Elevernas stavfel rättas långt ifrån alltid i skolan. Ett problem, tycker Gun Carlson (c), lagtingsledamot och tidigare utbildningsminister.
Inte alls, tycker lärarna.
SKOLA Gun Carlson har reagerat på hur lärare behandlar språkliga fel i vissa sammanhang.
-När eleverna i grundskolan skriver prov i till exempel historia eller geografi får de skriva hur dålig svenska som helst. De skriver fel utan att lärarna reagerar, säger hon.
Gun Carlson är inte ute efter att språkfel ska ge minuspoäng, men efterlyser någon sorts reaktion från lärarna.
-De borde åtminstone göra en markering så att barnen inser att de har skrivit fel. Det är hemskt viktigt att barnen lär sig bra svenska. Jag ser så mycket dålig svenska hos folk i olika befattningar.
-Det här är någonting som det nya språkrådet kunde fundera på. För detta pågår i flera skolor, men jag är inte säker på att det pågår i alla.
Stina Colérus är chef för landskapsregeringens skolbyrå.
-Vi ska kolla upp det Gun Carlson säger. Det är inget vi har sett vid våra skolbesök. Men helt klart har hon erfarenhet av det. Så här får det inte vara, säger hon.
"Vara ett nöje"
Men hur är det? Och vad tycker lärare och elever? Ålandstidningen åkte till Ytternäs skola i Mariehamn och klass 5A.
-Det beror på. Om det är svenskprov ska det vara rättstavat, säger eleven Edvard Nordlund.
-I svenskan vill jag veta om jag skriver fel. I historia spelar det ingen roll. I svenskan lär vi ju oss så att vi kan skriva rätt, säger Lisa Mattsson.
Klasskamraterna Tito, Freja, Elias och många andra håller med. Det gör läraren Kjell Andersen också.
-Stavfel i ett prov i historia har absolut ingen betydelse för vitsordet. Någon gång händer det att jag skriver dit hur ett ord stavas, men det är bara i undantagsfall.
-Det handlar om att skriva frimodigt. Det ska vara ett nöje att skriva - då ska man inte vara rädd för att skriva.
I vissa texter, i elevernas skrivhäften till exempel, kan Kjell Andersen däremot gå in och rätta.
-I svenskan ägnar vi oss mycket åt stavning. Vi läser mycket och lär oss den vägen.
"Nästan hopplöst"
Ålandstidningen har också ringt runt till andra lärare för att höra hur de gör. Frågan vi ställde var: Hur gör du med stavfel i elevernas svar på ett historieprov?

Rose-Marie Lampi, klasslärare i en femma i Strandnäs skola i Mariehamn:

-Om ett personnamn eller ortsnamn är felstavat tar jag upp hur det ska stavas när jag går igenom provet, men jag markerar det inte på pappret.
-Om man ska rätta allt i allt blir det nästan hopplöst, kanske mer destruktivt än konstruktivt.

Robert Lervik, klasslärare i en trea i Ytternäs skola i Mariehamn:

-Det ska inte påverka. Vi har speciella rättskrivningar.
Påpekar du felet?
-Nej, inte direkt. Det är klart, är det stora fel kan jag ta upp det.

Georg Jensen, klasslärare i en femma i Övernäs skola i Mariehamn:

-Jag gör lite olika. Ofta låter jag det passera. Ibland streckar jag under med blyerts, aldrig med rödpenna.
Kan det vara dumt att rätta för mycket?
-Det kan det. Det kan hämma eleverna, som blir försiktiga när de svarar. De kanske skriver kort för att de är rädda för stavfel.
"Inte påpeka allt"

Sofie Nordin, klasslärare i en trea/fyra i Rangsby skola i Saltvik:

-I historieprov ligger tyngdpunkten på att kunna fakta. Jag ger inte fel för stavfel.
Markerar du fel?
-Det kan jag nog göra.

Peter Holm, klasslärare i en femma i Källbo skola i Finström:

-Så länge jag ser vad eleven menar ger jag rätt.
Markerar du fel?
-Nej. Jag tycker inte att man ska påpeka allt hela tiden.
Kan det till och med vara dumt?
-Ja, det tycker jag personligen. Om en elev får tillbaka ett prov fullt med rödmarkeringar är det inte jättebra för självförtroendet.
Bra med diskussion
Yvonne Eliasson, landskapsregeringens utbildningschef, tycker att det är bra att diskussionen tas upp. Både hon och Stina Colérus påpekar att det inte är bra om läraren ger för många anmärkningar till unga elever.
-Jag vet som gammal lärare att det kan vara känsligt om en elev får väldigt mycket rödmarkeringar i en text. Det kan låsa sig och fantasin slutar att flöda. Men läraren kan göra en liten markering, bara notera att något inte är helt rätt. Det där är en balansgång som är svår, säger Yvonne Eliasson.
 
Språkexpert efterlyser balans¶
 
Det gäller att hitta en balans. Men visst kan en lärare i årskurs fem påpeka språkliga fel även i ett historieprov, säger Eivor Sommardahl på Forskningscentralen för de inhemska språken.
SKOLA Många faktorer måste vägas in, säger Eivor Sommardahl.
– När det gäller yngre elever behöver man inte bry sig så mycket om felen. När barnen trevar sig fram ska man inte vara för nitisk och ta skrivarglädjen ifrån dem.
– Så småningom kan man göra korrigeringar. Det gäller att få barnen att själva känna att de vill att allt ska bli rätt.
I årskurs fem tycker hon att läraren kan påpeka fel ”i lämpliga doser”.
– Jag tycker inte att läraren ska stryka under alla fel, men fel i terminologin, det som är centralt i ämnet.
– Om eleven får igen ett prov med en massa röda streck är det inte roligt. Läraren måste balansera det. För att få en förbättring på sikt kan man inte peta i varje litet ord.
Eivor Sommardahl tycker ändå att devisen ”alla lärare är modersmålslärare” håller än. Det är inte Ria Heilä-Ylikallio, docent i läs- och skrivpedagogik på Åbo akademi, lika säker på.
– Den vuxne ska alltid stöda elevens språkutveckling. Då är det rätta inte alltid att peka på felen.
– Man ska starta med det eleven kan och gå vidare därifrån, säger Ria Heilä-Ylikallio.

Ålandstidningen