Olycksutredningscentralen har valt att inte inleda en säkerhetsutredning efter att ms Ejdern i oktober gick på grund.

I sin rapport skriver Olycksutredningscentralen (Otkes) att den åländska skärgårdstrafiken är viktig för transporter av människor och varor, och att turer sällan ställs in. Det här gör att befälhavare försöker angöra hamnarna även under svåra förhållanden. ”Trots att befälhavaren inte har någon formell press på sig på grund av avtalet med landskapsregeringen eller rederiet, så kan en befälhavare ändå uppleva en stor press att köra, trots besvärligt väder, dels från privatpersoner såsom passagerare eller anhöriga på land, dels från kollegor”.

Det här bekräftas av Oskar Berndtsson som är vd på Nordic Jetline.

– Vi har regelbundet påmint besättningen att de inte behöver köra om det är hårda väderleksförhållanden. Men det finns en social press på dem att försöka göra sitt yttersta och ibland lite för mycket. I det här fallet hade man ställt in samtliga rutter inom hela skärgårdstrafiken nästa dag. Det här var sista anlöpet den dagen och då fanns en ganska kraftig press på att köra tillbaka de som var ombord som annars inte skulle komma hem den dagen eller morgondagen, säger han och tillägger:

– Vi kommer att ännu kraftigare än tidigare påminna om att de får ställa in turer om det är osäkert att gå in.

Oskar Berndtsson hänvisar till bland annat sociala medier där kritiken ofta blir kraftig mot besättningen, rederiet och Ålandstrafiken när turer ställs in.

– Man skriver att ”När jag jobbade körde man nog”. Det finns en machokultur bland sådana som är i land, men det passar inte ihop med säkerhet.

Lyfter på hatten

Grundstötningen är ett facit på hur det kan gå, konstaterar han.

– Det är synd att det ska drivas så långt som till det.

Otkes rapport är han nöjd över och den visar vad som hände.

– De har gjort ett bra jobb och jag har inget att ifrågasätta där. Jag lyfter också på hatten till alla som medverkade under grundstötningen, tack till besättning och passagerare och alla som hjälte till under processen. Det sköttes mycket proffsigt.

Den aktuella befälhavaren hade varit i tjänst ungefär åtta dygn fram till olyckskvällen och före det fått en två dagars introduktion till Ejdern, något som i regel utgörs av checklistor med vilka man går igenom säkerhet, utrustning och teknik. ”Att öva manövrering i hårt väder skulle vara bra, men av naturliga skäl så lyckas det inte alltid under introduktionstiden. Detta får man träna sig till på egen hand när situationerna uppstår”, skriver Otkes.

– I det här fallet var introduktionen tillräcklig, säger Oskar Berndtsson.

Introduktion en kostnadsfråga

Huruvida två dagar, som är kutym, är tillräcklig är en kostnadsfråga.

– Blir någon sjuk och man ska ha inskolad personal på varje rutt kan man räkna med att skärgårdstrafikens kostnader ökar kraftigt. Är man beredd att dubbla kostnaderna?

Det går också, säger han, att öva i hårt väder.

– Vi kör hemskt gärna in en dubbel besättning som övat i hårda förhållanden. Det kostar kanske några miljoner, men finns de pengarna gör vi det gärna. Annars följer vi de riktlinjer som är auditerade och godkända. Vill man ha mer får vi diskutera avtalspriserna och då bör det nämnas i upphandlingsdokumentationen.

I Otkes rapport framkommer också att besättningen kontaktat rederiets nödnummer. Personal vid rederiet har sedan i sin tur kontaktat Landskapsalarmcentralen i Mariehamn som kopplat vidare till Sjöräddningscentralen (MRCC). Tågordningen borde ha varit, menar Otkes, att kontakta MRCC genast ombord enligt direktiv i säkerhetsledningssystemet som rederiet godkänt.

– I detalj vet jag inte varför det inte gjordes. Men det första man gör är att trygga att fartyget ligger tryggt. Av praktiska, operativa skäl har man arbetat i den ordning man gjort. Inte ställer jag någon kritik mot befälhavaren i det här fallet, säger Oskar Berndtsson.