Landskapsregeringen (LR) kommer under våren att presentera slutförslaget för en lag som reglerar när en kommun är i kris. När kriterierna uppfylls åläggs landskapsregeringen att inleda en utredning tillsammans med kommunen i fråga, och om utsikterna för att rätta till situationen inte finns kan kommunen slås samman med en eller flera andra kommuner för att skapa en ny, mer livskraftig, kommun.
Lagförslaget är just nu ute på remiss, men de flesta kommuner har redan lämnat sina svar. Och svaren varierar kraftigt beroende på kommun, och inte minst kommunens ekonomiska utsikter.
Mariehamns stad välkomnar lagen, men ser brister i att den inte är tvingande nog för att slå samman kommuner utan utsikter att stärka sina ekonomier på längre sikt. ”Syftet med lagförslaget är att trygga serviceproduktionen för invånarna i kommuner som inte längre av ekonomiska skäl kan utföra sina lagstadgade åtaganden. Det är inte tillfredsställande att den ganska tunga process som lagen definierar kan sluta i att ett sådant problem lämnas oåtgärdat”, skriver staden i sitt remissvar.
Mariehamn önskar att lagtexten ändras ”så att landskapsregeringen åläggs att alltid fatta nödvändiga beslut ända till dess att behovet har tryggats”.
Kan skapa kriskommuner
Flera kommuner påpekar att kommunernas ekonomiska situation till stor del händer samman med landskapsandelssystemet och vilken servicenivå kommunerna åläggs att lagenligt tillhandahålla för sina invånare. Kommunerna menar att lagtinget inte alltid kompenserar kommunerna för utökade krav, och att lagtinget kan styra kommunernas ekonomiska situation genom beslut om andelssystemet.
”Ålands lagting kommer genom lagförslaget, de facto, ges makten att skapa kriskommuner genom att öka kommunernas uppgifter och/eller att minska laddningen i landskapsandelssystemet”, skriver exempelvis Sunds kommun.
Lemlands kommun menar att LR:s förslag ”saknar inbyggda mekanismer för att säkerställa att kommunernas ekonomi analyseras i förhållande till hela det åländska systemet för offentlig finansiering av kommunerna”.
För mycket och för lite tid
De största kommunerna, Jomala och Mariehamn, har båda under processen uttryckt att man anser att LR:s tidsram med en två år lång frist för en kriskommun att ordna sin ekonomi är för lång. Mariehamn skriver: ”i syfte att förlora så lite som möjligt av den bärkraft som finns kvar bör göras så kort som möjligt”.
Å andra sidan anser Lumparland att två är är för kort tid för en kommun att få rätsida på en svag ekonomi. ”Landskapsregeringen bör förlänga tidsfristen till fyra år för nyckeltal 1 (underskott i balansräkningen, Reds. Anm.) eftersom två år får anses vara en mycket kort tid att täcka ett ackumulerat underskott utan stora konsekvenser för kommuninvånarna”, skriver kommunen.
Mariehamn och Jomala ställer sig också frågande till varför skattekraft inte är en parameter när kommunernas ekonomiska ställning ska granskas. ”Rimligen är ett mått på en kommuns ansträngda ekonomi i vilken grad kommunen är beroende av finansiering från landskapsregeringen. Utan en reglering av hur stor del av kommunens verksam-het som ska finansieras med egna skattemedel finns det en risk att kommunens status som kommun med ansträngd ekonomi kan manipuleras genom att tillföra landskapsandelar”, skriver Jomala i sitt remissvar.
Landskapet ska ta över
Bland andra åsikter som förs fram skriver Hammarlands kommun att man anser att landskapet ska ta överta en kriskommuns förvaltning och ekonomi under två separata mandatperioder. ”Genom det här får landskapet en aktiv roll i att reda upp kriskommunens ekonomi och förvaltning”, skriver kommunen som också vill att beslut om sammanslagningar ska tas med kvalificerad majoritet.
Jomala anmärker på att kommuner med ordnad ekonomi, som en kriskommun kan slås samman med, inte enligt lagförslaget har del i utredningen. ”Kvar finns dock fortfarande bristen att ”grannkommuner” inte involveras i utvärderingsförfarandet”, skriver Jomala.
Landskapsregeringen förväntas lämna det slutgiltiga lagförslaget till lagtinget senare i vår.