Varje år görs ett 30-tal omhändertaganden och brådskande placeringar av barn på Åland, enligt statistik från Institutet för välfärd och hälsa. (I statistiken ingår även omhändertaganden som görs ombord på färjorna som kommer till landskapet.)
Brådskande placering av ett barn innebär, precis som rubriceringen antyder, att man plockar barnet ur en farlig situation. Situationer där man helt enkelt inte kan vänta till senare – eller ens till nästa dag. Några förberedelser, till exempel att prata med vårdnadshavare eller barn, görs inte.
Enligt barnskyddslagen får ett barn akut omhändertas i högst 30 dagar. Beslutet fattas av kommunens socialarbetare.
Långvariga brister
I mitten av oktober beslutade en socialsekreterare i en åländsk landsbygdskommun om brådskande placering av en tolvårig flicka. Beslutet fattades på torsdagen, men redan dagen innan informerades flickans lärare om vad som skulle ske. Rektorn informerades däremot inte. Inte heller skolpsykolog eller kurator visste vad som skulle ske.
Omhändertagandet motiveras med långvarig brist i vård, omsorg och ekonomiska frågor. Eftersom mamman inte samarbetar finns ingen möjlighet att utreda helhetssituationen, står det. Enligt beslutet ska flickan placeras på barnhemmet Tallbacken i Mariehamn ”på grund av utredning”. I beslutet konstateras att varken mamman eller dottern hörts. Dotterns intressebevakare motsätter sig inte placeringen.
Socialsekreteraren hämtade flickan från skolan under lektionstid. En socialarbetare från en annan kommun var med.
Flickan fördes med bil till Tallbacken. Mamman informerades om ingripandet först senare på dagen.
Tillkallade polis
Flickan omhändertogs på en torsdag, och först på måndagen gav socialsekreteraren mamman lov att tillsammans med en grannfamilj träffa dottern på Tallbacken. När de skulle åka hem gömde sig flickan under ett bord och bröt ihop.
– Det var grymt att se, säger mannen i grannfamiljen.
Dagen efter ringde flickans lärare till mamman eftersom flickan mådde mycket dåligt. Grannen följde med till skolan, och skolpsykolog och kurator kallades in. I mötet deltog dessutom skolans rektor och socialsekreteraren.
Utanför skolan stod en polisbil för att, som socialsekreteraren sade, säkerställa att omhändertagandet av flickan verkställdes.
– Jag upplevde situationen som totalt overklig. Jag har varit med på många katastrofövningar, men det här var på riktigt, säger grannen som själv arbetar med människor i kris.
Allt det här blev för mycket för mamman, som fick en panikångestattack. Ambulans tillkallades och mamman fördes till akuten. Socialsekreteraren gav grannen tillåtelse att åka efter med flickan. På akuten togs mamman och dottern om hand.
Upphävde beslutet
Socialsekreteraren satt i väntrummet under tiden. På kvällen blev hon avlöst av en socialarbetare från en annan kommun som då hade barnskyddsjouren. Socialarbetaren beslutade att flickan skulle få komma hem över natten, och upphävde samtidigt beslutet om brådskande placering.
Socialarbetaren skriver i beslutet att psykiatern som talat med mamman och flickan på sjukhuset konstaterar att mammans panikångest förorsakats av att dottern tagits ifrån henne. Läkaren säger att om flickan ”i denna akuta stund” åter separeras från mamman kan det leda till ytterligare en stressituation och senare till ett ”stort trauma för båda två”.
Barnskyddsjouren skriver att man inte vill medverka till ett framtida trauma för flickan, och bedömer det bäst att flickan åker hem. Hon bedöms inte vara ”i omedelbar fara”.
Flickan har varit hemma sedan dess.
Mår väldigt dåligt
Bakgrunden till det aktuella omhändertagandet är, tror de inblandade, en barnskyddsanmälan som gjordes i våras. Personen som gjorde anmälan hade fram till den 31 oktober besöksförbud hos den aktuella familjen.
När anmälan kom in anlitades en socialarbetare från en annan kommun för att utreda ärendet. Men hon slutade eftersom socialsekreteraren förvägrade henne att göra hembesök hos familjen hon skulle utreda. Därefter tilldelade Ålands tingsrätt flickan en intressebevakare.
Familjens granne är mycket kritisk till hur ärendet hanterats av de sociala myndigheterna i hemkommunen. 
– Man har lärt sig hur otroligt mycket makt en enskild tjänsteman har. Det är häpnadsväckande hur hon fungerat. Väldigt många har berörts av det här.
Ärendet ligger nu åter hos socialsekreteraren i flickans hemkommun.
Mamman och grannen vittnar om att flickan efter omhändertagandet mått väldigt dåligt, och inte längre känner sig trygg. Varken mamman eller flickan har erbjudits någon professionell hjälp. Mamman har kontaktat flickans intressebevakare som, enligt mamman, konstaterat att flickan mår mycket dåligt och lider av mardrömmar.
– Hon har varit till stort stöd, säger mamman.
Familjen har fört ärendet till jurist.

Sandra Widing