Mats Löfström ser aningen stressad ut när han möter Ålandstidningen i riksdagens kafé. Han har just avslutat grundlagsutskottets sista möte för mandatperioden, och det blev känslosamt när ledamöterna nu ska skingras, och borden rensas.
– Det var en märklig känsla när alla stora pappershögar slängdes för återvinning. Vi har ju suttit så många timmar i rummet, säger Mats Löfström över en kopp kaffe.
Den stimmiga men, liksom resten av riksdagshuset på Mannerheimvägen, pampiga kafeterian lämpar sig mindre bra för en längre intervju. I stället söker vi oss vidare i korridorerna och hittar ett rum intill tidningsläsningsrummet, där den åländske riksdagsledamoten ska få summera sina första fyra år i maktens centrum.
Hur känns det med bara några få skälvande dagar kvar av mandatperioden?
– Det är känslosamt på ett sätt. Det är många kollegor man jobbat med dagligen som man inte kommer att göra det med längre. Annika Lapentie (VF), ordförande i grundlagsutskottet är en. Hon har varit en mycket skicklig ordförande, säger Mats Löfström innan han tillägger:
– Det känns lite som en skolavslutning och vemodet man har inför den.
Vill bli omvald
Samtidigt som de sista ärendena ska avgöras av en riksdag som andas ut efter att den mycket omfattande vård- och landskapsreformen fallit, ser Mats Löfström också framåt. Han vill bli omvald för fyra nya år.
Alla vi som analyserar har honom som storfavorit att vinna riksdagsvalet på Åland. Men själv vill Mats Löfström inte ta ut något i förskott.
– Man vet aldrig, det är inga röster som avgetts ännu. I ett val måste alla röster vinnas på nytt, även om jag hoppas på att fortsätta.
Tuffare än väntat
Det har varit en turbulent mandatperiod med flera regeringskriser, partier som splittrats och hårt tryck på riksdagen att genomföra reformer.
Du kom in som ny riksdagsledamot, hur har du hanterat arbetet?
– Det blev en tuffare period än vad jag, eller någon, förväntat sig. Det är väldigt mycket jobb, det tar aldrig slut. Man måste vara redo att sätta mellan 60 och 80 arbetstimmar i veckan. Jag visste att jag skulle behöva sätta det, och jag vet att det kommer krävas de kommande fyra åren också.
Mandatperioden har varit annorlunda, i och med att Svenska folkpartiet (SFP) inte suttit med i regeringen för första gången på länge. Det har inneburit att du både haft en oppositionsroll i svenska riksdagsgruppen, men samtidigt har du ofta framhållit att den åländska riksdagsledamoten inte ska stöta sig med regeringen i onödan. Har det varit en balansgång?
– O ja, det har varit en stundtals jobbig balansgång. I politik är det ju känslor, och de påverkas av vad man säger och vad man gör. Jag har försökt förhålla mig så att jag alltid är öppen och transparent med både regeringen och riksdagsgruppen med vad jag ska göra och varför. Alla vet att det bara finns en ledamot från Åland, och bedömer denne inte utifrån ett parti utan utifrån att att det står ”mr Åland” i pannan på mig. Alla respekterar det.
Finns det en risk att du uppfattas som grå när du måste balansera på det sättet?
– Jag har inte upplevt att jag har blivit grå och trist. Jag tror att man som Ålands riksdagsledamot är både politiker och ambassadör. Du är ambassadör för Åland i allt det du gör. Jag har samarbetat fördomsfritt med alla och varit saklig, aldrig personangrepp, utan koncentrerat mig på sak för att ha kvar förtroendekapitalet.
– Det blir en ganska bra kontrast till de gånger man fått ryta till, vilket har hänt med jämna mellanrum. Mot Jussi Niinistös (Blå, försvarsminister) utspel om demilitariseringen, när det gäller båtskatten som Timo Soini (Blå, utrikesminister) och Petteri Orpo (Saml, finansminister) drev, när det gäller attackerna på sjöfartsstödet, när det gäller attackerna på Åland och på klumpsumman som Sannfinländarna har kört på. Då har man kunnat använda det. Man vet att när jag ryter till är det inte teater utan allvar.
