Det finns flera problem att ta ställning till innan man beslutar om hur fosterscreening ska kunna erbjudas blivande föräldrar på Åland. Det menar chefläkare Peter Rask.
SJUKVÅRD I Finland erbjuds alla blivande föräldrar möjligheten till en fosterscreening. Det innebär att sjukvården i början av graviditeten undersöker om fostret har ökad risk för kromosomförändringar. Huvudsyftet är att upptäcka förändringar som kan leda till Downs syndrom, men även mer sällsynta kromosomförändringar kan spåras.
Chefläkare Peter Rask har fått i uppdrag att utreda hur förutsättningarna ser ut för fosterscreening inom Ålands hälso- och sjukvård. Med sig har han erfarenheten från Örebro där han har jobbat som områdeschef.
-Av de föräldrar som får information om möjligheten är det mellan 50 och 70 procent som genomför testet, berättar han.
Svår riskbedömning
Testet kan göras på olika sätt, det vanligaste är ultraljud i kombination med blodprov, men det kan också genomföras bara med blodprover.
Utifrån det första testresultatet får de blivande föräldrarna en bild av risken för kromosomförändringar. Det kan exempelvis vara 1/50 (ett foster på femtio foster föds med kromosomförändring), 1/250 eller 1/1.000. Men det är inte lätt att avgöra när sannolikheten faktiskt blir en risk.
-I Finland är 1/250 satt som en risknivå. I Sverige är det olika i olika landsting, det finns landsting som har satt 1/200 som riskvärde, säger Peter Rask.
Finlands riskvärde innebär att man rekommenderar föräldrarna att göra ett fostervattenprov om risken är större än en på 250 att barnet föds med en kromosomförändring.
Etiska frågor
Det finns flera etiska dilemman kring fosterscreeningen. Det självklara är om det är rätt att ta bort ett foster bara för att det riskerar att födas med downs syndrom, ska inte alla barn vara välkomna? Ett annat dilemma är att det är svårt för föräldrarna att bedöma risken. Vill man ta bort fostret om det är en risk på 1/40, 1/100 eller 1/200 att det föds med en kromosomförändring?
Enligt Peter Rask är det viktigt att ta hänsyn till moderns ålder och livssituation när man avgör den frågan. För en 20-åring är risken bara 1/1.050 att fostret har en kromosomförändring. Då är testresultatet 1/250 inte så bra. Men för en 44-åring kan samma testresultat vara jättebra. Risken för kromosomfel i den åldern är nämligen 1/20.
En annan sak att beakta är att fostervattenprov leder till spontan abort i en procent av fallen. Om riskvärdet är 1/250 förloras alltså två "normala" foster i misstag på varje foster som bekräftas ha downs syndrom.
-När man sätter riskvärdet måste man ta ställning till om det är värt det, säger Peter Rask.
Litet underlag
Ett annat problem är att det bara föds omkring 270 barn på Åland varje år. Om bara hälften av föräldrarna vill genomföra screening är underlaget för litet för att sjukvården ska kunna ha den spetskompetens som testerna kräver, menar Peter Rask.
-Men det finns alternativ, som att vi sköter vissa delar, och samarbetar med utomstående experter om andra. Eller att vi arrangerar regelbunden vidareutbildning av den ansvariga personalen.
-Det som har visat sig vara det svåraste att lösa på ett bra sätt är inte tekniken utan informationen till det blivande föräldraparet. Det är viktigt att de får information på ett sätt så att de vet vilka konsekvenser en screening kan leda till och att de därmed kan göra ett aktivt val.
Bland de föräldrar som får bekräftat att barnet kommer att få downs syndrom, eller att det finns risk att barnet får det, är det ändå de många som behåller barnet.
-Jag pratade med en barnläkare om det nyligen, många väljer att inte göra abort, det beror på situationen, säger han.

Tone Nordling