Helgens musikteaterföreställning ”Ålandskungen” började som en idé hos regissör Arn-Henrik Blomqvist. Han kontaktade den svenske manusförfattaren Dag Thelander. De lärde känna varandra när de 2019 satte upp Dag Thelanders pjäs ”Trollkarlen från Chicago”, om nationalekonomen Milton Friedman.
– Jag är mycket intresserad av idéer och ideologier, hur liv och ideal förhåller sig till varandra, säger Dag Thelander.
Han visste just inget om Ålandsfrågan innan han började sin research.
– Jag började med att läsa Johannes Salminens Sundblombiografi ”Ålandskungen” ett par gånger. Det är min absoluta huvudkälla. Även om boken är tänkt som en hyllning till Sundblom beskriver Salminen honom som en ambivalent person. Han förtiger inte Julius Sundbloms sämre sidor.
Han fortsatte med att läsa Martin Isakssons bok om Carl Björkman och Johannes Erikssons nedtecknade minnen. Han läste Henrik Meinanders biografi över Gustaf Mannerheim och uppslagsböcker om tiden och Ålandsfrågan.
– Det där är en så rolig del av skrivandet när man ser det man håller på att fördjupa sig i överallt. Sedan när jag besökte Mariehamn och såg statyn och att det finns ett kafé uppkallat efter Julius Sundblom förstod jag ju hur han faktiskt betraktas lite som en landsfader på Åland.
Olika personligheter
Han lockades av kontrasten mellan den mänskligt dubble Sundblom och Carl Björkmans framtoning som rakryggad pliktmänniska.
– Personligen dras jag mest till Sundblom som ju även tycks ha sett till att njuta av livet och uppskatta god mat.
En av hans egna favoritscener i musikalen är när de gripna Sundblom och Björkman fraktas till Helsingfors inlåsta i en cell på ett fartyg, misstänkta för förberedelse till högförräderi. Björkman sjunger en sång om att äran ändå är viktigast av allt medan Sundblom är rädd för att förlora livet.
– Det visar skillnaden mellan dem. Julius Sundblom skulle aldrig ta avstånd från livet.
Efter landstingets inrättande 1922 drivs dramat framåt av maktkampen mellan Julius Sundblom som talman och Carl Björkman som lantråd.
– De kunde inte dela glansen med varandra. Det är inte speciellt vackert, men mycket mänskligt.
Musikalen bygger på den autentiska historien med korrekt fakta, men vissa dramatiska friheter han han ändå tagit sig, berättar Dag Thelander.
– Johannes Salminen berättar inte så mycket om den privata personen Sundblom. Till exempel varför han först tvekade inför att gå med i Ålandsrörelsen. Min tolkning är att han sympatiserade men inte trodde att det skulle fungera.
Sångerna viktigast
Sångerna spelar naturligtvis stor roll i föreställningen.
– Allt viktigt som händer uttrycker jag främst i sång. Talet är i stort sett transportsträckor. Men det finns så klart viktiga talpartier också. Slutuppgörelsen mellan Sundblom och Björkman skisserade jag först som en sång, men lät det slutligen bli talat.
Han arbetar nära tonsättaren Per Wickström som han driver det lilla teaterbolaget Östfronten tillsammans med.
– Han förstår nästan intuitivt vad jag är ute efter. ”Trollkarlen från Chicago” lät som jazz från 1940-50-talet. I Ålandskungen ljuder en mer nationalromantisk ton.
Framöver arbetar Dag Thelander nu med en dramatisering av Sara Lidmans järnbaneepos för Västerbottensteatern.
– Men jag har också diskussioner med Arn-Henrik om ett nytt samarbete. Vi får se lite längre fram.
