Det började med ett telefonsamtal från en kvinna i Geta, en sen kväll i slutet av augusti.

– Hon promenerade längs en bilväg när en liten utter sprang efter henne och pep. Uttrar har ett väldigt högt pipande, och utterungar söker sig till människor om de är i nöd, säger Pernilla Hägglund som driver Viltrehab Åland.

Pernilla Hägglund hämtade Ozzy samma kväll.

– Han var jättehungrig och drack massor med valpmjölksersättning. Sedan höll han oss vakna till halv fyra på natten. Han var ganska förtvivlad och förstod inte vad som hade hänt.

Dagen därpå köpte Pernilla Hägglund lax, och Ozzy åt med god aptit. De besökte även en veterinär, och så fick Pernilla Hägglund genom kvinnan i Geta veta att Ozzy hade pipit i närheten av några byggarbetare hela den föregående dagen.

– Antagligen hade han varit utan sin mamma i åtminstone ett dygn.

Den första tiden hos Pernilla Hägglund var Ozzy sjuk. Han hade problem med magen och fick medicin mot mask och parasiter.

– Jag var väldigt osäker på om han skulle klara sig. Utan hjälp från Alandia veterinärklinik hade han absolut inte överlevt. Men efter ett par veckor kände jag vi var ute ur dimman. Nu är han precis som en utter i hans ålder ska vara.

”Bästa djuret”

Utterungar är väldigt ”mammiga”, säger Pernilla Hägglund.

– Ute i naturen stannar de med sina mammor upp till ett och ett halvt år. Man märker att Ozzy är väldigt beroende av mig. Det kommer han att vara ett tag till.

Hon planerar att släppa ut honom i naturen i juni nästa år. Då är han drygt ett år.

För två år sedan tog Pernilla Hägglund hand om en annan utterunge – Otis. Han blev något av en världskändis.

– Det skedde bokstavligen över en natt. Jag publicerade en kort video om hans historia på Tik Tok. På kvällen hade den fått cirka 16.000 visningar. När jag vaknade på morgonen var den uppe i en eller två miljoner.

Nu har den mest sedda videon om Otis 27,2 miljoner visningar.

– Det fortsätter att ticka in visningar än i dag. Han tog bokstavligen världen med storm.

Vad tycker du om att ha en utterunge igen?

– Jag är jätteglad! Uttrar är det absolut bästa djuret jag någonsin har rehabiliterat. Han förgyller dagarna väldigt mycket. Jag vill att vilda djur aldrig ska vara i nöd. Men om de behöver hjälp önskar jag såklart att de ska hitta sin väg till mig.

Viltkamera

Ozzy ägnar nu dagarna åt att busa, gosa, äta och sova.

– Uttrar är väldigt sociala. I vanliga fall ska man inte gulla med djur som man har i rehab. Undantaget är utter- och ekorrungar. De är beroende av social stimulans.

När Otis släpptes ut i Käringsunds viltsafari förra sommaren placerade Pernilla Hägglund en viltkamera där.

– Han fastnade på bild i natt, säger hon.

Vad känner du när du ser honom?

– Jag blir jätteglad när jag ser att han mår bra. Han lever sitt bästa liv.

Viltrehab Åland har hittills i år tagit emot 135 samtal eller meddelanden som gäller djur. Det är ett av de lugnaste åren på länge, enligt Pernilla Hägglund.

– I ungefär hälften av fallen har jag behövt rycka ut. Men det är många avlivningsfall, till exempel fåglar som flugit in i något eller som tagits av katter.

Ett djur som gick att rädda var en ekorre som fick ett finger amputerat.

– Ser man en ekorre med tre fingrar som springer runt i Dalbo är det den.