Familjen består av en mamma, pappa och tre barn. Pappan jobbar två veckor på sjön och är hemma tre veckor. Mamman jobbar vecka/vecka. Tre veckor av fyra är de alltså hemma med sina barn, och behöver ingen barnomsorg alls.Men den fjärde veckan skulle de behöva hjälp dygnet runt. I mars skickade de in en ansökan om barnomsorg till kommunen. När de fortfarande inte hade hört något i augusti tog de själva kontakt. Det bestämdes då att de skulle ses på ett möte i september. För en vecka sedan träffade mamman i familjen kommunen som då berättade att de inte skulle kunna lösa situationen.– De sade att vi inte kunde omfattas av barnomsorgslagstiftningen och att maxtimmarna som man får ha barnomsorg ska vara utspridda.I stället säger mamman att kommunen uppmanade henne att säga upp sig och hitta ett annat jobb.– Jag har två månader på mig att hitta ett annat jobb. Men jag står för allt här hemma. Jag står på huslån och allt annat. Jag kan inte bara säga upp mig.När mamman i familjen förklarade läget och berättade att det var svårt att hitta andra jobb föreslog kommunen enligt mamman att hon i stället skulle leva på bidrag.
Riskerar anmälanKommunen sade också att det inte skulle vara bra för barnen att bo någon annanstans en vecka i månaden och att de skulle riskera att bli anmälda till barnskyddet.– De sade att vi skulle lära oss att sätta våra barn först, berättar pappan i familjen.– Men det gör vi ju. Det är bara för att vår familj inte ingår i normen av hur en familj ska vara. Det blev en för svår konstellation för kommunen.Mamman i familjen har nu sökt åtta jobb, och fått ett svar. För även om hon helst skulle vilja arbeta kvar så kan det bli så att hon tvingas säga upp sig så att familjen kan lösa situationen.– Jag har haft konstant ångest i en vecka nu.Om mamman skulle säga upp sig skulle mamman och pappan också behöva skilja sig.– Det är det enda sättet för att få de bästa stöden. Men jag kan inte gå i land. Det ger inte tillräckligt. Jag sade till kommunen att jag har lån på bostaden och då sade de att vi skulle ta amorteringsfritt. Men det är ju en kortsiktig lösning som inte alls är bra.
SkyldighetFamiljen har ingen släkt som kan hjälpa till, och de kan heller inte be sina vänner att ta hand om deras barn en vecka i sträck. Tidigare har barnens mormor hjälpt till, men hon bor i Sverige.– Kommunen föreslog att hon skulle komma hit och bo här en vecka i månaden. Men då skulle ju hon behöva säga upp sig. Vi förstår inte. Kommunen har skyldighet att hjälpa oss. Vi ska inte behöva bli utan den hjälpen bara för att vi jobbar till sjöss.Om tre veckor ska mamman i familjen vara tillbaka på jobb igen. De har pusslat och kommer att lösa situationen fram till november, men sedan vet de inte hur de ska göra.– Det kanske skulle kunna fungera fram till årsskiftet, men vad hjälper det på sikt?De har också hört med sina jobb om de skulle kunna lösa det genom att ändra sina scheman, men det finns ingen lösning som fungerar.– Jag skulle kunna jobba tio dagar och vara hemma tio dagar. Men då skulle det bli ännu rörigare och mindre kontinuerligt för barnen, säger mamman.– Jag förstår inte hur det kan vara så här. Det är hög arbetslöshet och genom att göra så här skapar vi ett samhälle där folk hellre lever på bidrag. 

Petra Dahlgren