Stockholmaren Bo-Erik Johansson har sysslat med antikviteter och begagnade varor i hela sitt liv. För sexton år sedan flyttade han till Åland efter att ha vistats här på semestrar och fritid. Under sin tid i återbruksbranschen har han sett trender komma och gå. Nu driver han sin secondhandrörelse i Lemland Söderby.
När han kom till Åland 2008 och öppnade sin handel för begagnade saker var intresset stort på Åland för porslin. Allt som var stämplat ”arabia” gick åt. Idag är det inte så. Smaken hos kunderna har bara på de här åren förändrats. Äldre arabiaporslin är inte hett på marknaden, men däremot växer intresset för retro, det vill säga porslin från 1950-70-talen.
Bo-Erik noterar att kunskapen om äkta mattor har eskalerat under de senaste åren. Då han kom till Åland, var intresset inte särskilt stort för dem. Det kan även bero på att utbudet var starkt begränsat. Allt av gjutjärn har en strykande åtgång, liksom smide – trädgårdstrenden märks av tydligt! Kristallkronor är en annan varugrupp som intresserar många idag. Det är inte bara de riktigt gamla kronorna som säljer, utan också nyare kristallkronor finner sina köpare. Speglar hör också till de objekt som lätt går att sälja. Däremot är pigtittare helt ute och svåra att sälja.
Stora möbler har också blivit svåra att sälja, berättar Bo-Erik. Däremot händer det ofta att estniska kunder är intresserade av dem. Annars tycker han inte att han märker så stor skillnad i kundernas intresseområden vare sig de kommer från fastlandet, Sverige eller Åland. Golv- eller ståndur är svårsålda men intresserar fastlänningar mer än andra, enligt Bo-Erik. Slagbord är däremot allmänt eftertraktade. Stilmässigt säger Bo-Erik att möbler i gustaviansk stil går bättre att sälja än möbler i nystilar som nyrokoko och nyrenässans.
– För ålänningarna är proveniensen väldigt viktig, vilket kan vara ett dilemma ibland. Vissa säljare vill inte att vi ska berätta var sakerna kommer ifrån, och det måste man respektera, säger Johansson.
Föremål med marin anknytning tilltalar många ålänningar, kanske i högre grad än svenskar och fastlänningar. Fartygstavlor, kompasser och maritima instrument är lättsålda. En annan ”het” föremålsgrupp är vettar, men då ska det vara trävettar av åländskt ursprung. Fjädervettar finner sina köpare, medan plastvettarna oftast blir hyllvärmare.
När det gäller konst säger Bo-Erik att priserna har sjunkit rejält, även på verk av åländska konstnärer. Åländska böcker har sina trogna köpare, medan uppslagsverk som förr kunde kosta stora summor nu är svåra att sälja.
På frågan om vilka saker som kommer att bli eftertraktade i framtiden har Bo-Erik Johansson inget svar. Det är väldigt svårt att sia om framtida trender och intressen. Hans råd är att om man vill fynda skall man köpa det som är ”ute” just nu. Till exempel väggur från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal kostar ingenting nu, trots att de kan vara av hög kvalitet. Likaså är det fyndläge på fickur. Textilier är också oförskämt billiga. Handarbeten av hög kvalitet som tagit många timmar att göra slumpas bort. Koppar som var dyrt på 1970-talet kostar väldigt lite idag – med stora objekt undantagna. De senaste åren har stora kopparföremål blivit trendiga. Det gäller stora tunnor och liknande, men kaffepannor och grytor som var eftertraktade för några decennier sedan kostar inte många euro idag.
Bo-Erik berättar att gamla fotografier är något som idag går att sälja. Det internationella intresset för fotografi och fotokonst märks även på Åland. Förr lönade det sig inte att bjuda ut oidentifierade fotografier och porträtt, men det gör det nu.
En föremålsgrupp som Bo-Erik förvånar sig över att plötsligt börjat intressera är barometrar. Det är särskilt unga män som fått upp ögonen för dem. Ännu går det att köpa helt funktionsdugliga barometrar för dryga tiolappen, men exklusiva märken av hög kvalitet kostar förstås mer.
Bo-Erik berättar att TV har stor betydelse för trender inom återbruksbranschen. Porslinsjultallrikar som länge var absolut omöjliga att sälja började plötsligt efterfrågas efter att Ernst Kirchsteiger i TV visade att man kunde använda de udda jultallrikarna som förrättstallrikar.
Efter sexton år på Åland känner sig Bo-Erik sig hemma här.
– Jag trivs verkligen och jag tycker att allt fungerar i samhället här. Folk är rejäla och vänliga. Här gäller ett handslag och en överenskommelse, avslutar Bo Erik Johansson, som troligen blir kvar i återbruksbranschen så länge han lever.
Kjell Ekström
