Den nionde upplagan av Archipelago raid gled i går upp på stranden vid Mariebad. Det här är mittetappen för en av världens tuffaste seglingsorienteringstävlingar. Men trots brustna mastar och för lite sömn sken seglaransiktena ikapp med solen på stranden.
Till Mariebads soliga strand anlände i går kväll 26 katamaraner med lag från tio olika länder. Lagen deltar i seglingsorienteringstävlingen Archipelago Raid, som är den största och mest extrema tävlingen i sitt slag i världen. Tävlingsbanan går genom Stockholms skärgård, via Åland, till skärgården utanför finska Åbo och tillbaka igen. Det är en krävande och upplevelsefull tävling.
Seglingsskador
Det är en skock med småtrötta seglare som drar upp sina katamaraner på stranden. Här ska det tältas och sovas i några timmar, innan starten går klockan sex på morgonen.
-Det blir att gå och sova tidigt ikväll, säger Fredrik Aurell, en i laget "Team GB-glass" som kommer upp på stranden iklädd sin våtdräkt.
Men innan man kan tänka på att sova och vila upp sig, måste katamaranen fixas. Karin Almqvist, som är den andra halvan av "glass" laget tar ner seglet för att kunna välta katamaranen.
-En grej i masten gick sönder, så vi måste laga den, säger hon och tar ett fast grepp om farkostens sida.
Fredrik tar emot masten som sakta kommer ner genom luften i takt med Karins lyft.
-Som tur vad har vi med oss alla grejor som vi behöver för att fixa den, men lite pilligt är det.
Fredrik böjer sig ner vid masten för att knyta upp repen som är fäst i toppen av masten och Karin går efter verktygen. Karin som seglar racet för andra året i rad vet vad man kan förvänta sig och har förberett laget bra med verktyg och förnödenheter. Hon vet också vad hon ska se upp med för att inte skada katamaranen.
-Det är många som går på grund under tävlingen för att de har för bråttom med navigeringen. De bara kör på fort. De vill komma snabbt fram, men då blir navigeringen lidande. Det är svårt, men roligt, säger hon med ett brett leende.
En hjälpande hand
Förbi kommer några andra seglare som bekymrat tittar på masten.
-Hur går det, är den sönder? Frågar de oroligt.
Efter att ha fått veta att det inte var en farlig skada, fortsätter de prata om katamarenerna och seglingen överlag. Efter en stunds småprat strosar det andra seglarparet glatt iväg med glada hejdå-vinkningar.
I den här tävlingen verkar inte fientlig vinnariver finnas, utan alla hjälper alla och nya vänskapsband knyts på vågorna och på stranden.
-Man går på grund, saker går sönder och man tappar gnistan. Men man försöker hjälpa varandra så gott det går, så att alla blir på bra humör, säger Kalle Blomberg, som sitter en bit bort.
Han sitter och äter lite välförtjänad kvällsmat tillsammans med sin lagkamrat Olle Berenson.
-Det skapas mycket nya kontakter, se bara på de där två, säger han och nickar åt sin kamrats håll som pratar och skrattar med en av de finländska deltagarna.
Det är första gången som Kalle är med och seglar i Archipelago Raid, men Olle har varit med ett år tidigare.
-Det är väldigt roligt. Det svåraste är bara att hålla ihop själv, att få energin att räcka, säger Olle medan han skyfflar in ett lass med mat i munnen.
Runt omkring dem trampar de andra deltagarna runt i sanden. De tittar på varandras båtar, skrattar, pratar och sätter upp sina tält. Solen skiner och seglarna sätter sig tillrätta i stranden. Nu kan de slappna av i cirka tio timmar. Sedan är det dags för allvaret igen.

Ålandstidningen