I fjol berättade Igge Holmberg, tidigare lagtingsledamot för Socialdemokraterna under två mandatperioder, i Ålandstidningen om sin viktnedgång och om tumören i ena njuren. Efter att njuren under fjolåret opererades ut, trodde man att läget var under kontroll.
– Cancern knackade på men jag har sparkat ut den, sade han då.
I dag är han tillbaka på redaktionen för att samtala om livet, politiken, återstående drömmar och livets slutskede.
Mikael Igge Holmberg är nyss hemkommen från sin drömresa till USA, iförd en ny röd täckjacka, nyligen inhandlad i Texas, dyker han upp till mötet med Ålandstidningen. Han anländer en halvtimme efter utsatt tid, en petitess men samtidigt en detalj som återknyter till den person han är. Igge Holmberg har nämligen alltid gått sin egen väg och valt att stå stadigt även de gånger det blåst kraftigt kring hans person.
I februari firar han sin 54:e födelsedag och läkarna tror inte att han får uppleva bemärkelsedag nummer 55.
– Å andra sidan kan jag bli 56 eller 57 lika bra, det vet man ju inte med säkerhet, säger han med ett brett leende.
Medicinen mest till skada
Vi sätter oss ner och Igge Holmberg drar fingrarna genom sitt så karaktäristiska och numera delvis vita skägg.
– Läkarna trodde allt var under kontroll och under sommaren gick jag på starka mediciner mot sjukdomen, då ändrade skägget plötsligt färg till kritvitt.
I oktober konstaterade man att cancern, med hans egna ord, ”traskade rakt över medicinerna och åt upp mina blodplättar”.
I det skedet sade läkarna att det inte fanns mer att göra och Igge Holmberg valde att sluta ta medicinerna för att inte till råga på allt dessutom drabbas av blödarsjuka.
– 28 tabletter kostade nästan 6.000 euro, men jag betalade 1,92 euro. Det här är också en av orsakerna till att jag är socialist, säger han och fortsätter:
– Jag tror faktiskt helt ärligt att inte ens den mest nyliberala ledarskribenten i världen skulle vägra ta emot skattesubventioneringen för att hellre betala 6.000 euro varje månad.
Känner ingen ångest
Orsaken till att han nu väljer att berätta om sin situation är att rykten börjat ta fart och att frågeställningar har dykt upp.
– Mina vänner har börjat få frågor från andra och i stället för att lämpa över ansvaret på dem vill jag berätta hur det förhåller sig.
Trots att han för tillfället inte känner sig sjuk är han inskriven på palliativa avdelningen vid sjukhuset. Han behöver dock inte ligga i en sjukhussäng just nu – men kan tack vare inskrivningen få en plats med kort varsel.
Igge Holmberg är okej med faktumet att han sannolikt inte har så många födelsedagar kvar att fira.
– På min medicinlista finns en ångestdämpande medicin men jag har inte tagit ut den ännu. Jag har ingen ångest.
Utanför redaktionsfönstret viner höststormen trots att kalendern visar på midvintertider. Stundtals har det också blåst hårt kring Igge Holmbergs politiska värv. Själv ser han gångna års kontroverser som läropengar.
– Jag har aldrig låtit någons åsikt hindra mig från att göra det jag brinner för, om jag ser en orättvisa vill jag försöka stoppa den. Jag har gjort det jag tycker är rätt och riktigt och det är kanske orsaken till att jag inte känner någon ångest.
Game of Thrones
Med en lagtingspension på 1.200 euro i månaden, kallar sig Igge Holmberg numera för fattigpensionär. 
– Förvisso ska jag bara ha den i ett år enligt läkarna, så det är lugnt och jag klarar mig på det. Det ger dock lite distans till att en del hävdar att man blir politiker för pengarna.
Utåt sett verkar du så tillfreds med läkarnas prognos, går det verkligen att förlika sig vid tanken på livets slut?
