Nomineringarna till de olika kategorierna till Stora journalistpriset släpptes under torsdagen. Bland ”Årets berättare” finns Sundsfödda Linnea Lindholm som tillsammans med kollegorna Anna Nordbeck, Bo-Göran Bodin och Jakob Larsson producerat dokumentären ”Skamlös” för SVT:s ”Dokument inifrån”.
Motiveringen lyder: ”Genom en sällsynt nära kontakt med en känd svindlare och imponerande intervjuteknik får tittarna uppleva hur arbetsrätt förvandlas till en rafflande historia om maktmissbruk och hur offer lämnas värnlösa.”
– Jag har vetat om det ett tag och det känns jättebra, säger Linnea Lindholm om nomineringen.
Dokumentärserien i tre delar handlar om Rickard Olsson, en företagsledare som lurat klienter, utsatt sina anställda för ett skräckvälde och som till slut döms för våldtäkt på en anställd.
– Jag har jobbat nästan 2,5 år med den här historien och idén kom från början från mig när jag jobbade på Plus och vi där började nysta i den här historien.
En av hennes kollegor på Plus granskade olika juridiska tjänster och kom då, 2019, i kontakt med Rickard Olssons juridiska byrå.
– Vi gjorde flera publiceringar sporadiskt över flera år om den här byrån. Vi fick extremt mycket tips efter att vi sände inslagen och efter en publicering 2021 fick vi kontakt med anställda på byrån. Fram tills dess hade desperata klienter och kunder hört av sig, men då vi började förstå att även de anställda på byråerna levde i vad de beskrev som ett skräckvälde tog jag kontakt med Dokument inifrån. Vi kände att det var en historia som behövde ett större format, säger Linnea Lindholm.
Extremt inflöde
I dokumentärserien intervjuar man också Rickard Olsson. Först på ett slott i Mellansverige som han kallar sitt andra hem, sedan från fängelset där han avtjänar sitt straff.
– Det var en lång process och mycket som hände syns inte i dokumentären. Ser man den kan man få intrycket av att Rickard sätter sig på stolen och intervjuas direkt, men riktigt så gick det inte till.
Det var Anna Nordbeck som fick uppdraget att närma sig företagsledaren.
– Jag och mina kollegor på Plus hade ju haft mycket kontakt med byrån och Rickard innan, så det var bättre att någon kunde börja med rent blad, med en annan ingång.
Linnea Lindholm gjorde många av intervjuerna och arbetade med research i 2,5 år före första avsnittet lades ut på SVT Play den 31 maj.
Ni måste fått in mycket material på den tiden, hur har ni sållat?
– Det är två saker som varit det stora: Det ena var att få människor att ställa upp och det andra att sålla. Vi hade ett extremt inflöde av information. Rickard Olsson är en väldigt produktiv person, det händer väldigt mycket runt honom hela tiden. Bolag startas, namn byts, konkurser görs. Det var ett vattenfall dygnet runt, beskriver Linnea Lindholm och fortsätter:
– Bo-Göran som var huvudansvarig för manus hade en vision att det var viktigt att folk trädde fram öppet, att ha så få anonyma röster som möjligt eftersom kritiken är så pass hård. Så det blev en naturlig sållning bland vilka som ställde upp och vad de kunde berätta om. Och sedan kan man också säga att vi fokuserat på berättelsen om Rickard Olsson.
Oväntade vändningar
I och med det tog man bort de bredare penslarna. Linnea Lindholm säger att redaktörerna fick många infallsvinklar om samhällsproblem, men att man var tvungen att avgränsa för att skapa en stark berättelse.
– Det sägs mycket mellan raderna som kanske inte skrivs på näsan alla gånger. Grejer som inte sägs rakt ut är kanske det folk sedan blir upprörda över och pratar om i fikarummet.
Hände något oväntat under arbetet som fick er att ändra riktning?
– Hela tiden! En väldigt stor grej i dokumentären är att vi fick tillgång till otroligt många interna telefonsamtal. Även om jag var ganska härdad av att ha följt den här historien och fått till mig galna berättelser, var det ändå förvånande att höra hur otroligt explicita de här samtalen var, de skräder inte orden. Alla saker man kände i researchen säger de också rakt ut i samtalen, det var en väldigt stor grej.
Berättelsen om hur hundratals klienter luras går vidare till hur anställda upplevde ett skräckvälde.
– Slutligen våldtar Rickard Olsson och en annan hög chef en anställd och hamnar i fängelse för det. Hela våldtäktshärvan var förvånande även för mig när den skruven kom på slutet.
Upprättelse
Att jobba så länge som 2,5 år, inte hela tiden på heltid dock, med ett och samma ämne har varit utmanade, säger Linnea Lindholm.
– Som journalist som gör nyheter i korta format drömmer man om att få gräva ner sig i något. Men det är ganska slitigt att jobba med ett ämne i flera år har jag insett.
Vill du göra det igen?
– Jag lovade mig själv att inte ens tänka tanken inom ett halvår och den tiden har ännu inte löpt ut. Just nu jobbar jag med kändisresearch för Go'kväll och det känns som rehab! Jag sade till min chef att jag bara vill göra feelgood och barnprogram nu ett tag. Så jag vet faktiskt inte, då ska det nog vara en väldigt bra idé.
Vad betyder en sådan här nominering som du nu fått?
– Man blir glad som idébärare. Men framför allt känns det viktigt att historien kommer ut, att dokumentären uppmärksammas. Det är så otroligt många som drabbats och som anmält juristbyråerna till alla möjliga instanser som kanske kan få någon form av upprättelse.
» Personligt
Linnea Lindholm
Bor: Umeå, från Sund.
Ålder: 40 år.
Familj: Mamma Elisabeth, pappa Karl-Anders och syskonen Johan och Lilian.
Intressen: Renoverar ett gammalt torp på Åland, att måla, musik, loppisar, teater och bugg.
Bakgrund: Sommarjobbat på Ålands radio, gjort praktik bland annat på Hjärnkontoret, arbetat för Plus, Go'kväll, Mitt i naturen och nyheterna. Arbetat för SVT i tio år, är stationerad på SVT Umeå.
Aktuell: Nominerad med tre kollegor till Stora journalistpriset som ”Årets berättare”.