Det är hög tid för Åland att vakna upp från drömmen om demilitariseringen som skydd mot världens ondska. Man kunde tro att eftersom Ålands status som obefäst örike fungerat bra sedan 1800-talet så funkar det också i framtiden.

Då gäller det att minnas att Åland nog befästes under bägge världskrigen. Fem olika armékårer dök upp på holmarna 1918.

Internationella avtal är bra bara så länge alla högaktar dem. Händelserna i Ukraina visar att åtminstone en nära granne struntar i löften och avtal.

Så länge fred råder behövs inga arméer. Men ingenting gott vara för evigt. Det har Sverige surt fått lära sig som nu rustar upp igen.

Vladimir Putins korståg för att rensa Ukrainas statsledning från ”nazister och narkomaner” visar att det ingalunda är sant det där ordspråket om att ”Den Gud ger ett ämbete, ger han också förstånd att sköta det”.

Om Putin någonsin haft förstånd så har det nu flugit all världens väg. Ryssland är redan krigets stora förlorare, åtminstone ekonomiskt. Frågan är hur många som måste dö innan Putin eller de andra i den ryska ledningen inser sitt nederlag.

Den dagen något slag av fred sluts kan Putin knappast sitta kvar som rysk härskare.Fred och ett upphävande av sanktionerna kräver att ledningen i Kreml byts ut.

Men vad kommer i stället? Ryssland har alltid varit en diktatur, kanske med undantag för några år på 1990-talet. Därför finns ingen garanti för att det nya Ryssland skulle gå mot demokrati. Tvärtom, nya despoter kan komma till makten och ingen vet när en maktfullkomlig diktator riktar blickarna mot Finland och Åland.

Hur Finland i dagens läge ska kunna dribbla in sig i Nato utan att få en rasande Putin över sig är en verklig utmaning. Om det lyckas kan Finland som Natomedlem glömma Ålands demilitarisering. Ordet finns inte i Natogeneralernas vokabulär.

Blir Finland utanför finns ännu större orsak att befästa Åland. Putin har nu, enligt Sauli Niinistö, slitit av sig fredsmasken och visat sitt kalla krigsansikte. Det gäller att anpassa sig till den nya Putin.

Utopin att Europa krigat färdigt och löser sina konflikter i fredliga förhandlingar har kraschat. Man trodde att EU skulle ha varit ett lysande exempel på att alla drar nytta av global samverkan, handel och fred.

Putins krig visar att tron på internationell politik som ett nollsummespel lever och frodas. Det finns de som tror att den enes bröd måste vara den andres död, att en egen framgång måste ske på någon annans bekostnad.

Ett obefäst Åland är för sådana kretsar som en mogen frukt att ta för sig.

Eller för att citera Sauli Niinistö: ”Allt som inte är fastbundet tar kosacken”.   

Staffan Bruun, författare och journalist