Veronica Thörnroos är inte förvånad över att Ålands framtid väljer att lämna regeringssamarbetet. Anders Eriksson har både i offentligheten och bakom stängda dörrar antytt att partiet haft för litet inflytande, säger hon.

Har de haft det då?

– Nej, jag tycker ju inte det. Men det kan inte jag avgöra. Det måste var och ens eget parti ta ställning till.

Hur allvarligt är det att de lämnar?

– Det är något som funnits med i kalkylerna. Om det inte varit ett valår 2023 tror jag de skulle ha varit kvar. Det är ett sätt för dem att inte behöva ta ansvar längre, utan man kan driva en stark oppositionspolitik. Den rättigheten har man i en demokrati.

Har de varit besvärliga?

– Nej, det kan jag inte säga. De kanske tidvis haft lite svårt att bestämma sig om de är i regeringsställning eller i opposition. Flera av deras inlägg har riktat skarp kritik mot landskapsregeringen. I våras sade jag att vill man vara kvar i regeringen eller driva en öppen oppositionspolitik? Ingen får allt man vill, det är hela tiden fråga om att kompromissa. Med tanke på att Centern har nio mandat och Ålands framtid ett tycker jag att ÅF fått bra utdelning för sin plats.

Peggy Eriksson säger att du hotade ÅF. Var det ett hot?

– Nej. Det är tråkigt om de uppfattade det på det viset, det var snarare en fingervisning om att det finns en gräns för hur mycket oppositionspolitiker man kan vara när man förväntas stöda regeringen. Jag har högt i tak, mycket mer än vad andra lantråd haft tidigare. Man får säga sin åsikt, men man kan inte hur många gånger som helst gå emot den linje som regeringen dragit upp.

Är det inte sunt med olika åsikter i en regering?

– Det tycker jag också är styrkan i den här regeringen. Den är bred. Men som med allt annat finns det en gräns. Om alla som stöder regeringen tycker något annat i en annan fråga har inte parlamentarismen fungerat som det är tänkt.

Respektera ämbetet

ÅF anser att regeringen inte arbetar i enlighet med regeringsprogrammet. Vad säger du om det?

– Jag tycker vi har lyckats otroligt väl med tanke på de förutsättningar vi haft med två år av pandemi, stängda gränser och Rysslands invasion av Ukraina. Mina ministerkollegor har gjort ett fantastiskt bra jobb. Vi har inte lyckats på alla plan, men vi har gjort så gott vi kunnat.

ÅF anser att man åsidosatts i arbetet och fått läsa om regeringens beslut i tidningarna. Har ÅF åsidosatts?

– Jag har försökt vinnlägga mig om att ha många möten med de samlade ledamöterna som stöder regeringen, och också erbjudit Anders Eriksson enskilda möten med ministrar i frågor han vill fördjupa sig i ytterligare. Det kanske inte har varit tillräckligt.

Hade ÅF kunnat göra mera?

– Det är alltid svårt att säga. När du är en ledamot av 30 är det ganska mycket att sätta in sig i. Anders har varit väldigt flitig och deltagit i gruppledarmöten som vi har på veckobasis och alla fempartimöten vi haft, och han har fått ett stort utrymme under de mötena.

ÅF kritiserar ditt ledarskap. Kommentar?

– Det har jag svårt att bedöma. Men uppenbarligen är det så de tycker eftersom de väljer att lämna samarbetet.

Har du haft någon dialog med ÅF om avhoppet?

– De meddelade inte mig personligen, utan lade det i gruppchatten för gruppledarna. Mig veterligen har de inte sökt kontakt med mig varken via mejl eller telefon.

Borde de ha gjort det?

– Det hade varit klädsamt. Man behöver inte tycka om mig som person, men man måste respektera ämbetet.

Stabil regering

Hur stabil är regeringen?

– Jag uppfattar partierna som ingår i regeringen som stabila. Sen finns det enskilda ledamöter som väljer att föra fram sin egen politik framom den regeringen står för. Det är i första hand en fråga för respektive parti att processa internt.

Är det risk att flera partier hoppar av?

– Det är alltid svårt att sia om. När man bildar en regering är alltid målsättningen att den ska sitta i fyra år. Det har hänt ett antal gånger att så inte varit fallet. Min målsättning är att regeringen ska arbeta vidare i den här konstellationen.

Så du ser ingen risk?

– Nej, inte i dagsläget.