjorde och tänkte rätt men man måste kunna lämna sådant bakom sig när man går hem, annars blir det en tung börda i vardagen.
Alexandra Nordström är tillbaka och ambulansen rör sig åter mot Räddningsverket. Trots att utryckningen i sig var ganska okomplicerad har det gått nästan två timmar sedan larmet gick. Snart lunch alltså, och i dag har gänget siktat in sig på Arkens fisk. Det blir gemensam lunch på stan nästan alla dagar. Ibland händer det att någon måste rycka ut med mat på tallriken, men när Ålandstidningen börjar fråga mer om hur ofta är svaret att vi nog inte ska jinxa dagens lunch för mycket.
Alla ambulanser
En timme senare är gänget tillbaka på stationen, mätta och belåtna. På eftermiddagarna hålls ibland utbildningar, men i dag ska en genomgång av övningen Stormskär 24 avhandlas. Sedan väntar dagens andra kaffepaus, och dagens andra larm. En kvinna i Jomala är blek och kallsvettig och personer i närheten har tillkallat ambulans. Magnus Sundman och Alexandra Nordström ger sig av i brådskande takt.
Freddy Österberg berättar att larmet inledningsvis har givits med koden B705, vilket är en kod som används när situation och tillstånd inte är helt tydligt på förhand.
– Det rör sig troligen inte om något omedelbart livshotande, men genom den tilläggsinformation vi fått så förbereder vi oss ändå på det värsta som i det här fallet skulle kunna vara något hjärtrelaterat.
Räddningsfordonen ger sig skyndsamt i väg och med varningsljus och sirener, men plötsligt börjar larmen på nytt ljuda i fältchefsbilen. I radion meddelar larmoperatören att en skåpbil och en personbil frontalkrockat på Hammarlandsvägen vid Ramsholmen. För Freddy Österberg handlar det nu om att skaffa sig en så tydlig bild av situationen som möjligt. Eftersom trafikolyckan har högst prioritet övervägs en omdirigering av enheterna på fält, men M191 har redan passerat Rökerirondellen och M192 och M193 bedöms därför kunna vara på olycksplatsen vid Ramsholmen snabbare.
Alla ambulanser
Några minuter senare är Freddy Österberg och fältchefsbilen första enhet på plats. Skåpbilens front har i princip blivit avskuren från sidan och en bit längre fram ligger personbilen i diket. Hela vägen är täckt av bråte.
Redan innan Freddy Österberg klivit ur bilen meddelar han i radion att det är två personer inblandade och att en av dem kanske måste klippas ut. Kort därefter anländer ambulanserna och börjar genast ta hand om varsin patient, medan Freddy Österberg ser över olycksplatsen, gör en situationsbedömning och har frågor om säkerhet, resursallokering, kommunikation och akutmedicinering i huvudet. Han ringer också till akuten och ber dem sätta två traumateam i beredskap.
Den ena patienten har lyckats ta sig ur sin skåpbil på egen hand och kan snabbt transporteras in i ambulansen för att skickas till akuten. Läget verkar stabilt.
– Patienten i personbilen är vid medvetande men har rygg- och bröstsmärtor och måste klippas ut, säger Freddy Österberg.
En kort stund senare kan även den andra patienten föras till akuten för fortsatt vård.
Eftersom M191 samtidigt varit på utryckning på annat håll i Jomala har Räddningsverkets alla tre ambulanser varit aktiva under den senaste timmen. För Freddy Österberg som fältchef har det stundvis varit hektiskt.
– Det är många tankar att hålla i huvudet. Samtidigt måste jag tänka på nya situationer som kan uppstå. Normalt vill vi alltid ha en ambulans ledig, för tänk om vi får larm om ett hjärtstopp med alla ambulanser upplåsta. Då kan patienter med livshotande tillstånd få vänta.
Samhällets hjältar
På den sena eftermiddagen och precis innan passets slut väntar dagens fjärde larm. Det finns behov av höjdfordonsassistans vid en soteld i Sund, vilket betyder att delar av den personal som nyss varit på ambulansuppdrag i Jomala nu måste bemanna en brandbil.
Kort därefter går dagens femte larm. En flicka har fallit och slagit huvudet. Väl framme kan Magnus Sundman och Alexandra Nordström konstatera att det inte rör sig om mer än en lättare skada, och efter en undersökning beslutar de att flickan inte behöver vidare sjukhusvård. Innan de lämnar hinner de också med att berätta om sina egna erfarenheter av stora bulor.
Utryckningen är dagens bästa exempel på hur små insatser kan göra stor skillnad för framför allt anhöriga och föräldrar som oroar sig. För den som behöver det mest kan ambulanspersonalen kännas som hjältar – bara genom att dyka upp. Just hjältar är ju också ett ord som ofta används för att beskriva sjukvårdspersonal i akutsituationer. Inte helt konstigt eftersom deras jobb är att rädda liv, men det är inte saker som de själva tänker på särskilt mycket.
– Det är klart att det känns bra de gånger man kan hjälpa till, men jag känner mig inte som någon hjälte. Det finns många olika hjältar beroende på vem som är mottagare av något. Man gör sitt och tänker inte så mycket mer på det, och för mig finns det andra hjältar i samhället, avslutar Freddy Österberg.
