Till en början var det oklart för Moa Norell vad hon ville utbilda sig till. Efter studenten arbetade hon över vintersäsongen i Åre på en restaurang. När hösten återigen kom emot och det var dags att söka till högskoleutbildningar klarnade idén något om hennes framtidsplaner.

– Lärare har nog alltid funnits i bakhuvudet. Jag kommer ihåg när jag var yngre att jag lekte skola och då skulle jag vara lärare.

Moa Norells egna skolgång var inte alltid lätt. I stället för att skrämma bort henne från skolvärden blev det en drivkraft för att göra skillnad.

– Jag hade det själv svårt och jag vill ge den hjälp jag kände att jag inte alltid fick.

Moa ville bli klasslärare för att få jobba med yngre elever. Hon tror på att börja jobba med elever som har det svårt i skolan så tidigt som möjligt för att förbättra chanserna för en framgångsrik skolgång.

– Jag kände också att yngre barn passar mig bättre än äldre elever.

Hennes egna svårigheter grundade sig i koncentrationssvårigheter och dyslexi. Hon fick ingen hjälp till en början.

– Det var först senare som jag fick börja gå på extra svenska och arbeta med specialundervisning. Under min studier är jag väldigt tacksam över den hjälp jag sen fick för den hjälpte mig verkligen.

Hur tror du att du kommer kunna hjälpa framtida elever som har svårigheter i skolan?

– Att prata med dem och berätta min sida. Jag tänker att om eleven ser att ens lärare haft det svårt förstår hen att svårigheterna inte är ett hinder. Sen kommer jag självklart att behöva jobba hårdare med den eleven och försöka hitta arbetsmetoder som fungerar för hen.

Nu i efterhand känns valet att utbilda sig till lärare helt rätt.

– Jag märkte att jag gjorde rätt val medan jag var ute på praktik.

Moa Norell säger att hösten kommer bli spännande.

– Det kommer bli kul att få använda det jag lärt mig under min utbildning. Det kommer vara mycket nytt men att träffa eleverna kommer vara väldigt kul.

Hon ser fram emot att få se eleverna utvecklas.

Den första praktikveckan var bara någon månad in på lärarutbildningen.

– Det var en vecka där man nästan endast skulle följa med i klassen. Redan efter den veckan var det många som hoppade av.

Hon kommer ihåg den första praktiken som någon positivt. Det gav henne även mera klarhet med vilka åldrar hon ville arbeta.

– Första praktiken var en förskoleklass. Jag kände att det kanske inte riktigt var det jag strävade efter.

Den sista praktiken varade ungefär två månader.

– Den sista veckan var roligast. Man är då utan handledare och har allt ansvar själv. Personligen kände jag mig mera fri då och jag kunde verkligen ta rollen som lärare.

– Praktikerna har varit väldigt roliga men det kräver mycket mera arbete än vad jag från början tänkte att det skulle göra.

Vad tycker du har varit det roligaste med att vara lärare under din praktik?

– Det är kul att se när barnen lyckas. Om man jobbar med ett projekt och ser att eleven gör stora framsteg är det väldigt kul. Också att föräldrar hör av sig och ger positiv feedback värmer.

Vad tror du är största utmaningen som lärare?

– Jag tror det är att ha en varierande undervisning. Det är inte alltid lätt i en större klass och där alla har olika utmaningar att få undervisningen att fungera för alla. Det är svårt, men det är ett jobb som måste göras. Det kommer blir lättare i och med mera erfarenhet av hur varje individuell elev fungerar.

Moa Norell tycker att skolan har förändrats sedan hon själv gick i grundskolan.

– I dag är det mera variation. När jag själv var elev tyckte jag att undervisningen alltid var baserad runt en skolbok som man under terminen skulle gå igenom. Nu kan det vara utomhuspedagogik och digitala arbetsformer med mera. Jag tycker det är bra för nu får alla elever möjlighet till den undervisning de lär sig bäst av.

Vilken förändring vill du ytterligare se?

– Jag vill se att barn får hjälp i tidigare åldrar. Jag tror att utvecklingen är på rätt väg.

Hur har du förberett sig för skolstarten?

– Inte så mycket ännu. Jag börjar jobba först i mitten av september så förberedelserna får komma längre fram. Sen tror jag att det inte riktigt går att förbereda sig utan jag måste få träffa eleverna och känna av läget.

Moa Norell säger att hon säkert kommer vara nervös närmare första dagen på jobbet.