Den ansvarige ministern Runar Karlsson (C) svarar nu på kritiken från mark- och vattenägarna i Vessingsboda. Enligt Karlsson försökte man inte genomföra projeket i hemlighet, och det är fortfarande oklart om man ens behöver några tillstånd.
TRAFIK En kritik som framförts mot landskapsregeringen är att man redan i slutet av juni fick ta emot ett brev som ifrågasatte om undersökningarna i Vessingsboda faktiskt var lagliga. Trots detta var det först när Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) kom med samma invändning, någon dag innan provsprängningarna skulle börja, som landskapet reagerade och stoppade dem.
Tog ni inte brevet på allvar?
-Tjänstemännen på trafikavdelning ansåg att väglagen gäller. Det tycker de delvis fortfarande, säger Runar Karlsson.
Men när ÅMHM ringde hände det saker. En enskild medborgares ord väger alltså inte lika tungt?
-Det påstås olika saker dagligen och i de allra flesta fall stämmer inte dessa påståenden.
Är inte detta att dra alla farhågor som enskilda medborgare ger uttryck för över en kam?
-Både jag och tjänstemännen försöker kontrollera alla påståenden som kommer in, men om man hört för många orimliga påståenden blir man lite luttrad.
Okunskap om lagen
En annan kritik som framförts är att Runar Karlsson, som ansvarig minister och som väg- och vatteningenjör, borde ha känt till den aktuella lagstiftningen - en kritik han till viss del har förståelse för.
-På sätt och vis håller jag med i och med att jag har det yttersta ansvaret. Samtidigt kan inte jag sitta på all denna lagkunskap. Till och med när man vänder sig till miljöjuristerna måste de ofta konsultera olika lagtexter för att se vad lagen säger.
Med medborgarna förutsätts känna till alla lagar. Okunskap om lagen är ingen ursäkt.
-Nej, och det är ännu viktigare för oss att känna till lagen. Principen är att alla måste kunna lagen, annars fungerar inte vårt demokratiska rättssamhälle.
-Samtidigt är det ett orimligt krav om man drar det in absurdum. Det är av denna anledning vi borde ha bättre rutiner och fråga alla myndigheter om vilka tillstånd som krävs. Men myndigheter är heller inte ofelbara. Det kan hända att de säger att det inte krävs tillstånd, och sedan säger domstolen att det hade behövts.
Hemlighetsmakeri
Frågan är även varför så få kände till när den planerade bottenundersökningen skulle äga rum. ÅMHM kände inte till tidpunkten, och det gjorde heller inte vattenägarna eller näringsministern Jan-Erik Mattsson (C) som hade jour den aktuella veckan.
-Jag visste om när den skulle äga rum. Det hade jag vetat ganska länge, men jag kunde inte tänka mig att det krävdes tillstånd för detta. Med facit i hand borde vi nog ha hört oss för innan.
Varför informerades aldrig ÅMHM eller vattenägarna om tidpunkten?
-Tjänstemännen ansåg att de med stöd av väglagen varken behövde ÅMHM:s eller markägarnas tillstånd.
Att man inte har en juridisk skyldighet att informera vattenägare är en sak. Finns det inte ett moraliskt ansvar att informera innan man utför arbete på deras vatten?
-Det håller jag med om. Det var ett MBK-möte där det till till viss del kom fram hur man tänkte göra, men man kanske borde ha varit mer aktiv med att informera direkt.
Man hemlighöll inte tidpunkten för att man var rädd att markägarna på ett eller annat sätt skulle ha omöjliggjort en bottenundersökning?
-Nej, nej. Det har inte förekommit något sådant smygande.
Om ett fattat beslut som strider mot lagen. Vem bär ansvaret: den minister som fattade beslutet eller den föredragande tjänstemannen?
-Det är ett delat ansvar. Jag har det yttersta politiska ansvaret. Om lagtinget tycker att jag tövlat för mycket kan de avsätta mig med kort varsel. Om inte tjänstemannen anmält att han inte håller med om beslutet omfattas han av ett tjänstemannaansvar.

Ålandstidningen