Grunden för all utveckling i samhället är markplanering. Vill man ha inflyttning måste man fatta aktiva beslut om hur det ska genomföras. Eftersom tillgången på mark i Mariehamn är begränsad är alternativen en förtätning av befintlig bebyggelse vilket skedde i stadsdelen Sveden. En konvertering av områden från industriområden till bostadsområden, markköp förutsatt att det finns någon som vill sälja och priset är rätt eller att planera privat mark till bostadsändamål. Staden har i princip ingen egen mark inom Mariehamns stadsgränser kvar att planera. Däremot äger stan mycket mark i grannkommunerna, till och med närmare 60 hektar i Lemland på Järsö och över 200 hektar i Jomala bland annat på Möckelö, Hindersböle och Kungsö. Kanske stan till och med äger mer mark i Jomala kommun än vad Jomala kommun själv gör!
I de fall att områdena i grannkommunerna planeras kommer inte kommunalskatteintäkterna för kommande boare att tillfalla Mariehamn utan enbart tomtförsäljningsavgifter och de nya invånarna blir inte mariehamnare. Dessutom sker det mest ekonomiskt hållbara byggandet inte i periferin utan där infrastrukturen (vatten, avlopp och vägar) är nåbar samt nära fungerande kollektivtrafik så man inte behöver vara beroende av flera bilar i familjen.
I ett tätbebyggt område (Mariehamn är den sjätte tätast bebodda kommunen i Finland sett till antalet invånare per kvadratkilometer) är planprocesserna långa och komplicerade och många har synpunkter och senare också besvärsrätt över planerna. Det går trots allt att förtäta centrum vilket byggprojekten som Telegrafen på Torggatan och senior- och serviceboendet på den så kallade biotomten vid Ålandsvägen visar, samt det planerade Ömsenprojektet. Besluten som föregått projekten har varit tydliga och håller vilket möjliggjort – och gör – investeringar. Men det behövs också andra typer av boende i Mariehamn.
Allt som är enkelt att bygga är redan byggt i Mariehamn och de mer utmanande lösningarna återstår. Att förtäta bostadsområden medför många åsikter och tomterna blir små. Politikerna påverkas också lätt av motståndet från befintlig bebyggelse. Mariehamns Energis område kan på längre sikt bli ett intressant bostadsområde då industribyggnaderna konverteras om till boende eller campus och området är kanske mindre utsatt för besvär. Men samtidigt kräver tidigare industrimark mer och fler utredningar vilket blir fallet gällande Rönnbergs torg.
Den erfordrade utredningen och uppdateringar behöver omgående göras för planen i sig är bra och området attraktivt. En plan som är klar är Östra hamnens promenad som behöver ta fart och förverkligas i etapper. Och tänk om gångbron över Österleden kunde bli verklighet! Vilket lyft också det skulle vara för centrum!
Det man inte alls vill höra talas om i politiska kretsar är att planera privat mark mot markägarens vilja för samhällsbehov. Det kommer inte att hända, säger politikerna. Men vill staden ha inflyttning och utveckling inom stadens gränser är det kanske det man behöver göra. Åtminstone våga diskutera och fundera kring de oplanerade markerna i södra stan. För den enskilda markägaren kan det kännas väldigt orättvist att planera mark mot hens vilja, men det kan vara nödvändigt ur samhällets synvinkel, en hållbar miljö och är verklighet på fastlandet. Och värdeökningen kommer även markägaren tillgodo.
Beslut är vad som behövs. Säger man nej till allting sker ingen utveckling. Om man inte vill gå vidare med planerna på Svinö holme kanske man inte heller ska köpa Styrsö, som befinner sig ännu längre bort än Svinö, för dyra pengar. Svinö holme ägs till största delen av landskapet som har ett ansvar för att vettig bebyggelse uppstår på Åland och markområdet kunde vara ett gemensamt projekt med staden för skapandet av en ny modern stadsdel. Visserligen har staden planeringsmonopol, men det betyder inte att man inte behöver beakta naturvärden på området, så en överexploatering kan inte ske och planeringen behöver alltid anpassas till terrängen.
Det bästa vore ändå om Mariehamn och Jomala kunde slå ihop sig till en kommun. Då behövde man inte ens fundera på markköp på Styrsö, de gröna korridorerna skulle få en fortsättning över dagens kommungräns och industriområden skulle inte placeras vid bostadsområden invid en kommungräns. Staden kunde heta Jomala. Ett namn på en stad är mindre viktigt. Det är viktigare hur Åland som helhet klarar sig. Kommunstrukturen skapar dyra och icke hållbara lösningar. Den stora vinnaren skulle vara miljön på Åland då byggandet skulle koncentrera sig till den nya tätorten.
Planprocesserna tar tid. Man behöver ta sikte långt in i framtiden, inte fästa sig vid detaljer och fatta modiga politiska beslut. Ibland undviker man att fatta beslut genom att fastna vid någon liten formalitet, men att inte fatta beslut är också beslut. Planerar man tillsammans för framtiden och drar upp strategier blir beslutsfattandet inte heller så spontant. Och till det behöver man avsätta tid. Det finns utvecklingspotential i Mariehamn och på Åland bara man jobbar för att gemensamt stärka Ålands tillväxt och livskraft. Jag önskar de nyinvalda lycka till med det uppdraget!
