1982 bildades den svenska föreningen Flygande veteraner, efter att två flygentusiaster köpt flaggskeppet ”DC-3 Daisy” av Flygvapnet.

Sedan dess har organisationen haft ett mål: att hålla henne i luften så ofta som möjligt.

– Vårt huvudsyfte är att hålla ett veteranplan i luften, och det gör vi genom att erbjuda olika resor för våra medlemmar, berättar Jonny Cajanus, som är medlem i föreningen och bosatt på Åland sedan 20 år tillbaka.

Daisy har varit i trafik sedan 1943. Då började hon med att transportera trupper och gods för den amerikanska flottan. Genom åren har hon även använts som militärflygplan för svenska Flygvapnet, charterplan för SAS, och på 70-talet använde Röda Korset henne för riskfyllda hjälpsändningar i Etiopien.

– Hon har gjort mycket. För alla våra medlemmar är hon väldigt viktig, och flera av dem har åkt med henne innan vi började med de här kulturella resorna, säger Eva Jönelid som är servicevärdinna på Daisy.

Extra roligt med skördefest

I lördags lyfte planet från sin bas i Västerås för att åka till Mariehamn med ett tiotal medlemmar. Syftet med resan var att ta del av skördefesten.

– Vi åker till Åland några gånger per år, och det känns det extra roligt att komma hit med tanke på skördefesten, säger Kent Oderud, som varit medlem i Flygande veteraner i tio år.

Kent Oderud försöker åka med på så många veteranresor som möjligt. 1974 åkte han med Daisy för första gången under sin militärtjänstgöring.

– Jag ville åka med Daisy igen, det var därför jag blev medlem i föreningen, berättar han.

Sjökvarteret

För Per Ingvar Östblom blev resan den första med Daisy till Mariehamn. Även han har stött på henne tidigare.

– 1971 hoppade jag fallskärm från henne som en del av militärutbildningen. Eftersom jag länge velat åka med henne igen fick jag den här resan i present av Kent, säger han.

Från Mariehamns flygplats blev veteranerna skjutsade till Sjökvarteret. Där tillbringade de dagen, innan planet åkte tillbaka till Västerås igen på eftermiddagen.

– Senast vi var här åt vi på von Knorring, men då var det inte så mycket håll i gång i stan. I dag hoppas jag att det händer lite mer i Sjökvarteret, säger Kent Oderud.