Med nordiska mått mätt har Åland flest bibliotek per invånare. Ålänningarna är dessutom de flitigaste biblioteksbesökarna enligt rapporten Kulturanalys Norden från 2018.

I september 2020 tillsatte landskapsregeringen en kommitté med uppgiften att utforma ett förslag till ett långsiktigt program för biblioteksverksamheten.

Kommittén konstaterar att enligt nuvarande lagstiftning är inte skolbiblioteken kommunbibliotekens ansvar. Men flera av dem fungerar i praktiken ändå som skolbibliotek utöver sin ordinarie verksamhet.

Generellt sett har det varit svårt att rekrytera behörig personal eftersom det saknas heltidstjänster och bibliotekstjänsterna ofta omfattar även andra sysslor.

Ojämn service

Ur ett användarperspektiv är biblioteksservicen ojämn vad gäller exempelvis öppettider, utbud av aktiviteter, läsfrämjande åtgärder, handledning, hemleverans av medier och möjlighet för studier. Det har inte skett någon större förändring vad gäller bemanning och öppettider sedan rekommendationerna från 2013.

Det saknas ett centralt ansvar för intressebevakning med ansvar för att utveckla och kvalitetsgranska biblioteksverksamheten. Samtidigt är vi mitt uppe i en omvälvning där bibliotekens roll omformuleras och nya arbetsuppgifter tillkommer som ligger utanför det centrala uppdraget.

Ingen har ansvaret för att bevaka utvecklingsfrågor som nationellt e-boksbibliotek och medverkan iFinna – en söktjänst som samlar kostnadsfritt material från hundratals finländska aktörer. En brist som gör att de åländska användarna kan hamna på efterkälken.

Kommittén konstaterar att även om digitaliseringen av Alandica-material har startat i blygsam skala, saknas det fortfarande en övergripande strategi.

Åtgärdsförslag

Enligt kommittén kan man åtgärda flera saker utan att behöva ändra nuvarande lagstiftning:

• Förtydliga bibliotekens kärnverksamhet och ansvarsområden utgående från 2013 års rekommendationer för bemanning och öppethållning.

• Definiera en miniminivå för bibliotekens service.

• Förtydliga centralbibliotekets uppdrag.

• Uppdatera behörighetskraven för personalen.

• Säkerställa Ålands medverkan iFinna.

• Säkerställa Ålands tillgång till ett kommande nationellt e-bibliotek.

• Inrätta en central stödfunktion för utvecklingsarbetet och bibliotekens intressebevakning.

Kommunernas svar

När tiden för att lämna in betänkanden gick ut hade sju kommuner, inklusive Mariehamn svarat.

Mariehamn konstaterar att stadsbiblioteket är Ålands centralbibliotek, varför man anser det extra viktigt att centralbibliotekets roll ses över och förtydligas. Man stöder en enhetligt biblioteksorganisation med samordning av drift och utveckling.

Digitaliseringen av åländsk litteratur måste säkerställas, liksom ett åländsk deltagande i en nationell katalog. Man efterlyser ett utvecklingsbidrag för att uppmuntra en modernisering av bibliotekens tjänster och utbud.

För att säkerställa att de föreslagna åtgärderna verkställs räcker det inte med ett bibliotekspolitiskt program, utan en bibliotekslag bör stiftas.

Man påpekar att även skolbiblioteken bör utreds så att alla elever får tillgång till samma service.

Ignorerat småkommunerna

Kökar stöder ett enhetligt biblioteksväsende för Åland. Men man anser att kommittén i sitt förberedande arbete med att ta fram förslaget borde ha inhämtat synpunkter även från biblioteken på landet och i skärgården, där ingen förutom Brändö bibliotek tillfrågats.

Som skärgårdskommun är det ytterst viktigt att få behålla sitt bibliotek, eftersom avståndet till nästa bibliotek är stort. Det är även viktigt att ha personal med lokalkännedom.

Kökar anser att kommittén helt i onödan problematiserar motsättningen mellan skolbibliotek och allmänbibliotek. Det borde inte finnas någon anledning att betrakta dem som något annat än bibliotek dit även allmänheten kan komma.

Eckerö anser att rekommendationerna från år 2013 angående bemanning och öppethållningstiderna och miniminivå för servicen behöver revideras. Det har skett stora förändringar av invånarnas behov och förväntningar och digitaliseringsutvecklingen har förändrat biblioteksverksamheten.

Men om man ökar kraven behöver man även öka finansieringen. Programmets ekonomiska effekter måste utredas noga.

Olika behov av service

Lumparland påpekar att en definition av minimiservicen måste ta hänsyn till de olika servicebehov som finns på Åland, gärna utgående från bibliotekets eller befolkningsunderlagets storlek.

Man efterlyser regelbundna träffar för vidareutbildning och idéutbyte.

Om man uppdaterar behörighetsvillkoren bör man beakta det faktiska utbudet av utbildad arbetskraft så att man inte i likhet med tidigare ändringar i behörighetsvillkor inom andra yrkesgrupper skapar en situation där det i realiteten inte är mjöligt att få behörig personal.

Sund väljer att inte ge några synpunkter på programmet, men påpekar att politiska program inte har någon juridisk tyngd, vilket betyder att den här typen av program främst bör betraktas som ett styrdokument för landskapsregeringens egna bibliotek.

Vårdö och Föglö meddelar att man inte har något utlåtande.