Inne på gården, vid en fastighet i Mariehamn har arkitekten och landskapsarkitekten Tiina Holmberg sitt kontor, det är svårt att missa det faktum att just en arkitekt verkar och bor här. Ett tydligt tema av hav och skärgård kan skönjas när man stiger innanför garageuppfarten.
Nyligen hemkommen från Moskva, efter att ha belönats med en medalj och tillhörande plakett för sin och kompanjonen Tanja Nieminens fickpark, tar hon emot Ålandstidningen i sitt kontor.
– Tanja Nieminen är planeringshortonom från Tavastehus, vi har jobbat ihop i många udda projekt under 25 års tid. Hon stod för planteringarna i fickparken medan jag hade det övergripande ansvaret för projektet, säger hon.
Världsledande mentor
Det var i början av juni kompanjonerna åkte till Moskva för att bygga fickparken, eller cityträdgården om man så vill. 
Tävlingen som hålls årligen i Moskva har en prominent jury där bland andra den sjufaldiga Chelseasegraren Andy Sturgeon finns med som ordförande. Chelsea flower show är en av de allra största tävlingarna inom landskapsarkitektur i världen. 
– Han fungerade även som vår mentor, det var spännande med en världsledande inom området som mentor, säger hon.
För att få delta i Moskva skickar man in sina referenser och sedan väljer juryn ut 240 av cirka 500 deltagare, dessa får sedan skicka in sina förslag på parkdesign. Slutligen utses 24 finalister vilka får skapa sina alster i kärnan av Moskva.
– Det finns tre olika storlekar av parker, vi deltog i den lilla klassen vilket innebär en byggruta på 100 kvadratmeter, säger Tiina Holmberg.
Varghuvud genom Moskva
I slutet av september stod så parken färdig, de byggs på asfalt eller betong eftersom det inte är tillåtet att gräva på grund av en enorm mängd kommunal teknik under storstaden.
– Det är ändå jätteviktigt att de är hållbara med tanke på att miljontals människor passerar parkerna årligen, säger hon.
Alla parker ska ha ett tema, Tiina Holmbergs projekt fick temat ”The sunray and the goblin”, ett tema som härrör från en finsk folksång. Detta återspeglas i trädgården genom en mörk, och en ljus sida med en port mellan de två.
Ett varghuvud i gjutjärn utgör själva ”goblinen”, huvudet tittar ut över den ljusa sidan utan att komma längre än så.
– Vi bar varghuvudet genom de centrala delarna av Moskva, något som ställde till en hel del lustiga situationer eftersom det finns metalldetektorer att passera överallt i staden, säger hon och fortsätter:
– Vi blev stoppade överallt och på varje ställe möttes vi av fnittrande vakter som hojtade till sig sina kolleger för att se på spektaklet, skrattar hon.
Stor respekt
Designtävlingen är en av världens största för såväl arkitekter som landskapsarkitekter, Tiina Holmberg kan lägga bägge titlar efter sitt namn, något som hör till ovanligheterna i Finland. Det syns, enligt hennes kunder, i formspråket hon arbetar med.
– Men själv reagerar jag inte på det, jag försöker alltid utgå från helheten. Jag ser inte att jag har någon särskild stil, snarare är jag något av en kameleont som utgår från själva platsen. Det är en ära att få planera ett hus åt en familj eftersom det ofta är deras största satsning i livet.
Finländska planerare och arkitekter åtnjuter, enligt Tiina Holmberg, en stor portion respekt i Ryssland.
– Vårt formspråk sticker nog ut lite jämfört med det de är vana vid. Men det var roligt att kunna konstatera att vackra saker är något av en universell sak. Det som vi tycker är vackert ser man också som vackert i Moskva, säger hon.
Förgylla silvret?
Något mindre universellt är kanske kindpussandet i den ryska kulturen. Tiina Holmberg förvånades över det stora antalet pussar som delades ut.
– Det är inget jag är van vid.
Vid själva prisutdelningen under den gångna veckan fick hon ta emot en silvermedalj, Grand Prix-vinnaren fick en i guld och belönades enligt Tiina Holmberg med stora summor pengar.
– Vi fick frågan huruvida vi ska polera silvret till guld nästa år.
Kommer du att ställa upp igen och anta den utmaningen?
– Jag har som sagt fått frågan och svarat att jag ska sova några nätter på saken. Kunskapsnivån är enorm i den här tävlingen vilket jag är ödmjuk inför, men visst finns lockelsen.
Har framgången någon betydelse för en eventuell framtida internationell karriär?
– Det är möjligt, min lista på Facebookvänner har aldrig tidigare sett ut som nu och vi har fått inbjudningar till olika seminarier med mera, så visst öppnar det dörrar.
Tävlingen öppnade också upp för ett par nya egenskaper att lägga till på hennes lista.
– Ja, jag kan numera läsa det kyrilliska alfabetet samt navigera i Moskvas tunnelbana.

Peter Pussinen