Vid en presskonferens klockan 13.00 i dag presenterar de tre kommunutredarna, Marcus Henricson, Siv Sandberg och Jan-Erik Enestam sina slutrapporter om kommunreformen.
I de tre rapporterna konstaterar utredarna att det går att bilda de tre kommuner som landskapsregeringen (LR) föreslagit i sina lagförslag. Men också att det kommer behövas stora insatser för att förverkliga planerna.
Främst är det tiden och pengarna som utgör hinder för en kommunreform. I utredningarna konstaterar de tre att tidsramen är mycket knapp, då LR vill att kommunerna ska vara sammanslagna till den 1 januari 2021. Det går också att göra det till året därpå, men då sjunker det samgångsstöd som LR betalar ut.
”Med tanke på legitimiteten i processen är det viktigt att det är praktiskt möjligt för kommunerna att uppnå det högre samgångsstödet”, skriver utredarna.
De föreslår att LR antingen förlänger kommunreformen med ”minst ett år” eller gör samgångsstödet likvärdigt oavsett om kommunen slås samman 2021 eller 2022.
– Vi säger att det är en mycket utmanande tidtabell med tanke på hur länge politiska processer tar. Vi rekommenderar att man förlänger processen med minst ett år eller tar bort graderingen mellan åren. Vi anser att 2022 är en realistisk tidtabell, säger Marcus Henricson.
Innebär det att ni ser 1 januari 2021 som orealistiskt?
– Jag skulle inte säga att det är helt omöjligt, men mycket utmanande med tanke på kommunernas resurser.
Marcus Henricson menar att den politiska processen kan ta tid, med förhandlingar, tilläggsutredningar och återremitteringar.
– Men också för att man ska hinna förankra besluten hos kommuninvånarna. Vi har haft offentliga möten, välbesökta med aktiv diskussion, men det behövs ytterligare förankring.
Är det också kommunernas inställning?
– Ja det ser 2021 som mycket svårt, men de flesta håller med om att det är möjligt med 2022. Det finns också en annan sida av saken. Tidtabellen ska vara lite tajt, det ska inte finnas allt för mycket tid för då fastnar det lätt.
Så det är en avvägning?
– Exakt, det är vad det handlar om. Vi har ingen spåkula, men vi lyfter upp frågan.
De största utmaningarna som utredarna ser finns, inte överraskande, i den föreslagna skärgårdskommunen. Skärgårdskommunernas ekonomiska förutsättningar är en stor utmaning, stor skuldbörda och demografisk utveckling som är tyngre än övriga Åland är två punkter.
Men också prpblemet med hur fullmäktige, styrelse, nämnder och tjänstemän ska kunna träffas i en kommun som består av ett mycket utspritt område i en ö-värld. LR:s infrastrukturavdelning har föreslagit att snabbgående båtar ska köpas in för transporter, men det har kommunerna förkastat. Likaså ställer sig kommunerna tveksamma till att mötas i Mariehamn.
– Man kommer inte förbi avstånden i skärgården. Vi förespråkar i rapporten en decentraliserad förvaltningsmodell dör man inte bygger upp ett förvaltningscentra, åtminstone inte till en början, i Föglö eller någon annanstans.
Samtidigt, konstaterar Marcus Henricson, måste kommunens folkvalda och tjänstemän mötas någonstans.
– Då finns det i princip tre möjligheter. Sottunga är det mest centrala stället med den kortaste totala restiden. Föglö är mest centralt med tanke på förbindelsen till Mariehamn och fasta Åland. Den tredje möjligheten är Mariehamn. Realistiskt är inledningsvis en blandmodell, man väljer mötesplats enligt behov, årstid och vem som ska träffas. det där tror jag löser sig med tiden, men märker var det lönar sig att ha möten.
Också i den föreslagna Södra kommunen är centralförvaltningens placering en diskussionsfråga.
– Den kommunen skulle inte ha något naturligt centrum, och det är en ganska stor fråga att ta ställning till. En möjlighet är ett nytt kommuncentrum vid existerande kommersiella centrum. Det lönar sig att placera förvaltningen där människor rör sig och det finns kollektivtrafiklösningar, säger Marcus Henricson, som dock inte vill säga att han talar om Maxinge-området rakt ut.
– Vi vill inte göra reklam i rapporten.
I den föreslagna norra kommunen är ekonomin den stora utmaningen. I rapporten säger utredarna att samtliga fem kommuner har en negativ utveckling. Samtidigt tror man att en större enhet har bättre förutsättningar än nuvarande kommuner var för sig.
– I norra finns en utvecklings- och effektiveringspotential, men det krävs en starkare organisation för att utnyttja det, till exempel att driva framgångsrik näringspolitik eller planläggning för att få inflyttning.
Marcus Henricson framhåller också att större kommuner har bättre möjligheter att möta de ökande krav som invånarna har på tillgänglighet, inte minst genom mobila och digitala kanaler.
Men i det ligger också att landskapsregeringen måste stötta utvecklingen mycket aktivt, menar utredarna i sina rapporter. Man talar om skuldsanering i skärgårdskommunen, och som sagt att förlänga tiden för reformen i den del som rör det högre samgångsstödet.
Kansliminister Nina Fellman (S) är glad över att rapporten nu finns på bordet och att den visar vägar framåt, men säger också att LR nu har ett arbete att göra med analysera de delar som utredarna pekar på som utmaningar.
– Vi har inte hunnit diskutera de sakerna i LR ännu. De kräver en djupare analys, men vi beställde ju utredningarna för att att få svar på de här frågorna om vad som krävs. 
Läs mer om kommunreformen och utredarnas rapport i morgondagens Ålandstidningen.

Jonas Bladh