Politiska stormar
Under mandatperioden har det tidvis stormat rejält mellan Åland och Finland. Landskapsregeringen har flera gånger tagit till brösttoner mot den finländska regeringen när löften som givits inte hållits.
Hur har du hanterat den situationen från din plats i riksdagen?
– De löften jag har fått har hållit. Jag tror att de löften som gavs i början av perioden kom säkert av en del oerfarenhet och att man underskattade de politiska svårigheterna i förslagen. 
– När det gäller den tuffa retoriken måste alla se sig själva i spegeln. Man måste vara medveten att vad man säger och vilka ord man använder har betydelse och påverkar relationer. Det som sägs på Åland läses också på andra ställen, Åland är inte ett slutet system. Jag tror också att det är otroligt viktigt att vi på Åland inte gör oss till några offer eller tror att man inte bryr sig eller lyssnar på vad vi säger.
Trots att förhållandet mellan landskapet och Finland stundtals under mandatperioden varit historiskt lågt tycker Mats Löfström att avslutningen varit positiv.
– Inte någon gång i modern tid har självstyrelsesystemet utmanats som under de här åren. Därför jag tycker är ganska roligt, sett i backspegeln, att trots man hela tiden har känt att självstyrelsen riskerar att spricka, är självstyrelsen starkare i dag än för fyra år sedan. Nu när processen är slut, det inte blev någon vård- och landskapsreform, systemet höll har vi dessutom gått stärkta ur det här.
Inte städat ur rummet
I Mats Löfströms arbetsrum syns inga spår av att mandatperioden snabbt går mot sitt slut. Pappershögarna ser snarare ut som att mycket arbete pågår.
– Men jag har kollat, det finns två dagar då jag kan städa ur rummet, säger den åländske riksdagsledamoten och tittar på pappershögarna på skrivbordet och minnena från möten som står i bokhyllan.
Om några veckor ska väljarna lägga sina röster. En riksdagsledamot ska väljas från Åland, en ny regering ska utses.
Hur tror du nästa regering kommer se ut?
– En majoritetsregering med minst två stora partier och flera små. Vi kommer gå tillbaka till en mer traditionell formation. Men det är för lång tid kvar till valet för att sia om vilka partier som kan ingå.
Vad skulle det betyda för Åland om Svenska folkpartiet kommer in i regeringen igen?
– Det innebär att Ålandskunskapen ökar i regeringen, och det kommer finnas en mer naturlig kontaktkanal. Jag hoppas att just de kommunikationsmissar som skett under den här regeringen kommer bli bättre och att Åland får ett starkare fotfäste i den kommande regeringen. Och att fler talar svenska.
Får vi se riksdagsledamot Löfström i regeringen?
– Nej, det tror jag inte. Man ska aldrig säga aldrig, men jag känner att jag vill fortsätta i riksdagen en mandatperiod till. Det skulle vara jätteintressant att vara minister, men jag känner att jag inte redo för ett sådant uppdrag ännu.
Är det ett av dina mål? Något får mig att tro att du, i gömmorna, har en karriärsplan.
– (Skratt) Mitt mål har alltid varit att göra ett bra jobb. Men det är klart att man också funderar kring framtiden ibland, och visst skulle det vara spännande om man någon gång skulle få den chansen.
Vad skulle du sätta för betyg på din fösta mandatperiod?
– Det får andra bedöma, det får de politiska journalisterna göra. Zlatan skulle säkert sätta betyg på sig själv, men Löfström är inte Zlatan.
Hur har du förändrats jämfört med när du klev in här för fyra år sedan?
– Jag upplever inte att jag har förändrats så speciellt mycket. Jag har inte velat förändras heller. Vad jag själv känner har ändrats de här fyra åren är att man känner sig så trygg i det man gör nu. Och med erfarenheten ser man också var man ska sätta sin tid, för tiden är en så värdefull resurs.
Hur länge ser du dig själv i riksdagen?
– Jag tror att man måste vara försiktig med att titta allt för långt fram i tiden. Man vet inte vad livet för med sig. Det jag vet nu är att jag vill sitta fyra år till. Jag är precis lika inspirerad och har samma ambition som för fyra år sedan att fortsätta arbetet på samma sätt som nu.
Kanske EU-parlamentet i framtiden?
– Vi ska se vad framtiden ger. Jag tycker inte om att stänga dörrar.

Jonas Bladh