Ombord på Pommern jobbas det med tigersåg, kofot och spett när det gamla backdäcket blir historia. Volontärerna Kaj Hansson och Stig Henriksson bryter upp plankorna med van hand och sågar dem i mindre bitar.

– Furuplankorna har gjort sitt, de är helt genomruttna på många ställen. Man valde ett billigare material när däcket lades om förra gången 2004, förklarar Pommerns fartygsmästare Jesper Grönholm.

Det nya däcket blir av samma sort som det ursprungliga och ska läggas på historiskt rätt sätt.

– Vi har köpt in amerikansk Oregon pine från Seattle-trakten. Jag började planera det här för tre år sedan och försökte köpa direkt från leverantören, men i och med pandemin blev det svårt att handla direkt. Nu köpte vi 34 kubikmeter färdigt hyvlat förra sommaren via en dansk trävaruhandlare. Virket ska även räcka till poopdäcket.

Han konstaterar att priset gått upp rejält jämfört med när huvuddäcket lades om 2017.

Sjömän jobbar ideellt

De som gör själva rivningsjobbet är volontärerna Kaj Hansson och Stig Henriksson.

– Jag tycker det är trevligt att jobba tillsammans och tycker att det borde vara mera talkoarbete, säger Kaj Hansson.

Han är pensionerad maskinmästare och aktiv Pommerngast som trivs med utomhusarbete.

– Jag gick i pension 2011, men har varit här många år före det.

Hans kollega Stig Henriksson är sjökapten och har varit volontär sedan 2016.

– Vi hjälper till när det behövs, som att täcka in utrustningen på hösten. Det här är lite gubbdagis, men bättre än att sitta och dricka kaffe i Maxinge.

Traditionella metoder

Rivningen beräknades bli klar i går och därefter ska stålbalkarna rengöras och rostskyddas. Det nya däcket blir tre tum (75 millimeter) tjockt.

– Plankorna ska fästas med genomgående bultar så som det var från början. Bultarna försänks och hålen pluggas med samma sorts trä. Efter det ska däcket drevas, vilket innebär att man slår in lingarn mellan plankorna och häller på varm beck som tätning, säger Jesper Grönholm.

Med rätt underhåll räknar han med att det nya däcket ska få betydligt bättre livslängd.

– Många museifartyg använder sig av billiga lösningar, men varför ska man bevara gamla fartyg om de inte är historiskt korrekta?

Bygger lokal kompetens

Själva däcksläggningen påbörjas i november och ska ledas av Morten Hesthammer från Hardanger fartøyvernsenter i Norge.

– I Norge finns det tre statliga varv som jobbar med historiska fartyg, yrkesutbildning och hantverkstraditioner. Däcksbytet på Pommern är också ett utbildningsprojekt i syfte att vi på Åland ska skapa en egen kompetens för framtiden. Det finns jobb i många år framöver. Vår plan är att byta ut poopdäcket nästa år och därefter skanstaken, säger Jesper Grönholm.

Han påpekar att Pommerns personal inte själva hinner göra större renoveringar eftersom de har fullt upp med det normala underhållet.

– Det behövs två-tre personer på heltid till projektet. Därför har tre båtbyggare från Sjökvarteret anlitats för däcksbytet, Madeleine Harms, Jonas Lindvik och Thomas Lindholm.

Fullständig dokumentation

Projektet pågår hela vintern och däcket beräknas vara färdiglagt i slutet av mars.

– Efter det ska det ytbehandlas och drevas. Helt klart blir det i början av sommaren. Man ska komma ihåg att när fartygen seglade förr gjordes underhållet löpande. Då var de till sjöss cirka 200 dagar per år och de äldsta hade ansvar för egna områden. Det var viktigt ur säkerhetssynvinkel att hålla fartyget i skick, men skapade också en yrkesstolthet.

Allt arbete som görs ombord på Pommern dokumenteras och rapporteras.

– Det görs både för vår egen skull och för framtida forskning. Planeringen, besluten och metoderna redovisas, liksom valet av tekniker, material och färger, säger Jesper Grönholm.

Trångt för kranbilar

Följande stora projekt på Pommern blir renoveringen av kryssmasten.

– Det är på lite längre sikt, om fem-sex år, men planeringen har redan börjat. Jag har sammanställt offertunderlagen.

Till det jobbet krävs kran och Jesper Grönholm konstaterar att hamnen är dåligt planerad för den typen av underhållsarbeten.

– Det finns bara ett ställe på kajen där en kranbil kan stå, men på grund av gångbron går det inte att nå något i fören. Till aktern blir det för långt. När ankaret på två ton skulle lyftas fick mobilkranen stå på vägen och nådde precis ombord.