Pontus Josefsson, ordföranden i festivalarrangerande filmklubben Chaplin, inleder pressinformationen med att rätta till ett missförstånd som han har hört florerar.
– Festivalen är öppen för alla, inte bara för medlemmar i filmklubben Chaplin som tydligen en del trott. Och man behöver inte köpa ett festivalpass, utan det går alldeles utmärkt att köpa enstaka biljetter till just de filmer man vill se.
Festivalen, som hålls onsdag till söndag, inleds med den traditionella Ålandskvällen.
– Det är alltid lika kul att upptäcka hur mycket som är på gång här på ön när man börjar leta efter filmer till Ålandsprogrammet, säger Per-Ove Högnäs.
Levande musik
Ivar Jansson visar sin film ”Dunderflisan”, inspelad på Västra Mörskär utanför Kökar. Den handlar om det stora stenblock som ligger på klipporna och som låter dovt om man roterar det. Filmen visas till levande ackompanjemang på bion av duon Havsmörker, bestående av Anton Johansson och Axel Jonsson.
Per-Ove Högnäs visar sin film om det åländska motorintresset: ”Vi som gillar fart och bränt gummi”. Ett projekt han inledde i slutet av 1990-talet genom att filma på en rad motorevenemang i landskapet. Han dokumenterade människorna kring bilarna och publiken, träffade och intervjuade flera av entusiasterna, som exempelvis Danne Sundman.
– Projektet lades på is av olika skäl, men nu har jag klippt ihop en halvtimmes film av allt material, som får premiär på Vera.
Premiär är det även för filmen ”Åland Calling” av regissör Tiina Mäkinen, om en rad åländska emigranter som återvänt hem för att hitta sina rötter.
Som brukligt visas även en historisk sjöfartsfilm: ”Resa med ms Norrö” från 1961, där reportern Carl Mesterton från Finlands TV följt GE-rederiets lastfartyg ms Norrö på dess färd mellan Kotka och Antwerpen via Kielkanalen.
– Det ska bli spännande att se om någon av de gamla sjömännen kommer med på visningen.
Influencerkulten
På torsdagen visas den uppmärksammade schweiziska ”Girl gang” om en vanlig 14-åring som slår igenom som influerare. Hon blir enormt populär och tappar kontrollen över sitt liv.
– När hon rör sig utomhus står hundratals flickor och skriker Beatleshysteriskt. Hur tar man sig ur en sådan situation? Jag tycker att den tar upp massor av intressanta frågor, säger Birgitta Eriksson som hittade den på den stora dokumentärfilmsfestivalen i Amsterdam där Vera brukar hämta flera av sina festivalfilmer.
Samma kväll visas ”When Spring Came to Bucha”. En film av tyska filmare på plats i ukrainska Bucha när de ryska angriparna dragit sig tillbaka och civilbefolkningen börjar ta sig fram ur sina skydd.
– Det handlar om det samhälle som kriget lämnar efter sig. Filmarna skulle ha varit med här på Vera, men de är tillbaka i Ukraina för att fortsätta sitt filmande.
Vårdkrisen
På fredagen visas den rykande aktuella finska ”Grymma tider – vårdarbetets sång”. Regissören Susanna Helke sätter ursinnigt fokus på den växande vårdkrisen med ökande vårdtryck och en växande privatiserad vård ”som inte lyckas svara mot de mänskliga behoven. Hur gapet växer mellan utbud och efterfrågan, mellan kostnader och fördelar. Där utbrända och underbetalda sjukvårdare lämnar hälsosektorn”, för att citera programbladet.
– Hon varvar intervjuerna med oerhört starka musikaliska inslag där körer sjunger innehållet i brev hon fått från förtvivlande vårdanställda.
Ett annat perspektiv på samma fråga erbjuds i den svenska filmen ”Leva tills jag dör”. En berättelse om att försöka försonas med livets slut, och göra det med humor och värme, om aktivitetscoachen Monicas livsbejakande arbete på ett äldreboende. Regissören Åsa Ekman och producenten Marina-Evelina Caracana närvarar.
Vera hoppas att många vårdanställda kommer och ser de två filmerna. Man har avsatt tid för diskussion efter filmvisningen, säger Pontus Josefsson.
Chelsea Hotel
På lördagen visas bland annat en film om det gamla legendariska Chelsea Hotel, ”Dreaming Walls – De sista gästerna på Chelsea Hotel” och om kärleksfulla polska pantbanksinnehavare i ”The Pawnshop”.
”Natten då min bror försvann” följer en man som vill ta reda på varför hans bror drunknade i en flyktingbåtsolycka utanför Lampedusa.
– Han söker upp alla inblandade och får till sist reda på de exakta omständigheterna. En gripande film som sätter ett ansikte på de torra siffror vi tar del av hela tiden, säger Pontus Josefsson.
I danska ”Mr. Graversen” återknyter en vuxen son med sin pappa som efter långvarigt missbruk blivit nykter. Det uppstår problem inom familjen som hunnit skapat sig egna liv utan pappan.
Tom Alandh
Svenske dokumentärfilmsnestorn Tom Alandh, som gästat Vera med sina filmer i 20 år, tar farväl från filmandet genom att premiärvisa sina sista två filmer på den åländska festivalen. Den ena är ett porträtt av filmarkollegan Kåge Jonsson som också deltagit på Vera med många filmer genom åren. Den andra och sista filmen heter ”Hej och tack för mig”.
– Den kan betraktas som hans konstnärliga testamente efter alla år på SVT, och hans avsked. Tom Alandh kommer till Vera med ett stort följe medarbetare. Det blir en avtackningskväll.
Lördagen avslutas med middag och utdelning av årets Verastatyett på Kallas Stadskrog, där även trion Emma E. uppträder med sång.
På söndagen visas de två sista filmerna.
– ”Ekens rike” är en helt fantastisk film som följer djurlivet i en ek under ett år. Jag såg den med mina barn och vi tyckte alla att den var jättebra, säger Pontus Josefsson.
Årets sista film är Björn ”Grulle” Eklunds film ”Bjarne the Movie”, som hade sin urpremiär för några månader sedan.
