– Allt har sin tid. Men nog är den här kyrkan fin, säger Mari Puska när hon och kantor Guy Karlsson visar S:t Mårtensgården för Ålandstidningen.

Bägge hyser varma och nostalgiska känslor för byggnaden. För Mari Puskas del eftersom hon genom S:t Mårtensgården minns sin egen ungdoms kyrka.

– Jag är uppvuxen med den här tidens kyrka och för mig känns det hemtrevligt att det finns olika verksamheter i den. Det här har verkligen varit en kyrka där man har haft verksamhet måndag till söndag. Från min ungdom är jag van vid det, säger hon.

För Guy Karlsson har S:t Mårtensgården varit betydelsefull på många olika sätt.

– För mig började allt i det här huset, säger han.

Byggnaden, som ligger några hundra meter från Guy Karlssons barndomshem, stod klar när han var i tioårsåldern. Han konfirmerades i den, och när han var tonåring på 1970-talet fanns det en mycket populär ungdomsgård i källarvåningen.

– Här satt man kväll efter kväll. Det var jättemånga som var här, säger han.

”Många minnen”

Göran Stenroos var ungdomsledare.

– Jag frågade om han kunde ta kontakt med kantorn Kaj-Gustav Sandholm och fråga om han kunde lära mig noter.

Det kunde han. Kaj-Gustav Sandholm blev en mentor för Guy Karlsson, som senare blev antagen till Sibeliusakademien. Även han blev kantor och har vid det här laget arbetat i S:t Mårtensgården i 30 år.

– Den första gudstjänsten spelade jag här. Det är lite ”klump i halsen” att byggnaden ska säljas. Jag har många, många minnen härifrån. Men tiden har sin gång, säger han.

Som enda kyrka på Åland var S:t Mårtensgården både en kyrka och ett aktivitetscentrum. Det blev ett populärt ställe när det öppnat, det var fullt med folk och livat i huset, minns Guy Karlsson. Han nämner syföreningen, körerna, ungdomsverksamheten, dagklubben, daghemmet och inte minst ”klapp och klang”, där generation efter generation suttit på mattan i hallen och sjungit.

Här har också hållits förrättningar, minnesstunder, konserter och gudstjänster.

– Men sedan minskade antalet besökare, säger Guy Karlsson.

– Nu är det julen som lockar, säger Mari Puska.

Inte unikt

Försäljningen sköts av en mäklare och Mari Puska känner inte till hur den framskrider.

– Framtiden får visa vad det blir.

I protokollet från kyrkofullmäktiges beslut att bjuda ut S:t Mårtensgården till försäljning står det att den inte räknas som en kyrklig byggnad i lagens mening.

– Vad jag har förstått är den vigd till kyrka. Sedan har inte pappersarbetet skötts, så förvaltningsmässigt är den inte en kyrka. Men teologiskt är den det.

Hur känns det att sälja en kyrka?

– Det känns jobbigt, men det är inte unikt. Det är mycket vanligt nuförtiden, men på Åland har man inte behövt göra det tidigare. De flesta församlingar har medeltida kyrkor och sådana säljs inte.

Mariehamns församling är liten geografiskt sett, men har många byggnader.

– Det har funnits ett behov av dem och en användning. Men tiderna har förändrats. Och vi kan inte sälja S:t Görans kyrka. Den här byggnaden har ändå möjligheter, säger Mari Puska.

Vem tänker du kan köpa S:t Mårtensgården?

– Jag ska inte börja spekulera om det, men det finns stora utrymmen och en stor tomt.

Säljer orgeln

Byggnaden behöver renoveras så småningom, men det är bättre om den nya ägaren renoverar enligt eget behov, säger Mari Puska.

Vad händer med alla inventarier i byggnaden?

– Man försöker hitta en köpare för orgeln, säger Mari Puska.

– Det skulle vara roligt om den köptes av någon på Åland, säger Guy Karlsson.

Att först montera ner den platsbyggda orgeln bit för bit och sedan montera upp den igen är ett projekt som tar flera veckor. Annat som flyttas är elflygeln, krucifixet och altartavlan, som ursprungligen är en glasmålning från S:t Görans kyrka av konstnären Bruno Tuukkanen.

– Han gjorde alla målningar till S:t Görans kyrka. När det kom en större orgel dit hamnade fönstret med den här målningen bakom den, säger Mari Puska.

– Jag har tänkt att den skulle passa i församlingshemmet, men det finns inga beslut på det ännu.

Vad som ska hända med dopfunten är också oklart eftersom den är planerad att passa i just detta kyrkorum. De kyrkliga textilerna är lättare att ta tillvara.

– Det finns också mycket saker i förrådet att gå igenom.

”Har förändrats”

I protokollet från kyrkofullmäktiges möte står det att Mariehamns församling i dag huvudsakligen använder fastigheten för daghemsverksamhet. Förrättningarna är få och genomförs mestadels i församlingens andra fastigheter, skriver man.

Mariehamns församling har förutom S:t Mårtensgården i norra staden och S:t Görans kyrka i centrum även Margaretagården i södra stan, Villa Carita samt Lemböte lägergård med S:t Johannes kapell.

– Det fanns en tid när man till och med hyrde en lokal på Klinten, så att de också skulle ha ett ställe, säger Guy Karlsson.

– Jag tror att livet var mer koncentrerat då och att det fanns ett annat bytänkande, säger Mari Puska.

Församlingen var otroligt rik en gång i tiden, säger hon.

– Det har förändrats. Nu är tendensen att man slår ihop församlingar. Men det finns inga andra kyrkliga byggnader från den här tiden på Åland. Hade Mariehamns församling grundats 50 år senare hade det här kanske varit vår huvudkyrka.