Ett kort plenum i riksdagens kammare har just avslutats. Ålands riksdagsledamot Mats Löfström öppnar en dörr till ett rum intill riksdagens tidningsläsningsrum.
– Det här rummet har jag nog aldrig varit inne i, konstaterar han.
Det är tisdag och det har gått fyra dagar sedan statsminister Juha Sipilä meddelade att han ger upp försöken att driva igenom den stora vård- och landskapsreform som hans Centerparti, tillsammans med regeringskollegorna Samlingspartiet och Blå framtid, hängt upp hela regeringens politiska prestige. Samtidigt meddelade han att regeringen avgår, och han basar nu över en expeditionsministär som leder landet fram till att väljarna utsett nästa statsminister.
Som en film
Mats Löfström sjunker ned i den randiga och överraskande sittvänliga lilla fåtöljen och försöker sätta ord på hur känslan i riksdagshuset var i fredags när de politiska bomberna exploderade.
– På fredagen var det som just inför sluttexterna i den spännande filmen. Den stora finalen var redan förbi, och det var som en ballong som pyst ut.
– Vi visste redan på torsdagen hur det skulle gå, det var då det var sanningens minut här i huset. Och det var då man i utskotten insåg att tiden inte räcker till för att lösa de sista knutarna i reformen. Det var en ledamot, en av den äldre statsmannaskolan och från ett regeringsparti som konstaterade: ”Det är klart att patienten lever på sina sista dagar om inte på sina sista timmar”. Och när en så tung politiker från ett regeringsparti säger det, då vet man att stunden är kommen.
Hur reagerade du på att Juha Sipilä också lämnade in sin avskedsansökan och regeringen avgick?
– När man nu tittar på händelseförloppet var det ganska naturligt att Sipilä skulle dra de slutsatserna. Men då, på morgonen, kom det som en överraskning att regeringen avgår samma dag.
Osäkerheten värst
Mats Löfström säger att tiden som gått sedan den dramatiska fredagsmorgonen har inneburit en lättnadskänsla för många riksdagsledamöter.
– Det har varit en lättnad hos både ministrar och riksdagsledamöter att man fick ett slut på det här. Den här osäkerheten som varit, det är den som varit påfrestande för många. Det är inte arbetsbelastningen som varit problemet, utan att du inte vet dagen innan om du kommer ha ett möte i morgon. Du vet inte om det kommer vara på morgonen eller kvällen. Du vet överhuvud taget inte om du kommer ut ur det här huset före valdagen.
De sista veckorna innan reformen drogs tillbaka av regeringen har inneburit en hets som sällan skådats i finländsk politik. Många har också kritiserat hur regeringspartierna försökt trycka på för en snabbare behandling av den oerhört omfattande reformen. 
Ingen valrörelse
Mats Löfström berättar att det fanns diskussioner om att ställa in valrörelsen.
– Det fanns idéer om att vi skulle sitta till lördagen före valet. Det är klart att många riksdagsledamöter var verkligt oroade över den situationen. Jag menar, det är riksdagens uppgift att om det är lagstiftning som måste gå framåt ska vi naturligtvis jobba här. Men ur ett demokratiskt perspektiv är det ju inte idealiskt att riksdagsledamöterna inte skulle kunna vara med på kampanjfältet. 
Nu har talmanskonferensen i riksdagen lagt alla sådana planer i papperskorgen. En fråga har dock skapat en extra plenidag, så den sista arbetsdagen före valet blir den 18 mars.
– Det blir ett spännande riksdagsval där det kommer ske förändringar, så det var många som var oroliga att de inte skulle hinna hem. Så det var en lättnad att det blev ett slut på osäkerheten.
Hur har ledamöterna från regeringspartierna reagerat? Det har ju rapporterats intensivt om ett utbrett missnöje med reformen också bland de ledamöterna. Fanns det en lättnad också hos dem?
– O ja, i alla regeringspartier fanns det ett missnöje med olika delar av reformen. Vilket är naturligt för det var en så speciell konstruktion där man klappade ihop sjukvården med socialvården och med äldreomsorgen, med valfrihet och delvis privatisering av vården. Man skulle bygga nya landskap där miljövården skulle in, räddningsverken skulle in, de lokala vägarna skulle in, landsvägsfärjor. Det var en enorm helhet man byggde ihop, 250.000 anställda skulle byta arbetsgivare, 12 miljarder euro per år. Det är naturligt att det var många som inte gillade alla delar i det här. Och därför misslyckades det ju, säger Mats Löfström.
Kunde varit klar
Han använder liknelsen att regeringen försökte stoppa in en elefant i en mikrovågsugn. Och han menar att om inte regeringen Sipilä försökt bygga in så mycket i reformen hade Finland redan haft en reform för den krisande social- och hälsovården.
– Skulle man inte satt ihop en sådan här elefant från början, skulle man bara ha fokuserat på social- och hälsovården så skulle den här reformen varit klar för två år sedan.
Nu väntar några veckors valrörelse innan en ny regering tillträder. Behovet av en vårdreform kvarstår och många tror att också den här valrörelsen kommer att fokusera kring just det.
Hur tror du nästa statsminister kommer att hantera frågan?
– Jag tror att man kommer ta det i mindre delar. Och jag hoppas att man kommer att bygga en bredare parlamentarisk bas för det, att det inte är en liten majoritet som dikterar allting. 
Mats Löfström lutar sig fram i fåtöljen och konstaterar:
– Det här är så viktiga saker man ska leva med i många år. Att vara ödmjuk och försöka bredda den här basen skulle vara värdefullt. 

Jonas Bladh