Tidigt på måndagsmorgonen, runt klockan 05, väcktes Joel Malloh, hennes dotter Christelle Azar och de andra familjemedlemmarna av att telefonen ringde i hemmet i Mariehamn. Det var en vän i Libanon som hört om jordbävningen som drabbat de nordvästra delarna av Syrien.

– Hon berättade vad som hänt och frågade hur det gått för vår släkt i Aleppo, säger Christelle Azar.

Hon och hennes familj kom till Åland som kvotflyktingar för snart åtta år sedan, men kvar i Aleppo, som drabbats hårt av jordbävningen, finns många släktingar och vänner. Joel Malloh och Christelle Azar började genast försöka kontakta dem, samtidigt som de via nyhetssajter och sociala medier skapade sig en första bild av katastrofens omfattning. Men det var svårt att få tag på släktingarna, som saknade internet och i vissa fall hade blivit av med sina telefoner.

– Jag fick panik, ville bara ha svar på hur de mådde. Först fem timmar senare fick vi kontakt, säger Joel Malloh.

Förstörda hus

I dag vet de att släktingarna – bland dem Joel Mallohs svärmor, kusiner och en moster – överlevde, men att deras hus är förstörda. Samtidigt stiger dödstalen hela tiden.

– Min tidigare rektor dog i jordbävningen, och många vänner och grannar vet vi fortfarande ingenting om, säger Christelle Azar.

Även om alla hus inte har rasat helt är de så skadade att det är osäkert att vistas i dem. Många söker tak över huvudet i offentliga lokaler som moskeer och museer.

Under den arabiska våren 2011 bröt en revolt ut mot Assadregimen, och Syrien är redan hårt prövat av konflikter och krig. Både rebell- och regeringskritiska områden har drabbats av jordbävningen.

Den nuvarande situationen har av biståndsorganisationer beskrivits som kaosartad, och Christelle Azar och Joel Malloh har fått samma information från sina bekanta i Aleppo. På gatorna vandrar barn som mist hela sina familjer, och det är bara några plusgrader utomhus.

Medicinsk utrustning

Det är dessutom svårt att få fram hjälp till de behövande, då många vägar har raserats, och sanktionerna mot landet försvårar hjälpinsatserna.

– Redan tidigare hade befolkningen knappt någon mat och något vatten och nu kom jordbävningen på det, säger Christelle Azar.

De känner båda att de vill hjälpa till med vad de kan, och uppmanar ålänningarna att skänka pengar till organisationer som Röda Korset. Joel Malloh ställer upp på en intervju för att hon vill ge de drabbade i Syrien en röst, och för att hon känner att Syrien inte får likvärdig uppmärksamhet och hjälp som andra länder som drabbats av krig och naturkatastrofer.

Hur det ser ut i deras tidigare bostadsområde, och om Christelle Azars barndomshem står kvar vet de inte.

– Det är svårt för mig att tänka på att det här kunde ha hänt mig och min familj om vi varit kvar, säger hon.