Vårdpersonalen på Åland saknar kompetens för att identifiera personer med spelberoende. Och även om de hade denna kompetens finns det ingen specialistkompetens dit personerna kan remitteras och få vård.
FORSKNING För snart två år sedan fick Barbro Gustafsson en gästprofessur på deltid vid Högskolan på Åland. Den tvååriga professuren finansieras av Paf, och hennes uppdrag är att forska om spelmissbruk.
Barbro Gustafsson ska presentera resultaten i höst, men i praktiken är de redan klara. Och det står redan nu klart att det som Barbro Gustafsson kommit fram till lär både få konsekvenser och skapa stor debatt på Åland.
Den mest överraskande och alarmerande slutsatsen är att det helt saknas kompetens inom den allmänna hälso- och sjukvården för att identifiera och behandla personer med spelproblem och spelberoende på Åland. Något som intervjuer med vårdpersonal både från mentalvård, hälso- och sjukvård samt företagshälsovården visar.
-Vårdpersonalen upplever att de varken har kompetens eller intresse av att identifiera personer med spelproblematik eller -beroende. Bristen på intresse handlar om att det inte finns någon remissinstans på Åland personer med spelberoende kan skickas till.
Oväntat resultat
Man har även intervjuat personer som spelar och de bekräftar den allmänna bilden: att ställa frågor om spelvanor förekommer inte inom vården på Åland i dag.
-När en person söker hjälp för till exempel ångest eller depression borde det vara självklart att man ställer frågor om personens spelvanor. Det görs inte i dag, och då är det inte så konstigt att det finns ett stort mörkertal när det gäller spelberoende.
Hade du väntat dig detta?
-Nej, resultaten är ganska oväntade. Jag trodde själv att vårdpersonalen ställer frågor om spelvanor till de som söker hjälp. I stället finns det en allmän attityd om att de som börjar med spel får skylla sig själva. Att spelmissbruk är den enskilda individens ansvar, medan till exempel alkoholmissbruk är ett samhällsproblem och samhällets ansvar
Barbro Gustafsson säger att hon inte på något sätt klandrar vårdpersonalen för deras bristande intresse. Med tanke på att de själva saknar kompetens, att det hittills inte funnits något intresse från arbetsgivaren och att det saknas en remissinstans förstår hon att de inte ställer frågor om patienternas spelvanor.
Men har samhället ansvar för dessa personer?
-Samhället har samma ansvar för dessa personer som för de som lider av alkohol- eller drogproblem. Personer med spelmissbruk har samma rätt till vård som alla andra.
Allt kretsar kring spel
Vad kännetecknar då en person vars spelande har blivit ett problem?
-Spel har funnits i alla tider och är för det mesta kopplat till hälsa, gemenskap och glädje. Problemen uppstår när man börjar ägna mer tid åt spelande och spelar för mer än vad man har råd med. När man är spelberoende kretsar allt kring spelandet. Man lånar pengar utan att ha någon avsikt att betala tillbaka dem. Det är en form av självbedrägeri.
En del av projektet har gått ut på att undersöka ålänningarnas spelvanor. 30 procent av de tillfrågade säger att de spelar, men ingen medger att de har ett problem.
-Men sannolikt har två procent av ålänningarna spelproblem och 0,5 procent är spelberoende. Så är det på andra håll. Det betyder att drygt 500 ålänningar har spelproblem, och att mer än 130 är spelberoende.
Och ett spelberoende är inte något man tar sig ur på egen hand.
-Nej, om man är spelberoende måste man ha professionell hjälp.
Utbildning behövs
Forskningens slutsats är därmed tydlig. Det finns hundratals personer med spelproblem och spelberoende på Åland som är i behov av vård, men det finns ingen som kan hjälpa dem eller ens identifiera vilka som behöver hjälp.
Barbro Gustafsson anser att detta är mycket allvarligt, och hoppas att man vidtar åtgärder så fort som möjligt.
-Vi föreslår tre olika åtgärder. Man ska utbilda vårdpersonal. Vid en konsultation ska man alltid fråga om spelvanor. Och till sist måste vi få specialkompetens inom behandling av spelmissbruk till Åland.
Vad hoppas du själv att forskningen leder till, nu när resultaten kommer ut?
-Att man redan 2011 startar kurser för vårdpersonal på Åland, dels om spelmissbruk med också om stöd till och vård av personer som har dessa problem. När det bli uppenbart hur dystert läget är hoppas jag även att det policyprogram vi tagit fram införs.

Fredrik Rosenqvist