Landskapsregeringen träffade nyligen aktörer från det åländska jordbruket för att diskutera den akuta kostnadskrisen och Fredrik Karlström säger att han är väl insatt i problematiken.

– Jag ser det lika alarmerande och lika oroväckande som jordbrukarna. De prisstegringar vi sett är inte normala och det är ohållbart på alla sätt och vis.

Hur jobbar landskapsregeringen med frågan för att hjälpa till?

– Det är en oerhört svår fråga. När det gäller bränsle och energi kan man titta på skattefrågor, men frågan kring försörjningsberedskap med mat är en diskussion som förs med den finländska regeringen, som i sin tur för en diskussion med EU-kommissionen.

Delad behörighet

I Finland höll en nytillsatt ministerarbetsgrupp för beredskap ett första möte i torsdags. På mötet kom man överens om ”en brådskande” tidsplan för åtgärder som ska hjälpa jordbruket. Det handlar primärt om att stödja jordbrukarnas likviditet, men gårdarna ska även få stöd för att kunna bli självförsörjande på energi. Stödpaketet uppskattas till 300 miljoner euro och enligt finansminister Annika Saarikko (C) ska det klubbas igenom i en tilläggsbudgetproposition i vår.

Men huruvida åländska jordbrukare kan få en del av den kakan är ännu oklart.

– Jag kan inte gå in på några detaljer om hur krispaketet fördelas eller kanaliserar. Förhoppningsvis vet vi mer nästa vecka, men innan det är det onödigt att spekulera. Det är åtminstone delad behörighet på området, och vi kommer från vår sida att göra allt vi kan för att dämpa den här kaotiska situationen, säger Fredrik Karlström.

På egen hand är nämligen landskapsregeringens manöverutrymme mycket litet, menar han.

– Vi har en viss möjlighet att hjälpa till men stöd till jordbruket regleras på mycket högre nivå än landskapsregeringen. Jordbruket är oerhört politiskt reglerat, de minimistöd som vi kan vara lite flexibla med handlar om ungefär 20.000 euro för en treårsperiod.

– Allt större än så måste göras på ett sätt som hänger ihop med det som görs på EU-nivå, och där måste vi se hur det går för den finländska regeringen i förhandlingarna med EU-kommissionen.

Vad har du för tankar kring att det är svårt för jordbrukarna att få ut sina ökade kostnader hela vägen ut i kedjan?

– Det är också en svår fråga. Många producenter skriver avtal för längre tidsperioder och då är det väldigt svårt för marknaden att anpassa sig när vi hamnar i onormala situationer. Men producentens del av slutpriset kanske borde vara högre, tittar man tillbaka några decennier utgjorde mat cirka 30 procent av ett hushålls utgifter, i dag är det ungefär 10 procent. Så maten har kanske blivit lite billigare i förhållandet till vad den är värd.