För ett år sedan tillsatte landskapsregeringen (LR) en arbetsgrupp med uppgift att ta fram en handlingsplan för hbtqia-personers (homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera, intersexpersoner samt asexuella) lika villkor i det åländska samhället.
– Utgångspunkten var att ta reda på hur man konkret, på ett sätt som kan följas upp, kan jobba för att den här gruppen ska kunna leva tryggt och med samma möjligheter som alla andra. Vilka är problemen och vilka lösningar finns?, säger kansliminister Nina Fellman. 
Arbetsgruppen har bestått av hållbarhetsstrategen Martha Hannus, rektor Mikael Rosbäck, patient- och klientombudsman Benjamin Sidorov och specialsakkunnig Helena Flöjt-Josefsson. De kunde snart konstatera att det dels saknats statistik kring hbtqia-frågor på Åland, dels att finns ett behov av att kartlägga hur det ser ut inom olika samhällssektorer – skolan, sjukvården, näringslivet, idrotten och så vidare. 
– Kunskapsläget är dåligt, vi vet väldigt lite om hur hbtqia-personer mår på Åland, säger gruppens ordförande Martha Hannus. 
Ger fingervisning
Under arbetet med handlingsplanen genomfördes därför en enkätundersökning riktad till hbtqia-personer och deras anhöriga. Syftet var bland annat att ta reda på vad som funkar bra på Åland i dag och vad som skulle kunna förbättras. 
På grund av det låga antalet deltagare, 34 stycken, kan inga statistiskt säkerställda resultat presenteras, men det går att se att svaren är jämförbara med enkäter som gjorts i kringliggande regioner. Kartläggningen visar bland annat att många åländska hbtqia-personer antingen har upplevt eller är rädda för diskriminering, våld och trakasserier. Mest utsatta är troligen transpersoner. 
– Transpersoner på Åland har en tuff situation och Finland har tidigare prickats för sin behandling av transpersoner eftersom man kräver en sterilisering för att få byta juridiskt kön, säger Martha Hannus.
Benjamin Sidorov berättar att hbtqia-frågor hittills inte har lyfts strukturellt inom Ålands hälso- och sjukvård. 
– Vi rekommenderar därför att ÅHS inrättar en intern plan för hbtqia-frågor. 
Men han lyfter även behovet av kompetenshöjande åtgärder för förtroendevalda ute i kommunerna.
– Förtroendevalda, till exempel i socialnämnderna, har väldigt mycket makt. 
Unga är nyckeln
Mikael Rosbäck säger att skolan är en viktig plats för att, genom ökad kunskap, ge förändringar på lång sikt. 
– Jag rekommenderar verkligen att LR sätter in resurser till skolorna för utbildningar och föreläsningar. 
Enligt arbetsgruppen märks det en attitydförändring ute i samhället. Många, både arbetsgivare och andra, vill jobba med hbtqia-frågor men saknar redskapen för det.  
– Vi vet att bemötandet är ett problem, men jag tror inte att det alltid handlar om ovilja eller illvilja, utan om att man inte har verktygen att hantera det här, säger Nina Fellman. 
Konkreta förslag
I handlingsplanen föreslås en rad andra förslag på åtgärder inom olika områden. Bland dem kan nämnas införande av en hbtqia-certifiering för företag, att kommunerna ska inkludera hbtqia-personer i sina dokument och blanketter samt att LR ska jobba för att få in en tredje könskategori i THL:s landsomfattande enkät ”Hälsa i skolan”. Ytterligare ett förslag är att i offentlig upphandling prioritera företag som aktivt jobbar med social hållbarhet. 
Nina Fellman säger att den genomförda kartläggningen är ett första steg mot att fylla de kunskapsluckor som finns. Handlingsplanen sträcker sig till år 2025, och det blir alltså upp till nästa landskapsregering att förverkliga den. 
– Min uppgift är att se till att vi i nästa års landskapsbudget får in pengar för att påbörja arbetet, säger Nina Fellman. 

Annika Kullman