För många föremålsgrupper som beskrivits i den här serien har såväl sjunkande pristrend som vikande intresse kunnat konstateras. Dagens tema är gamla förpackningar och för dem gäller det omvända: stegrat intresse och stigande priser.
Förpackningsindustrin växte fram parallellt med industrialiseringen och konsumtionssamhällets framväxt. Ett emballage (från franskans ord för att förpacka varor i tyg eller balar) har flera uppgifter. Det ska skydda varan under transport och lagring. Förpackningen avgränsar och håller samman viss mängd och underlättar därmed hanteringen. Lika viktigt är det att emballaget marknadsför varan och ge varan och fabrikanten en identitet, förmedla ett säljbudskap och förmedla viktig kunskap om produkten.
Detaljhandels expansion på 1800-talet är intimt sammankopplad med de liberala vindarna som blåste i samhället. De strikta reglerna om att handel skulle ske enbart i städer avskaffades. Tidigare var det egentligen bara gårdfarihandlaren som hade rätt att kringgå städernas handelsmonopol. Nu blev det möjligt att öppna butiker på landsbygden. I Sverige drevs näringsfrihetsreformen igenom 1846 och på 1860-talet gjordes ytterliga reformer som underlättade handel på landsbygden. Från 1870-talet var det allmänt förekommande med lanthandlare i byarna, både i Sverige och i Finland.
Plasten medverkade efter kriget till en förpackningsexplosion. Ursprungligen var förpackningarna av rena naturmaterial. Blad och halm användes innan wellpapp började tillverkas. (Amerikanen Albert L. Jones tog patent på wellpapp 1871 och den första wellpapplådan tillverkades 1890.) Tunnbindare och laggkärlstillverkare var egentligen våra första ”förpackningsyrken”. På Åland har saltströmming långt in i vår tid försålts i lokalt producerade laggkärl.
Gamla förpackningar har blivit oerhört populära inredningsdetaljer och samlarföremål. Särskilt är trälådor med målad eller inbränd text och dekor uppskattade. Det kan röra sig om sockerlådor, margarin- eller karamellådor. Plåtburkar med påklistrade etiketter av papper eller målad dekor är också efterfrågade och kan betinga höga belopp. På en auktion i Finström för några år sedan såldes en gammal plåtask för Fazers lakrits. Asken hade först placerats på ett loppisbord där allt kostade fem euro, men då ägarna upplysts om dess värde bjöds den istället ut på auktionen och ropades upp till 75 euro!
Att samla plåtburkar behöver dock inte vara kostsamt om man begränsar sig till nyare produkter. Eftersom Åland inte har en rik industrihistoria är det svårt att bygga upp en samling kring gammalt åländskt emballage. En samlarnisch är dock papperspåsar med tryckta affärslogotyper. Ett nostalgiskt skimmer vilar även över plastkassar – problemet är där hållbarheten; plasten löses med tiden upp eller degraderas.
För den som själv inte intresserar sig för gamla förpackningar är det ändå skäl att vara medveten om det växande intresset för varugruppen. Om man hamnar ut för att städa ur ett gammalt hem är det lätt hänt att de trendiga till synes värdelösa objekten hamnar bland soporna. I princip allt slags emballage från äldre tider är idag eftertraktat och det gäller även nyare förpackningar med nostalgivärde. Gamla förpackningar har också ett kulturhistoriskt värde. Särskilt papperspåsar med tryckt reklam vittnar om en delvis bortglömd yrkesgrupp – de kvinnliga pionjärerna som drev butiker inom detaljhandeln.
