Strandnäs frivilliga brandkårs lokaler på Karlbergsvägen i norra Mariehamn är inte längre ändamålsenliga och uppfyller varken kraven på god arbetsmiljö eller har en tillgänglighetsanpassning. Det konstaterar räddningschefen Karl Nordlund i sin beredning till stadens infrastrukturnämnd som behandlade ärendet på onsdagskvällen.

– Det här är något som diskuterats under åtminstone de senaste fyra åren, säger infrastrukturnämndens ordförande Julia Birney (Lib).

Utöver att lokalerna är bristfälliga för dagens verksamhet, utgör de också en stor kostnadspost för staden. Man hyr lokalerna för cirka 4.600 euro i månaden exklusive moms. På årsbasis ger det cirka 55.000 euro.

– Och då ingår inte elen. Uppvärmningskostnaderna är jättehöga för lokalen.

Stadsmiljösektorn har nu fått i uppdrag att ta fram en förstudie gällande nya verksamhetslokaler.

– Knäckfrågan blir att hitta en tomt i norra staden där kåren helst vill vara. Det är viktigt att de har bra lokaler, de har stor ungdomsverksamhet, är samhällsbyggande och vi är helt beroende av dem, säger Julia Birney.

Alex Eriksson är kårchef vid Strandnäs FBK.

– Vi flyttade till lokalerna 1979. Vi har gjort diverse förbättringar och renoveringar genom åren, men vår verksamhet har ju ändrats och lokalerna börjar vara lite si och så, säger han.

I garaget finns ingen oljeavskiljare, något som det annars ställs krav på i en branddepå. Det mesta av tvätt och service av fordonsparken sker i lokalerna, där vattnet leds ner i golvbrunnarna, eller ute på gårdsplanen.

Ett annat problem är att själva tomten är liten och utrymmena utomhus därmed små.

– Vi har ingen lämplig yta utanför att öva på. Kör vi ut våra fordon står vi direkt på Karlbergsvägen. Vi har heller inga parkeringsplatser, utan lånar utrymmen på grannfastigheterna både när vi övar och får larm för att undvika att stå längs vägen. Och när ungdomsavdelningen övar blir det ofta vid lokalerna eftersom alla ungdomsledare inte har lastbilskort.

Aktiva medlemmar

Inomhus är ventilationen undermålig, konstateras både i räddningschefens beredning och av kårchefen.

– Flera kårmedlemmar upplever både ögon- och andningsbesvär när de vistats i lokalerna. Det finns inget avgasutsug, utan när vi vrider i gång bilarna samlas avgaserna i lokalen. Vi har våra larmställ och bilar i samma utrymmen, säger Alex Eriksson

I dag har man omkring 40 aktiva seniorer och en ungdomsavdelning med cirka 15 aktiva. Kåren har minst tre övningar i veckan, varav en är fysisk träning för att upprätthålla de fysiska kraven som ställs också på frivilliga brandkårister.

– Då brukar vi köra ut bilarna för att ha plats att träna på golvet.

Ett viktigt önskemål i en framtida lokal är bättre anpassade lokaler för kvinnor och tjejer.

– Det är inte optimalt som det är i dag. Det är viktigt att inkludera också dem med egna omklädningsrum och duschar, att de känner sig lika välkomna. Förr i världen var kåren uppdelad med en damavdelning och en larmavdelning, men i dag ingår alla i samma.

Alex Eriksson konstaterar att Strandnäs FBK är en jätteviktig del av brandförsvaret i Mariehamn, och att behovet av kåren ökar allt mer.

– Vi ser statistik på att Räddningsverket får allt fler ambulanskörningar. Eftersom personalen bemannar både ambulans och brandbilar får vi allt fler beredskapslarm när alla ambulanser är ute samtidigt.

Det innebär alltså att Räddningsverket inte har tillräckligt många brandmän på stationen om larmet går.

– Då är det vi som jourar och rycker ut vid brandlarm. Dessutom åker vi ändå ut på de flesta larm i stan, till Lemland och åker på rökdykarförstärkning och andra typer av larm över hela Åland.

I medeltal har utryckningarna legat på drygt hundra per år de senaste åren.

– Vi fixar det. Vi har bra uppslutning på larm och ligger på sex, sju personer som kommer varje gång, säger Alex Eriksson.

Geografisk utmaning

Återväxten inom kåren är god.

– Största delen av vår rekrytering är från ungdomsavdelningen som är populär och omtyckt. Ungdomsledarna är bra på att lyckas få dem att hållas kvar och efter att ungdomarna flyttar bort och studerar hittar lyckligtvis de flesta tillbaka om de flyttar hem igen.

Den stora utmaningen nu, tror Alex Eriksson, är att hitta en lämplig tomt. Helst vill man fortsätta husera i de norra delarna av staden.

– Byter vi stadsdel finns en risk att vi måste bygga om hela vår verksamhet. Då måste vi hitta nya medlemmar som ska gå kurser och utbildningar, det kan ta flera år att bygga upp samma kompetens.

Inställelsetiden för kårmedlemmarna vid larm är åtta minuter. Bor man i närområdet kring den nuvarande depån, som de flesta gör, är det svårt att uppfylla om brandkåren flyttar söderut.

– Det finns risk att medlemmar faller bort. Geografiskt kommer vi också längre bort från alla och måste åka genom hela staden trots att vi åker på flera typer av larm över hela Åland.