Birgitta Eriksson-Paulson är inne på sin tredje vecka på det nya jobbet för Skördefestens Vänner. Hon efterträder Ida Segerström-Wester som verksamhetsledare för föreningen som står bakom de tre evenemangen Skördefesten, Åland grönskar och Åland glimrar.

– Det är en rolig tjänst där jag får jobba med frågor som jag tycker är viktiga på riktigt och som kalibrerar med mina grundvärderingar. Det vill säga landsbygdsutveckling och att lyfta kunskapen om våra landsbygdsnäringar i samhället och hos våra konsumenter.

Två personer

Föreningen arbetar även med att förbättra och utveckla villkoren för producenterna.

– Det är är sådant jag brinner för och det finns mycket utvecklingspotential här.

Har du redan tankar något som ska göras annorlunda?

– Ja, jag har många tankar på vad som behöver förändras. Men det är för tidigt att säga ”så här ska vi göra”.

Skördefesten är ju ett av de populäraste evenemangen på Åland.

– Absolut, och det behöver man vara ödmjuk inför. Det är ett stort evenemang och vi är två personer som jobbar med det.

En av utmaningarna med arbetet är därmed resurserna.

– Är resurserna små blir det lätt att man gör samma samma saker. Frågan är hur vi får mer resurser så att vi har möjlighet att förbättra och utveckla.

Krävande

Birgitta Eriksson-Paulson har själv deltagit i Skördefesten genom den öppna gården Vestergård i Lumparland, där hon tidigare bodde.

– Vi var med i tre år.

Vilka är dina erfarenheter från det?

– Jag förstår problematiken som gårdarna ställs inför och problematiken med att få flera gårdar att delta.

Det handlar bland annat om resurser, säger hon.

– En gård är ett företag med en produktion som kräver uppmärksamhet dagligen. Att sedan vara en öppen gård i Skördefesten och få 6.000 besökare kräver kapacitet. Man behöver ha de personella resurserna.

Man behöver också göra sånt som man aldrig annars gör, vilket kan vara krävande.

– Vi behöver fundera på hur vi kan göra steget kortare för våra gårdar att vara med.

Vilken var fördelen med att vara med?

– För mig var det glädjen i mötena som jag fick vara med om, med vuxna och barn som verkligen ville lära sig mer om livet på landet.

Äter man kött måste man förstå att kotletten har varit en gris och att man har ett ansvar för att se till att grisen har haft ett bra liv, säger hon.

– När barnen fick klappa på våra grisar förstod de det.

Även vuxna kan få nya insikter genom gårdsbesöken.

– De kan ha tappat begreppet om vad djur är och om hur djur ska leva. Det viktigaste för mig är att konsumenter lär sig vikten av att äta rätt och att välja vad de äter.