Konserten öppnade med hans korta verk ”Elisabeths bön”. Elisabeth, beskriven i Lukas evangeliet var mor till Johannes Döparen. Döparen firas som känt i våra kyrkor under midsommaren.

I Frisks tonsättning hör vi klarinett, orgel och stråkar tillsammans med kör och solist. Catherine Frisk Grönbergs lyriska sopran glänste vackert i Frisks nordiskt klingande toner ihop med kören Voces Alandicae. Den korta musikaliska bönen avslutades med koralerna ”Av himmelshöjd” och ”Härlig är jorden.” Frisks tonsättning Elisabeths bön upplevde jag både vacker och glädjefull.

Frisks andra uruppförande, vokalverket ”Ex tenebris ad lucem” – från mörker till ljus - är ett längre och mer utarbetat verk. Kompositionen är enligt Frisk ett soundtrack som förmedlar vår tids dramatiska ljud från nyhetsrapporteringar via tv och sociala medier. Vi befinner oss i ett tillstånd av ljud från de våldsamma krig som pågår i vår omvärld, som levereras till oss varje dag och stund. Voces Alandicae med solister och Klarakvartetten samt Kim Jansson på pukor framförde verket med hög klass och intensitet. Och jag är imponerad av Frisks förmåga att skriva för stråkinstrument där klanger och harmonier får mig att tänka på dansken Carl Nielsens tonspråk. Rutinerade Klarakvartetten tolkade verket både intensivt och vackert. Men Frisk illustrerar också musiken i kraftfulla sopraninsatser och dramatiskt kreverande pukor. Kjell Frisks ”Ex tenebris ad lucem” är känslosamt och tankeväckande och håller hög musikalisk standard både i norden och Europa.

Utöver Frisks två verk hörde vi Voces Alandicae och Klarakvartetten i den världsberömde, estniske kompositören Arvo Pärts (1935-) ”Stabat Matar”. Skönhet, enkelhet och mystik är kompositörens signum, men också som här, dynamiskt starka forten som beskriver nattsvart smärta. Vi lyssnade till fyra fraser som framfördes stilfullt av Sara Alm, Liisa Talasniemi och Catrin Blomberg. Sopranerna glänste och skapade känslor. Kören imponerade överlag även om avbrott i intensitet kunde uppfattas i vissa vokala övergångar. Voces Alandicae är en kör knuten till musikföreningen Bel Canto och denna konsert leddes kören av nya verksamhetsledaren Mikaela Tainiola.

Avslutningsvis kan jag konstatera att konserten som helhet var väl sammansatt med start i Elisabets bön där hon glädjefyllt berättar att hon är havande. Temat övergår sedan till den förkrossade Stabat Mater, modern, föräldrarna som förlorar sina barn. Vår tids förödande soundtrack. Noteras kan att denna konsert var orgeln inte i fokus, men fanns ändå med i verken med sin stämma.

Eivor Lindström