Rånarna kom inte längre än 60 meter. När Ulf Lindeberg hörde skotten och såg mopeden komma mot honom grep han en skylt från glasskiosken och ställde sig i vägen.
Det blev en rejäl smäll, och ambulansfärd till sjukhuset. Men inte förrän bägge rånarna hade gripits.
RÅNET Lindeberg såg direkt vad det handlade om.
- Vi hör ju första skottet, och när jag tittar bort mot korsningen ser jag ju att det är ett väpnat rån. Folk springer därifrån. Jag ser mopeden och föraren, och jag ser hur den andra rånaren rycker åt sig en väska.
Sedan ser han hur rånaren skjuter ytterligare några skott mot väktaren.
- Han skjuter på en meters avstånd, men väktaren faller ju inte, utan vevar med sin batong.
Då förstår han att pistolen inte är skarpladdad.
- Så jag plockar upp den där skylten och ställer mig i vägen.
När mopeden närmar sig inser han att smällen kommer att bli kraftig.
- Det blev den. Jag ser bara förarens huvud ovanför skylten och hinner tänka att "jävlar, han fick mig". Jag kastas omkull och rullar något varv.
När han kommer på fötterna inser han att situationen är hotfull.
- Rånaren greppar efter någonting i jackan, men hinner inte dra upp handen innan väktaren hinner fram och får ned honom på marken.
Det uppskattas inte av den andra rånaren som springer fram och sparkar på väktaren för att befria sin kamrat.
- Då far jag fram och tjongar till honom och trycker in handen under hjälmen på honom - rakt mot halsen.
Den andra rånaren hinner bara 20 meter innan även han övermannas.
LÄS HELA INTERVJUN MED JÖNKÖPINGSBON ULF LINDEBERG I MORGONDAGENS TIDNING.

Fredrik Granlund