En mycket överraskad men ändå glad och stolt Sune Mansén i Hellestorp, Lemland blev Årets ålänning 2009. Med 202 röster av totalt 1.045 tog han hem titeln. Barnbarnen Vendla och Signe samt hustrun Margareta var de första att gratulera Sune efter att Ålandstidningen kommit med den glada nyheten.
Sune Mansén är totalt oförberedd på vad som ska hända när han öppnar dörren hemma i Hellestorp på onsdagseftermiddagen. Han är för tillfället barnvakt åt sina två barnbarn Vendla och Signe. Att allt är riggat för att få honom att hållas hemma vet han inte om.
-Nej, vad är det här, va, nej nu tror jag, säger han och tar sig för huvudet när det går upp för honom att vi kommer för att gratulera honom till titeln Årets ålänning 2009.
Medan Sune tar emot blombukett och diplom sjunker budskapet sakta in och han blir sitt vanliga pratsamma och glada jag.
- Det var en överraskning. Jag tittade senast i dag om det skulle stå något i tidningen om vem som blivit Årets ålänning. Inte trodde jag att jag skulle vinna, säger han.
Vem trodde du på?
-Jag var nog nästan säker på att Dick Ekström skulle ta hem det. Ö-spelen blev ju så lyckade. Men tydligen röstar folk på vem som helst, säger Sune och skrockar lite förnöjd.
Det är också då det går upp för Sune att han blivit lurad att vara barnvakt åt barnbarnen Vendla och Signe i dag.
-Ja, sonen Magnus ringde och frågade om jag kunde vara hemma med flickorna i dag mellan ett och två. Det är klart man ställer upp, säger Sune.
- Inte trodde jag det fanns någon baktanke med det.
För att dessutom vara säker på att den alltid lika rörlige Sune säkert skulle stanna hemma under dagen tog sonen även Sunes bil på en åktur.
- Det var en extra försiktighetsåtgärd. Man vet aldrig med farsan, säger Magnus.
Ställer alltid upp
Att alltid ställa upp är ett av Sunes kännetecken och det var också den främsta motiveringen till att han blev vald till Årets ålänning.
- Äh, inte vet jag. Jag håller nog mest på att jåla på egen hand med det ena och andra. Men när det gäller pulkabacken är det inte bara jag som ska få äran. Vi har nog varit fler, säger han.
Men det är inte bara pulkabacken eller "Sunes backe" som den kallas i Lemland som han varit med och ordnat.
Tillsammans med Uno Karlsson och Gunnar Eriksson samlande han under många år in pengar till LIF:s damlag genom att fiska och röka flundra som de sedan sålde och gav pengarna till damfotbollen.
- Ja, de fick väl en extra slant som de kunde göra vad de ville med, säger Sune.
För det engagemanget fick trion också utmärkelsen Årets idrottskompis.
Samlas runt kaffebordet
Sune är som sagt inte den som gärna sitter hemma och rullar tummarna.
- Nej, jag har lite svårt för det, säger han och skrattar.
Vad sysslar du med på dagarna då?
- Nu när det är sånt här väder far jag runt och plogar lite åt folk här omkring. Sen är jag gärna i skogen och hugger, det tycker jag om. Men nu är det lite för mycket snö för att vara i skogen.
Vad gör du när det inte är vinter?
- Jag jordbrukar lite sen är jag gärna ute med båten och så har vi en stugby i Söderby. Men där hyr vi ut årsvis så det är inte alltför mycket jobb med den. Sen har vi stuga på en holme men där kan det bli lite långt.
-Sune vill inte vara i fred. Han vill prata och umgås med folk i byn så han får lite långtråkigt på stugan, inflikar Margareta och tittar på Sune.
Ofta samlas också ledighetskommittén, som Margareta kallar den, runt köksbordet hemma hos Manséns för att prata och diskutera om allt mellan himmel och jord.
- Jag är van att ha folk runt mig hemifrån sen ungdomen och trivs med det. Att få prata lite känns bara bra, säger Sune.
Stolt och glad
Medan vi pratar samlas barnbarnen Vendla och Signe runt Sune och Margareta.
Är ni ofta hos farmor och farfar?
-Ganska ofta, säger Vendla.
- Flickorna har ett eget rum där de har en del saker som de kan leka med. Ofta kommer det på lördagarna för att sova över, säger Sune.
Är det bra att farfar blivit vald till Årets ålänning?
-Ja, han är snäll, säger Vendla och ger farfar en kram.
Också fru Margareta och barnbarnet Signe passar på att gratulera och ge en stolt, glad men fortfarande lite paff Årets ålänning 2009 en bamsekram.

Ålandstidningen