Ålands handikappförbund (ÅHF) lämnade in klagomål mot Kommunernas socialtjänst (KST) i höstas angående långa handläggningstider för förnyade praktik- och arbetsavtal vid Fixtjänst. Ingångna avtal hinner löpa ut innan nästa avtal uppgjorts och följden blir, enligt ÅHF, att klienterna drabbas orimligt.
Dessutom saknas rutiner för att följa upp klienternas behov och klientplaner. Det finns även klienter som inte tilldelats en kontaktperson eller träffat en socialarbetare KST sedan KST övertog ansvaret från kommunerna den 1 januari 2021.
Medger brister
KST medger i sitt svar till ÅMHM att den individuella serviceplaneringen varit ofullständig och hänvisar till den skuld KST övertog från kommunerna när kommunalförbundet bildades. Man menar att tjänstemännen inom KST aktivt arbetat för att komma ikapp med detta. I vissa fall har socialarbetarna varit tvungna att prioritera nya klienter framom klienter med pågående sysselsättning.
Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) skriver att enligt lagen ska KST se till att en klient ska få en kontaktperson i ett tidigt skede, som på ett systematiskt sätt och fortlöpande ska vara i kontakt med klienter. Ytterligare påpekar ÅMHM att den socialarbetare som ska bedöma servicebehovet behöver ha en aktiv, personlig och kontinuerlig kontakt med de klienter socialarbetaren representerar. Klienten har också rätt till ett skriftligt beslut som grund för socialservice. Det här har inte KST lyckats med.
”Osystematisk”
KST har i sitt svar till ÅMHM skrivit att sysselsättningskoordinatorn, sedan man övertog ansvaret, fungerat som kontaktperson för alla klienter utom en och mot slutet av år 2021 hunnit träffa berörda klienter tillsammans och enskilt. ÅMHM anser att det inte kan anses motsvara en rimlig förväntan för en kontaktperson med tanke på att KST då hade haft ansvaret i ett års tid.
De berörda klienterna har inte fått kontakt med KST tillräckligt snabbt, bedömningen av behoven och fattande av beslut har dröjt för länge.
– Snarare verkar det som att kontakten varit förhållandevis osystematisk och ägt rum i ett sent skede av år 2021 och i flera fall i ett sent skede av löptiden för de gällande besluten om sysselsättningsverksamhet, skriver ÅMHM.
Det här har resulterat i att de med pågående sysselsättning i ett flertal fall fått vänta på förlängt beslut om sysselsättning, vilket lett till att klienter haft tillfälliga avtal utan formella beslut som grund. Men KST menar att ingen blivit utan sysselsättning på grund av detta även om handläggningen och besluten har dröjt.
För korta avtal
ÅMHM anser att det är problematiskt att de flesta avtal som ingåtts under 2021 bara sträckt sig över tre månader, eftersom detta är den riktgivande tiden för maximal handläggningstid enligt förvaltningsstadgan. Därför borde avtalen löpa på längre tid för att få kontinuitet i servicen. Det försämrar klientens rättssäkerhet att inte ha ett ordentligt avtal. Det skapar en juridiskt oklar grund för att förlänga avtalet och förvårar ett eventuellt anmälande av missnöje med situationen.
ÅMHM konstaterar att kommunalförbundet i sin redogörelse medger att brister har förekommit i den individuella serviceplaneringen.
Eftersom ÅMHM inte fått specifik information om hur många som berörs, vilka följder det fått och när kommunerna senast hade gjort motsvarande behovsprövningar stannar man vid att uppmärksamgöra KST att den individuella serviceplaneringen ska ordnas i enlighet med socialvårdslagen.