– Jag är okej med tanken, jag har haft ett bra liv och jag har levt, rest, älskat, läst, upplevt saker, varit i livsfara och njutit i mitt liv. Samtidigt förstår jag att det är sorgligt för min familj och för mina vänner och jag skulle jättegärna vilja veta hur bokserien ”Game of Thrones” slutar, men det här sakerna är utanför min kontroll, det är bara att acceptera.
Ser du som den pragmatiker du är någon fortsättning efter livet på jorden?
– Nej, jag tror precis som den ryska författaren Vladimir Nabokov sade, att ”livet är en tunn strimma ljus mellan två mörka evigheter”. Jag tolkar det som att vi måste använda den tid vi har på jorden till att göra vad vi kan här och nu.
Stor portion humor
Sin senaste resa till USA gjorde han för att hälsa på alla vänner en sista gång, den var planerad först i mars men en god vän som råkar vara läkare gav rådet att inte skjuta upp den.
– Om cancern hade attackerat fler inre organ kanske jag inte hade kunnat åka. 
Han planerar ändå en resa till Dublin i vår, om det är genomförbart.
– Jag har inte varit där sedan 1996 och jag vill sätta hela det här året på att vara med familjen och mina vänner, sedan får jag se vad som händer.
Igge Holmberg skrattar ofta och mycket under samtalet, han skämtar med en sällan skådad självdistans och ironi gentemot sin egen person. Exempelvis när han berättar om en av de sista turerna han gjorde med sin älskade motorcykel.
– Min axel är trasig efter att metastaser gjort ledkulan porös, men jag trodde bara den var inflammerad så jag lyfte upp vänster arm på styret för att kunna använda kopplingen. Det var kanske inte det smartaste jag gjort i mitt liv – å andra sidan kan den listan göras lång, säger han efterföljt av ett stort skratt.
Vill underlätta för familjen
Sedan 1995 har Igge Holmberg samlat på, och handmålat figurer, till strategispelet ”Warhammer”.
– Jag har målat ungefär 700 stycken och innan jag åkte till USA skickade jag 400 av dem som en gåva till arrangörerna av en turnering som jag deltagit i de tre senaste gångerna.
Tanken med gåvan är att man auktionerar ut figurerna och använder intäkterna för att fortsätta arrangera turneringen.
– Ingen här hemma kommer uppskatta samlingen efter min bortgång, då vill jag hellre att den kommer någon till förmån, säger han.
Likadant tänker han gällande sin stora samling LP-skivor. I stället för att lämpa över 800 skivor, eller 200 kilo musik på sin familj, sålde han samlingen till Skivbörsen.
– Fördelen med att veta om att man ska dö är att man hinner sätta saker i ordning och bespara familjen från onödigt arbete.
Går du så långt att du planerar för en framtida begravning?
– Det kommer jag att göra, det måste jag göra. Jag vill kremeras och jag förargas över att man behöver en speciell kista för det. Det är ren och skär kapitalism att det till och med ska tjänas pengar på döden.
Politiken på hyllan
Efter att ha tillbringat större delen av sommaren 2019 på sjukhus, fick han inför höstens val veta att cancern var obotlig. 
– Därför valde jag att kandidera för att försöka samla några röster till partiet, men jag var helt nöjd med att inte bli invald i lagtinget, jag hade varken haft tid eller ork att sitta mandatperioden ut.
Däremot hade han gärna blivit återinvald i stadsfullmäktige, även om han också där hade varit tvungen att tacka nej till uppdraget.
– Jag blev lite ledsen över det, jag har ändå suttit i tolv år, varav åtta som gruppledare och jag tycker själv att jag har gjort en hel del bra saker för staden.
Socialdemokraterna på Åland gjorde ett historiskt dåligt val, ett faktum som Igge Holmberg har tankar kring.
– Min allra största besvikelse i samhället är nog att det finns så många människor som röstar mot sina egna intressen.
Hur tänker du då?
– Om man är en arbetare och tjänar säg 40.000 euro per år, varför röstar man då på ett parti som vill ta bort samhällets alla guldkanter? Jag kan inte förstå det.
