Iran styrs av en förtryckande regim, där kvinnor är särskilt utsatta. I höstas utbröt de största protesterna på många år efter att en ung, kurdisk kvinna vid namn Mahsa Jina Amini dog efter att gripits av sedlighetspolisen. Fickor och kvinnor har varit drivande och manifesterat motståndet genom att ta av sig sin hijab, klippa av sig håret och bränna den iranska regimens flaggan. Slagordet zan, zendegi, azadi (kvinna, liv, frihet) har varit en röd tråd genom protesterna. Trots att hundratals personer har dödats i demonstrationerna fortsätter de med en sådan styrka att det får regimen att skaka i grunden.

På internationella kvinnodagen i går satte Emmaus Åland fokus på kampen för mänskliga rättigheter i Iran. I butiken på Strandgatan tillverkades kampanjpins designade av fotografen och konstnären Nayab Ikram. Sheyda Shafiei och Ahmad Shafiei höll i ett öppet samtal, de talar regelbundet med släktingar i Iran och vittnar om ett paradigmskifte. Det finns en enighet i kampen mot regimen.

– Alla har fått nog, både äldre och yngre, vare sig de bor i städer eller på landsbygd. Jag upplever att även de personer som inte tidigare har uttryckt sig mot regimen vågar prata nu, säger Sheyda Shafiei.

– Mina släktingar är säkra på att det inte återgår till hur det har varit, man vet bara inte när den slutliga förändringen sker.

Massförgiftning

Den senaste tiden har det rapporterats att skolflickor utsatts för förgiftning i skolorna. Många tror att det är regimens sätt att skrämma flickor, som varit en drivande grupp i protesterna.

– Det är fruktansvärt. Konsekvenserna är i värsta fall döden för flickorna. Det väcker enormt mycket känslor, säger Ritva Sarin Grufberg, en av de som deltar vid samtalet på Emmaus.

Sheyda Shafiei berättar att massförgiftningarna återigen har fått det iranska folkets vrede att blossa upp, och demonstrationerna har intensifierats.

– Föräldrar är upprörda över att deras barn är oskyddade. Tidigare demonstrerade de unga, nu är det den äldre generationen.

Maryam Baranji har sin mamma och tre bröder i Iran, hon delar uppfattning.

– Befolkningen vill verkligen störta regimen, säger hon och fortsätter:

– I början trodde man att det var samma typer av protester som tidigare. Men det finns en mycket större styrka den här gången. Det kommer att bli frihet i Iran. Människor är beredda att dö för friheten.

Världens ögon är på Iran, och medier överallt rapporterar om händelseutvecklingen.

– Att utländsk media har lyft situationen gör att människor i landet orkar fortsätta, de känner sig hörda och sedda, säger Sheyda Shafiei.

Ta ställning

Emmaus Åland brukar uppmärksamma den internationella kvinnodagen som infaller årligen den 8 mars. Syftet med att lyfta kampen i Iran är att upplysa andra om vad som sker och sprida ordet.

– I andra konflikter har man på ett enkelt sätt kunnat visa sin solidaritet genom att ge pengar till insamlingar till en organisation. I det här fallet är det svårare, det är snarare kunskapen som är maktmedlet och inte pengarna. Man behöver förstå vad som händer och varför, säger Emmaus verksamhetsledare Robert Jansson.

– Det minsta vi kan göra från den här sidan av världen är att lyfta kvinnornas kamp och göra människor medvetna om vad som pågår. Läs på, ta ställning, stöd organisationer som lyfter frågan och för kampen vidare, säger Sheyda Shafiei.

En annan viktig sak man kan göra är att ställa krav på makthavare, som i sin tur kan sätta press på regimen.

– Vi som bor här kan försöka få vår egen regering att inte samarbeta med Iran, det kan vara avgörande, säger Ahmad Shafiei.