Politiken har han ändå lagt på hyllan, han är fortsättningsvis partimedlem men kommer framledes att begränsa sitt engagemang till en eller annan insändare.
Vännerna
Ett tema som Igge Holmberg under samtalets gång ofta återvänder till är familj och vänner. Deras stora betydelse för honom är uppenbar och det är också där han vill sätta mest fokus den sista tiden.
– Men jag vill påminna om att jag känner mig frisk och pigg just nu. Jag brukar säga att jag bara har en släng av cancer.
Har du många vänner?
– Jag har många bekanta och några goda vänner. Det är nog något som ändras genom livets olika stadier, som barn har man ofta massor av vänner och på äldre dagar kan man ofta räkna vänner man kan lita på, på ena handens fingrar. Men jag har också många vänner som har gått bort genom åren.
Du har debatterat flitigt i ditt liv, du har fått både medhåll och motstånd. Har det funnits stunder då du tänkt att en motdebattör har en poäng?
– Egentligen inte, eller jag har aldrig ändrat uppfattning men kan ha ändrat sättet på vilket jag förmedlar min ståndpunkt någon gång. Jag tittade faktiskt just i dag på minnen på Facebook och återupplevde ”kontroversen” kring julfesten i Övernäs högstadium. Jag kunde konstatera att jag blev kallad moraltant, det är nog första och enda gången jag kallats för just det, det var lite roligt.
Julfesten han  refererar till ägde rum 2015 och Igge Holmberg kritiserade festprogrammets sexuella innehåll och anspelningar.
Viktigt visa stöd
Sociala medier är, enligt honom, inte platsen där man genom argument får någon sida av en diskussion att ändra uppfattning.
– Men i Texas träffade jag en man, en ”Trump-ist” som jag sedermera blev vän med på Fb. Vi samtalade en lång stund och jag tror jag fick fram några poänger. Men när vi märkte att vi inte kunde enas i ett visst ämne, gick vi vidare till nästa.
Ett enstaka möte, eller samtal, är aldrig nog för att övertyga någon om ens egna tankars förträfflighet. Så tänker Igge Holmberg.
– Men kan man hålla sinnena i skick och sitta ner fem eller sex gånger, kanske bägge sidor åtminstone börjar fundera på frågans alla infallsvinklar, säger han med tillägget:
– Jag för trots allt inte debatten för att övertyga motståndarna, jag för den i syfte att visa dem som tycker likadant att de inte är ensamma. Det känns viktigt.
Uppfyllt sina drömmar
Samtalets sista del återvänder ännu en gång till hans familj. Efter en stunds kontemplation under tystnad berättar han att det egentligen aldrig funnits planer på att skaffa en egen familj.
– Barbro Sundback och jag brukar diskutera det här, att vi ses som lite konstiga som tycker om att leva ensamma. Jag har aldrig känt ett behov av att föra vidare min genetiska bild.
Igge Holmberg inser att den obotliga cancern är ett hårt slag för hans närmaste.
– Men jag tror och hoppas att det faktum att jag berättade så tidigt om saken ger alla en chans att bearbeta och förbereda sig på slutet. Än finns det ju ändå gott om tid att umgås.
Finns det ännu något du drömmer om att göra eller uppnå?
– Egentligen inte, om jag kunde skulle jag naturligtvis välja att inte ha cancer längre, men bortsett från det är jag rätt nöjd med det jag har gjort. Om jag orkar kommer jag att försöka resa lite ännu, i övrigt är jag nöjd.
Avslutningsvis, som en påminnelse till både gammal och ung, vill Igge Holmberg ge sin syn om det viktigaste man kan lämna efter sig och sitt jordeliv.
– Sådant kommer inte i form av saker eller minnesmärken på en gravgård. Det essentiella är de minnen du lämnar efter dig hos dina medmänniskor – och där tror jag att jag har lyckats ganska bra.

Peter Pussinen